det är en dag som gjord för soffa, pläd och laptop
Jag älskar lördagar
verkligen ÄLSKAR lördagar
och jag behöver dagar som just den här
dagar med kravlös hjärnvila
Jag har i långa perioder varit van vid att ha tid över
sköna glotimmar och återuppladdning
nu har jag mindre tid än någonsin
och det gör mig mentalt stressad
det ser inte ut att bli bättre
dygnen utökas inte
jag blir inte piggare
men huvudet är ändå fullt av drömmar
det är så mycket jag vill
sedan jag träffade Stormvinden
har drömmarna blivit fler
och större
Vardagarna går fort
det är kanske bra
men jag vill så mycket mer
och jag är verkligen inte 25 och har all tid i världen
det
stressar mig också
Kroppen skriker efter vila
och samtidigt måste jag komma igång med att röra på mig igen
jag har inte tid för något av det
jag tappar kontrollen över mig själv
och det
stressar mig ännu mer
Även om det inte känns så idag
så är våren och den jävla sommaren på väg
alla som känner mig vet hur jag mår inför den säsongen
och i år känns det om möjligt ännu värre än tidigare
Jag brukar gömma mig på jobbet och komma undan det mesta
men i år kommer det inte att funka
Det finns saker jag konsekvent brukar tacka nej till
allt som har med klädkod att göra t ex
Bröllop eller andra tillställningar
där det förväntas att jag ska vara "kvinna"
och klä mig i något som matchar mannens "kavaj" eller "kostym"
(vilken jävla man förresten?)
hela mitt inre kokar och mår illa och vrids i ångestkramper
JAG KAN INTE
JAG VILL INTE
JAG ÄR INTE SOM NI
JAG HÖR INTE HEMMA I ER VÄRLD
JAG ÄR INTE SOM NI
JAG HÖR INTE HEMMA I ER VÄRLD
Tro mig
ni vill inte ha mig där
ett jävla ufo
någon som helt mot sin vilja får alldeles för mycket uppmärksamhet
någon som helst av allt inte vill synas alls
Jag har svårt att känna någon stolthet i att vara den som inte passar in
det var inte något som samlade poäng när jag växte upp
det tog lång tid att hitta sammanhang där jag kände mig någorlunda hemma
och jag har svårt att röra mig utanför mina trygghetszoner
men jag ska försöka
jag ska verkligen försöka
jag är än en gång bjuden på bröllop
och den här gången vill jag av olika skäl vara där
inte minst för att tärnan är min egen drömbrud :-)
och efter desperat googlande fann jag en tröstande sida:
"Eller varför inte en snygg kostym hon också?"
Ja men eller hur
varför inte
TACK
det gör att det ändå känns möjligt
jag slipper bryta mot lagen
och även om jag fortfarande blir ufot som inte passar in
så blir jag i alla fall ett snyggt ufo
Allt som ska fungera i den här världen
det är ett under att någon orkar
eller kanske är det enklare för andra?
jag vet att jag inte är den mest okomplicerade individen
det hade kanske varit så mycket lättare att vara heterosexuell
någon som aldrig ens reflekterat över sin könsidentitet
någon som inte kunde stava till dysmorfofobi
någon som inte kände efter så mycket
någon som aldrig besökt en psykiatrisk mottagning
någon som nöjde sig med lagom
någon som kände gläjde och trygghet i normer
någon som bara kunde smälta in
men det är inte jag
det kommer aldrig att vara jag
och de människor jag mött som valt mig
för den jag är
hade inte stannat upp om jag hade varit den andra
den enkla den okomplicerade
Jag följer ett par transpersoners berättelse om just transformering
och jag blir starkt berörd
och någonstans avundsjuk
inte för att jag hade velat byta
men jag önskar att jag
precis som de
hade haft ett alternativ
att det fanns någonting annat att välja
som känts rätt
något som varit jag
som gjort att jag också hade kunnat känna mig hel och hemma
den där känslan av att hamna rätt med sig själv
den kommer jag aldrig att uppleva
jag får nöja mig med att bara vara kvar
och göra det bästa jag kan av den jag är
och tacka allt och alla som fört mig dit där jag är idag
- så overkligt älskad för den jag ändå är -
