onsdag 23 september 2015

Mot foderförvaringen!

Hoppsan
det var länge sedan
och det finns väl ett par anledningar
en av dem är senaste tidens bostadssökande

Sedan jag sa upp mitt hyreskontrakt
har jag gjort allt jag kan för att hitta ett nytt
det är en speciell känsla att inte veta 
om en har någonstans att bo om några veckor
men nu vet jag... vi... 
och känslan just nu
är en mix av lycka
och mental baksmälla
jag har inte vilat på ett tag
och det känner jag nu
när jag unnar mig att för en kort liten stund andas ut
Men nu
är det dags att dra igång flytten
för att sedan påbörja nytt arbete
med nya rutiner
nya kollegor
nya elever
i en stad där jag är vilse
"vila"
står inte på programmet

Efter att ha jagat privata hyresvärdar
och ägnat varje ledig minut åt att hålla koll på facebookgrupper
Blocket, Kvalster, egna mailen "tyvärr, lycka till" 
banka huvudet i väggen
känna stressen öka
så kom det äntligen ett lovande svar på vår blocketannons
i söndags tittade vi
och föll för det vi såg
och bestämde oss ganska omedelbart för den här lilla idyllen :-)












En vän har erbjudit mig en hästbox för att undvika hemlöshet
något ironiskt då att vi snart flyttar in i ett gammalt stall :-)

För 10 år sedan bodde jag på precis samma sätt
i samma del av landet
men den gången var jag ensam
det var inget negativt
jag ville ha det så
jag hade precis brutit upp en relation
och jag hade samma tur då
att hitta ett hem som kändes helt rätt
jag har minnet av tiden i mitt lilla hus på prärien varmt bevarat
men jag trodde aldrig att jag skulle bo så igen!

Nu 
kan jag knappt vänta till jag får flytta in i det 200 år gamla stallet
och börja nästa kapitel med min älskade Stormvind
det är något med henne
hon har verkligen någonting
som får min inre relationsmodell att kapitulera
och till och med förändras
min blyga tillit
har vågat sig ut ur mörkret
och känner på hur det är att stå på en stadig grund
visst är det för bra för att vara sant
men just nu är det min verklighet

De senaste 20 åren har jag inte varit särskilt ensam
jag älskar att vara ensam
det har ibland stått i konflikt med tvåsamheten
men sedan april i år
har jag älskat tvåsamheten mer
det är omtumlande
att fångas av en Stormvind
mer hemma än så här
har jag aldrig känt mig





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar