måndag 19 oktober 2015

Skåne kapitel 4

Från Dana till Stallet
vi gjorde det!!











































Det har varit en mycket intensiv vecka
det är inte svårt att gissa min trötthetsnivå just nu
I dag är min fina sambo iväg några timmar
och jag har fått order om att ta paus från allt
och det gör jag
Efter lång sovmorgon och frukost 
kryper jag ner i den obäddade sängen och plockar fram min laptop
lyssnar på Anna Ternheim
öppnar bloggen
det känns bekant
tryggt
hemma




















Stallet är inte stort
men charmigt
förutom den lilla detaljen att vi inte har något vatten
det slutade fungera natten till lördag
Jag har inte fått duscha sedan jag städade badrummet i Dana i torsdags!!!
Jag som inte är människa utan dusch varje morgon!!
Vi hoppas på ett vvs-mirakel idag
det hade varit fint att kunna gå på toa
duscha
och diska
jag ska aldrig mer klaga över att jag måste diska
jag längtar efter att få diska!

Jag försöker koppla bort hygientankar
och njuta av det som vi faktiskt har...











































Det finns en del humor i att jag bor på en gård
för jag är verkligen ingen lantis
jag har för länge sedan flyttat från skogen
och förälskat mig i stadslivet
Stallet är omringat av motorvägar
och jag känner mig trygg med att höra suset 
och veta att jag inte är alldeles isolerad
att pulsen är nära
och jag vet att jag en dag bor i civilisation igen
där vattnet inte bara försvinner!

Mina föräldrar har hjälpt oss hela vägen hit
och i vanlig ordning varit rena superhjältarna
i går åkte de hem
och vi blev för första gången själva i stallet
det känns så overkligt
det har bara gått ett halvår
sedan jag fick syn på den där snyggingen på dansgolvet
och här sitter vi nu
och spelar kort i den 200 år gamla foderförvaringen
jag är så utmattad
men så väldigt lycklig över att från och med nu
inte behöva känna stressen över att vår tid är så begränsad
att ses en helg då och då
när tiden har skenat alldeles för snabbt mot avsked
att inte veta riktigt när vi ses igen
Nu när vi säger hejdå
vet vi att vi ses snart igen
hemma
vi kommer hem till varandra

Jag var färdig med sambolivet
och tre gånger har jag sagt att jag aldrig mer ska bo i skåne
sen kom du
och jag har nog aldrig kämpat så hårt 
som jag gjort de senaste månaderna
för att förverkliga en dröm

Jag är så trött i kropp och själ
Jag är verkligen jättesmutsig
men hjärtat ler :-)





















torsdag 8 oktober 2015

Sista veckan...












Sitter i sängen och blickar ut över min flyttröra
jag är så trött i kväll
det är alldeles för många känslor i omlopp nu
så många "sista"
sista lektionen med den ena eleven efter den andra
sista pannkakskalaset med personalen och vovven
i morgon är det sista uppkörningen
sista dagen på jobbet där allt känns tryggt och hemma 
sedan 
ja
vad händer sedan?

Det är så många känslor
och tusen tankar som jag inte hinner fånga eller sortera eller förstå
jag längtar till nästa kapitel
men för att kunna skriva det
måste jag avsluta ett annat
sätta punkt
och sedan på kungligt sätt vända blad

Det är inte många dagar kvar att spela på
jag har inte tid att tänka känna förstå så himla mycket
men
när jag hinner känna efter så drabbas jag av separationsångest
det finns människor jag inte vill ha på avstånd
och lilla Tintin kan jag inte ens tänka på just nu....
När jag kör över Röde Orm och ser staden lite från ovan
staden som så väldigt mycket alltid har känts som min
så känns det overkligt att jag än en gång beger mig härifrån
Jag har gjort det här så många gånger
packat lådorna
packat upp
och sedan packat dem igen

Senast jag kände att jag packade upp för att stanna
alltså hade för avsikt att stanna
var 2006
Då flyttade jag in i min fina lägenhet i Frölunda
...och ett år senare hade jag flyttat därifrån...
Sedan dess har jag bott på så många ställen där jag vetat från början
att jag inte ska stanna
den här flytten är inget undantag
jag skulle inte stanna i Dana
jag kommer inte att stanna för alltid i stallet

I dag fick jag frågan var jag känner att jag hör hemma
"Är du göteborgare, eller smålänning eller vad är du, vad känner du dig som?"
jag kunde inte ge något bra svar på det
men jag kommer alltid tillbaka till Göteborg
och det är där jag känner mig mest hemma
Jag har nog aldrig känt mig småländsk 
även om jag tillbringade mina första 17 år där
jag var aldrig hemma
Hur Malmö och stallet kommer att kännas vet jag inte
kanske kommer jag än en gång tillbaka till mitt kära Göteborg
men då har Stormvinden sagt att hon följer med :-)

Jag sålde min TV härom kvällen
innan dess hann jag se Molly Sandén på nyhetsmorgon
och sedan fastnade hennes "Phoenix" i huvudet på mig
inte min musiksmak egentligen
men den tilltalar mig
och Molly Sandén står upp på ett sätt som jag önskar att fler kunde göra
så alla respekt till henne
och "Phoenix" är en symbol jag ofta återkommer till
livet är verkligen så

Min fina sjukgymnast/livscoach/terapeut
som jag hade ett "sista" möte med i går
som inte blir det sista 
eftersom vi tack och lov bestämde oss för att hålla kontakten
hon sa att hon sett mig i alla skepnader
och att hur jobbigt det än har varit så har jag ändå rest mig upp varje gång
och hennes leende när jag berättade om hur lycklig jag är för allt jag har idag
det lyfter mig lite till
att andra människor unnar mig det här
det betyder något
det betyder väldigt mycket
och när jag hinner känna efter 
så är det en också en väldig massa lycka inuti just nu
som en Fenix i sin absoluta glans
och jag flyger inte ensam :-)


Innan jag somnar 
vill jag säga tack för all den fina respons jag fick för mitt förra inlägg
det var så stort och starkt att läsa allt ni skrev till mig
och jag kunde andas ut när responsen började rulla in
och känna att jag gör rätt som öppnar mig
för jag vill ju ge andra en chans att förstå
det går inte om jag är tyst
så jag låter väl händerna återvända till tangenterna då och då
för det kom ett par meddelanden som fick mig att förstå 
att det inte är helt utan mening