tack vare konstformer som film och musik?
När jag var tonåring och mest bara inte passade in någonstans
så tittade jag mycket på film
väldigt mycket
samma filmer om och om igen
En av filmerna som jag älskade var "Sound of music"
det var det här med att följa sitt hjärta, sin dröm, att allt kan hända
Jag tröstades så mycket av scenen där Abbedissan säger till Maria
"When the Lord closes a door, somewhere He opens a window"
Den meningen har fortsatt trösta mig så många gånger sedan dess...
när jag hamnar i situationer jag inte förstår meningen med
när det bara känns hopplöst och obegripligt
så hjälper det att tänka
att någonstans just nu öppnas ett fönster
jag kan bara inte se det än
det kommer...
För en tid sedan slogs en dörr igen så jävla hårt
att det måste ha flugit upp ett fönster
där en Stormvind sedan kunde svepa in
det hade jag förstås ingen aning om när det small
men jag försökte tänka så redan då
att på något sätt
är det meningen
att det ska bli precis så här
utan mening blir det svårt att existera
Jag skriver lappar till mig själv i bland
när jag har för mycket i huvudet
när jag inte har någon som helst struktur
då skriver jag ner meningar som i stunden känns viktiga
lägger dem som pusselbitar framför mig
läser om och om igen för att påminna mig
vad jag INTE behöver här i livet
vad jag FAKTISKT är värd
och jag skrev något för några veckor sedan
när jag försökte äta frukost fast allt fick mig att må illa
en fångad tanke av tusen som flög genom mitt huvud
i desperat jakt efter någon slags mening
i något till synes fullkomligt meningslöst och enbart smärtsamt
"Kratta gången för någon annans entré?"
Jag har fått uttrycket från Carola, vem annars :-)
Hon sa så när jag såg henne i Scandinavium för några år sedan
att hon hoppades att hon krattat fint på scenen för nästa artist
(som var Liza Minelli, no less)
Kanske behövde vissa saker hända
för att nästa kapitel skulle bli möjligt
Jag tänker även som Lisa Ekdahl... "om jag snubblat efter vägen"
"Allt jag gjort har fört mig hit"
Det är också en tanke som tröstar
allt jag gjort har fört mig hit
ett enda steg i en annan riktning
ett enda beslut
hade kunnat förändra allting
Så många gånger jag ändå har tänkt så
att det är precis här jag vill vara just nu
och att jag aldrig kommit dit
om jag tagit ett enda steg i en annan riktning
det har varit värt det
"It was worth the pain" (Rebecka Törnqvist)
Nu är jag där igen
här
precis där jag vill vara
dit jag aldrig kommit om jag inte snubblat efter vägen
"och fått munnen full av grus"
Och så har jag lyssnat mycket på Laura Marlings senaste album i vår
som är genialt
- så klart -
Låten "Warrior"
med textraden:
"You´re not the warrior I´ve been looking for"
Den träffade som en spjut i bröstet
och jag förstod att hon hade helt rätt
Jag behöver en krigare
Jag är fan värd en krigare
Någon som kan matcha mig i vilja och envishet...
Jag tror att jag har hittat en krigare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar