Sista veckan...

Sitter i sängen och blickar ut över min flyttröra

jag är så trött i kväll

det är alldeles för många känslor i omlopp nu

så många "sista"

sista lektionen med den ena eleven efter den andra

sista pannkakskalaset med personalen och vovven

i morgon är det sista uppkörningen

sista dagen på jobbet där allt känns tryggt och hemma 

sedan 

ja

vad händer sedan?

Det är så många känslor

och tusen tankar som jag inte hinner fånga eller sortera eller förstå

jag längtar till nästa kapitel

men för att kunna skriva det

måste jag avsluta ett annat

sätta punkt

och sedan på kungligt sätt vända blad

Det är inte många dagar kvar att spela på

jag har inte tid att tänka känna förstå så himla mycket

men

när jag hinner känna efter så drabbas jag av separationsångest

det finns människor jag inte vill ha på avstånd

och lilla Tintin kan jag inte ens tänka på just nu....

När jag kör över Röde Orm och ser staden lite från ovan

staden som så väldigt mycket alltid har känts som min

så känns det overkligt att jag än en gång beger mig härifrån

Jag har gjort det här så många gånger

packat lådorna

packat upp

och sedan packat dem igen

Senast jag kände att jag packade upp för att stanna

alltså hade för avsikt att stanna

var 2006

Då flyttade jag in i min fina lägenhet i Frölunda

...och ett år senare hade jag flyttat därifrån...

Sedan dess har jag bott på så många ställen där jag vetat från början

att jag inte ska stanna

den här flytten är inget undantag

jag skulle inte stanna i Dana

jag kommer inte att stanna för alltid i stallet

I dag fick jag frågan var jag känner att jag hör hemma

"Är du göteborgare, eller smålänning eller vad är du, vad känner du dig som?"

jag kunde inte ge något bra svar på det

men jag kommer alltid tillbaka till Göteborg

och det är där jag känner mig mest hemma

Jag har nog aldrig känt mig småländsk 

även om jag tillbringade mina första 17 år där

jag var aldrig hemma

Hur Malmö och stallet kommer att kännas vet jag inte

kanske kommer jag än en gång tillbaka till mitt kära Göteborg

men då har Stormvinden sagt att hon följer med :-)

Jag sålde min TV härom kvällen

innan dess hann jag se Molly Sandén på nyhetsmorgon

och sedan fastnade hennes "Phoenix" i huvudet på mig

inte min musiksmak egentligen

men den tilltalar mig

och Molly Sandén står upp på ett sätt som jag önskar att fler kunde göra

så alla respekt till henne

och "Phoenix" är en symbol jag ofta återkommer till

livet är verkligen så

Min fina sjukgymnast/livscoach/terapeut

som jag hade ett "sista" möte med i går

som inte blir det sista 

eftersom vi tack och lov bestämde oss för att hålla kontakten

hon sa att hon sett mig i alla skepnader

och att hur jobbigt det än har varit så har jag ändå rest mig upp varje gång

och hennes leende när jag berättade om hur lycklig jag är för allt jag har idag

det lyfter mig lite till

att andra människor unnar mig det här

det betyder något

det betyder väldigt mycket

och när jag hinner känna efter 

så är det en också en väldig massa lycka inuti just nu

som en Fenix i sin absoluta glans

och jag flyger inte ensam :-)

Innan jag somnar 

vill jag säga tack för all den fina respons jag fick för mitt förra inlägg

det var så stort och starkt att läsa allt ni skrev till mig

och jag kunde andas ut när responsen började rulla in

och känna att jag gör rätt som öppnar mig

för jag vill ju ge andra en chans att förstå

det går inte om jag är tyst

så jag låter väl händerna återvända till tangenterna då och då

för det kom ett par meddelanden som fick mig att förstå 

att det inte är helt utan mening