med min laptop i knät
och försöka få kontakt med mig själv
det är första gången sedan vi flyttade till Stallet
Här snurrar hjulen betydligt snabbare än jag är van vid
Det är stor skillnad på att vara timanställd och att jobba heltid
Det är en enorm skillnad på att arbeta som trafiklärare i en stad som jag känner
och en som jag inte känner alls
Att planera lektioner och genomföra dem när jag inte vet vad som händer om jag ber en elev svänga höger i nästa korsning, är det ens tillåtet att svänga höger i nästa kornsing, var hamnar vi, finns det någon som helst mening med att ta höger i nästa korsning när jag letar efter en liten lutning, ett ställe att parkera, vända, en enkelriktad gata, ett perfekt hörn att backa runt...
I Göteborg hade jag sällan fullbokade dagar, och när jag jobbade visste jag exakt var jag befann mig hela tiden och hur jag kunde genomföra en lektion effektivt, var vi hamnade om jag bad eleven svänga, följa skyltar osv... Jag kunde enkelt byta område för att ge precis den uppgift som eleven behövde för stunden. Jag visste var köbildningen var som värst och hur jag skulle ta mig förbi den. Jag kände till lokala fenomen. Jag behövde inte, som nu, vara på helspänn från 8-18. Det är sällan en trafiklärare kopplar av med tanke på att vi är nära döden ungefär hela tiden, men det fanns rutin att vila i. Den finns inte riktigt i en helt främmande stad. Jag längtar efter att helt kunna fokusera på utbildning, när jag blivit vän med geografin, när jag förstått hur allt hänger ihop. Nu är det många gånger lyckliga chanstagningar som tar oss tillbaka till skolan i tid...
Det är en stor omställning
det är också stor skillnad på att gå från att ha hur mycket tid som helst
till eftertanke vila återuppladdning
till att inte ha någon tid alls
Enda fördelen med detta är att jag inte hinner sakna mina vänner
de är längre bort än någonsin
och jag förmodar att känslorna kring detta kommer i kapp mig en dag
Jag har sagt det förrut
"jag har aldrig varit så trött"
och nu säger jag det igen
De senaste månaderna har jag varit utmattad
fysiskt
psykiskt
jag går på den kraft jag får av min sambo
denna enastående fantastiska människa som jag har lyckan att dela allting med
som ser till att jag inte fullständigt faller sönder
som ger mig motivation
och så mycket kärlek att jag faktiskt känner mig trygg
det är en bedrift bortom ord
Det har snart gått tre månader sedan jag flyttade från Dana
jag har inte hunnit tänka tillbaka särskilt mycket
och jag har inte hunnit sakna den gamla bruksbyn
det beror kanske på att det kändes naturligt att avsluta där och då
Dana hade gjort sin plikt
och jag var helt redo att gå vidare
Vi hamnade som bekant i det 200 år gamla Stallet
det har hittills varit ganska intressant...
Gårdens brunn slutade fungera efter två dagar
under en veckas tid hade vi inget vatten alls
20 minuters promenad till närmaste toalett
dusch fanns inte alls
sedan fick vi tack och lov vatten i kranen
även om vi inte vågar dricka det
så är det skönt att kunna diska, duscha, tvätta, spola i toaletten...
sådant som en lätt tar för givet...
För en vecka sedan frös vattnet i ledningarna här
och vi var tillbaka på ruta ett igen
men den gången "bara" för ett dygn
Första veckorna gick även spisen sönder
och strax därpå slutade kyl och frys fungera
då började vi känna oss lätt uppgivna...
Men spisen gick att laga
ny kyl och frys intallerades
och nu är det mest det där med att propparna ryker ganska ofta
så vi upptäcker i bland att kylen är medvetslös
och att det då också är ganska mörkt på toaletten
Trots allt
så har jag njutit de här senaste tre månaderna
av att bygga upp det här boet med kvinnan jag älskar
hon som för exakt nio månader sedan stormade rakt in i mitt hjärta
hon som känns så självklar och rätt bredvid mig
hennes känslighet, empati och breda intelligens gör mig gråtfärdig av stolthet
och jag tillåter mig att vara lycklig
Efter alla minor jag trampat på
så vågar jag tro på det vi har
jag vet inte hur hon gör
men hon lyckas
varje dag
hon får mig att känna mig lycklig
varje dag
Stallet må vara ett hus som Gud tappat bort i sina noteringar
men jag älskar att komma hem till det som är vårt
jag har inte haft mycket tid att lära känna omgivningar
jag har inte sett mycket mer av Malmö än det jag ser från bilen på dagarna
men jag är glad för att vara här
jag tror att jag utvecklas och växer för varje gång jag gör en förändring
byter stad
byter banor
jag tror det gör mig gott
och hur mycket jag än älskar Göteborg
och gläds de stunder jag är där
så tror jag att det är en bra sak att få distans
den staden är minerad
här
har jag blanka blad
och det gör mig lugn
För ett år sedan såg livet så annorlunda ut
och vem vågar gissa hur det ser ut om ännu ett år
men det är det där med att våga ta steget
och se vad som händer
det kan slita en sönder och samman
men det kan också göra en hel
när det ser som mest omöjligt ut
År 2015
sammanfattar jag just så
och välkomnar 2016 med tillförsikt
jag vet vad det innebär att vara jag
det finns inte ett dygn då det enbart är enkelt
men jag har en vilja
jag vill vara med
och jag vill veta
vad som händer sen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar