måndag 1 juni 2015

Barn och längtan (fast inte i kombination!)

En mycket intensiv vecka bakom mig nu
jag och barn är ingen vardaglig kombo
men den senaste veckan har jag fått ha mitt yngsta gudbarn i närheten
ljuvliga lilla Loppan
D:s efterlängtade trollunge
det finns inte ord för hur glad jag är att hon är här
Förra veckan bodde de hos mig i Dana
vi firade lillan som fyllde 1 år
och i helgen körde jag dem hem till östgötavischan
där Loppan så lämpligt passade på att ta sina första längre promenader
helt på egen hand
eller fot
eller ja, båda fötterna var faktiskt med och jobbade
och sötare unge får man leta efter :-)

När folk frågar om jag har barn
eller vill ha barn
svarar jag med eftertryck "Guuud nej!!"
och jag menar det
men jag tycker inte illa om barn
det handlar inte om det
Loppan till exempel
hon är mig så väldigt kär
och hon verkar vara trygg med mig
det är inte det som är problemet
jag är bara inte gjord för föräldraskap
jag behöver få leva på mitt sätt
precis som jag gör just nu
med det bästa av alla världar
Hur som helst så har veckan med D och Loppan varit glädjefylld
och det var en stor lycka att få träffa min Charlie
som jag inte sett på nästan ett år
Hon la sig hos mig första natten hos D
i stället för att vara ute och jaga som hon brukar
så hon har nog inte helt glömt bort sin frånvarande mappa

Det har varit en härlig vecka
men jag är inte i balans med sömn
och det har jag inte varit på ganska länge
vilket till stor del är självförvållat
Distansförhållande
kan skapa sena kvällar

Av 24 dagars väntan
är det nu 3 kvar
till jag får vara hos min käresta igen
Det har varit tufft
minst sagt
det är ju nu
precis NU
som jag vill ha all tid i världen med henne
Telefon i all ära
men den kramas inte som hon
ingen kramas som hon
den där en och cirka åttio-famnen
är som gjord för mig

När hon åkte härifrån
var det som att lämna mig i ett litet rum fullt av fyrverkerier
men utan tändstickor
nu
i dag
när jag kunde vända blad till juni
(när har jag någonsin tidigare varit glad att det blir juni?)
var det som att alla stubiner började glöda och gnistra
och det sprakar under huden
det är nära nu :-)
Det här med att vara "överkänslig"
fungerar åt alla håll
när jag mår dåligt
kan jag må såinihelvetedåligt
och när jag mår bra
finns det inget tak
just nu finns det inte mycket som håller mig nere

Jag hade en riktigt dålig dag på jobbet
sämsta på mycket länge
allt har gått precis käpprätt...
jag kunde ha gått hårt åt mig själv
jag kunde ha blivit riktigt låg
men
jag hålls uppe
och när jag kom hem
fann jag ett vykort på hallgolvet
som lyfte mig ännu högre
där fanns en underbar kärleksförklaring
från en underbar flickvän
min flickvän
vad kan jag säga?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar