Dagbok från Dana

Överbokad på jobbet
och en högst ovälkommen förkylning
jag är 
som alltför ofta
en mycket trött människa
som längtar efter en lång semester
det var många år sedan något sådant inträffade
och inget sådant är i sikte

Saknar den energi som jag skulle behöva
för att sortera och få ordning 
stilla karusellen tillräckligt för att se klart
och samla mig inför de stora besluten

Hittar en anteckning från början av 2012
när jag efter ett antal år av sjukskrivning var på väg ut i verkligheten igen
några rader
som en liten sammanfattning av terapin jag genomgått
några saker jag verkligen inte fick glömma

"Bli arg"
står det...
En del av syftet
med den psykodynamiska affektfokuserade relationella metoden
var att jag skulle få fram mina äkta känslor
utan att blockeras av skuld och skam
inre murar som cementerats av den där känslan av att jag inte duger
att det är något fel på mig
att jag har inte har samma rätt som alla andra att uttrycka mig
att säga ifrån
att ställa krav
att säga nej

Jag kan bli jävligt ledsen
men jag exploderar sällan
jag verkar inte anse mig ha rätt
att bli riktigt förbannad
att säga rakt ut vad jag egentligen känner

I stället för vass
är jag trubbig
jag rundar av hörnen
och blir till slut
ingenting

"Varning för Anpassning"
är en annan rubrik
och där borde jag förses med skyddsdräkt
Jag jobbar ständigt med den faran
Jag vill inte regissera mig
jag är för gammal
jag har kommit för långt
och när jag tvingas till anpassning
tappar jag styrfart
jag 
har kämpat hårt för att komma dit där jag är i dag
för hårt
för att ge upp 
friheten att vara den jag är

Jag läser mina anteckningar och inser att jag inte är där
jag står inte alltid upp för mig själv
jag låter andra dirigera och skriva regler
och jag tillåter inte mig själv att bli så arg som jag innerst inne känner mig
jag rundar av hörnen
och blir till slut
ingenting

Det är en av mina största rädslor
att bli
ingenting

Jag dras till människor och sammanhang 
där jag känner det motsatta
där jag är fri
kontrasterna är starka
och jag börjar kanske förstå vad en del av svajigheten inom mig orsakas av
men vad jag ska göra åt den
vet jag dessvärre inte

Blir arg
Sluta anpassa dig

Enkla rader att anteckna
men hur går man tillväga?

Det där med äkta känslor...
de kan skrämma bort
de kan föra närmare
och vad är läskigast
egentligen?