torsdag 23 juli 2015

Dagbok från Dana

Överbokad på jobbet
och en högst ovälkommen förkylning
jag är 
som alltför ofta
en mycket trött människa
som längtar efter en lång semester
det var många år sedan något sådant inträffade
och inget sådant är i sikte

Saknar den energi som jag skulle behöva
för att sortera och få ordning 
stilla karusellen tillräckligt för att se klart
och samla mig inför de stora besluten

Hittar en anteckning från början av 2012
när jag efter ett antal år av sjukskrivning var på väg ut i verkligheten igen
några rader
som en liten sammanfattning av terapin jag genomgått
några saker jag verkligen inte fick glömma

"Bli arg"
står det...
En del av syftet
med den psykodynamiska affektfokuserade relationella metoden
var att jag skulle få fram mina äkta känslor
utan att blockeras av skuld och skam
inre murar som cementerats av den där känslan av att jag inte duger
att det är något fel på mig
att jag har inte har samma rätt som alla andra att uttrycka mig
att säga ifrån
att ställa krav
att säga nej

Jag kan bli jävligt ledsen
men jag exploderar sällan
jag verkar inte anse mig ha rätt
att bli riktigt förbannad
att säga rakt ut vad jag egentligen känner

I stället för vass
är jag trubbig
jag rundar av hörnen
och blir till slut
ingenting

"Varning för Anpassning"
är en annan rubrik
och där borde jag förses med skyddsdräkt
Jag jobbar ständigt med den faran
Jag vill inte regissera mig
jag är för gammal
jag har kommit för långt
och när jag tvingas till anpassning
tappar jag styrfart
jag 
har kämpat hårt för att komma dit där jag är i dag
för hårt
för att ge upp 
friheten att vara den jag är

Jag läser mina anteckningar och inser att jag inte är där
jag står inte alltid upp för mig själv
jag låter andra dirigera och skriva regler
och jag tillåter inte mig själv att bli så arg som jag innerst inne känner mig
jag rundar av hörnen
och blir till slut
ingenting

Det är en av mina största rädslor
att bli
ingenting

Jag dras till människor och sammanhang 
där jag känner det motsatta
där jag är fri
kontrasterna är starka
och jag börjar kanske förstå vad en del av svajigheten inom mig orsakas av
men vad jag ska göra åt den
vet jag dessvärre inte

Blir arg
Sluta anpassa dig

Enkla rader att anteckna
men hur går man tillväga?

Det där med äkta känslor...
de kan skrämma bort
de kan föra närmare
och vad är läskigast
egentligen?













torsdag 2 juli 2015

Högt tryck

Det blev sommar
och det blev högtryck på jobbet
och i dag smällde det till och blev 30 grader varmt också
det är för underbart att tillbringa dagarna i plåtlådan 
när solen bränner genom rutorna
"men du har ju AC"
(nästa som säger det får en höger)

Vila
är inget jag ägnar mig åt längre
och det känns...
jag är så väldigt väldigt trött just nu
och jag har ingen semester i sikte
men... 
hur trött jag än är 
så hålls jag över ytan

k ä r l e k

så mäktigt, så berusande, så fullkomligt genomhärligt och livsfarligt
för en sådan som jag

Det blir så tydligt 
hur alla besvikelser har format mig
jag är så förbannat krånglig
men innerst inne vill jag verligen
precis som alla andra
bara vara lycklig
och jag försöker tro att jag är värd det
men det är en helvetes nöt att knäcka
mitt hopp står till envisheten
min egen
och hennes

Juni har varit fantastisk på så många sätt
vädermässigt helt i min smak
flera energipåfyllande konserterer här i stan
och helgerna har jag fått tillbringa med min käresta
Tiden med henne
är ren lycka
Att resa därifrån
känns bara fel
att vara så långt ifrån henne 
så lång tid som det blir ibland
känns bara fel

En hel del av det jag trott om mig själv
som jag varit säker på 
känns inte det minsta säkert längre

blanka blad
jag tycker om det

Jag läser om anknytningsteorin
försöker förstå min inre relationsmodell
och hur jag ska kunna göra annorlunda
för att inte upprepa samma historia en gång till

Jag inser att om jag ska kunna förändra mina livsmönster
- och jag vill verkligen förändra mina mönster -
så måste jag väva med nya trådar

I mina försök att förändra förstärka förbättra
slängde jag in en ytlig förvandling
som jag fegat med länge
Jag ser med skräckblandad förtjusning 
hur mitt hår blir allt mer silvrigt med åren
och nu kände jag att jag går all in
jag slutar gå emot dem
och går med dem i stället
om det ändå vore lika enkelt att förvandla sitt inre...

Jag och mitt jävla hår alltså

en historia som lätt skulle kunna bli en egen bok...
I fredags gick jag till salongen med den förtjusande frisörskan
som var eld och lågor över att få omvandla mig till blondin
Vi visste att det inte skulle gå att helt bleka mina färgade toppar
men vi tog första steget
och det blev bättre än jag vågat hoppas på
men
men
men
det störde mig så enormt med mina balkangula toppar
så det där med att vänta till augusti med att klippa bort dem
nej
inte en chans
Jag gick tillbaka i går
och bad henne klippa bort alltihop :-)
Min lugg
Mitt signum
är nu icke längre
men jag är inte heller tyngd av nojor 
utan en glad, nöjd och lättad och jävligt blekt blondin!

Överst till vänster en nervös väntan på salongen...
Den gula luggen inspekterades direkt och tvättades av Tintin 
Sjukt ovant, men... jag var ändå riktigt nöjd med min vänstra sida
dock inte alls med min högra...
Så, den stora bilden i höger hörn visar hur det ser ut i dag :-)

























Ingen semester i sikte alltså
men en helg kan jag ändå ana
och den tänker jag tillbringa
där jag alltid finner den bästa ron och vilan
jag beger mig således till mina favoritfruar
och lägger mig i skuggan tror jag :-)