en livsfarlig snurrgrej som man sparkade i gång och försökte hålla sig fast vid
gärna hängande ut med ryggen mot marken
som på bilden
fast jag lutade mig längre ut
så att bakhuvudet nästan rörde vid marken
Jag kommer ihåg att vi var två som sprang igång den där karusellen en gång
och sedan hängde jag mig ut och tittade upp i himlen
och tjusades av farten och känslan
tills jag tappade taget
Jag borde ha lärt mig
men det gör jag aldrig
Det är något med det där att vara deltagare
eller åskådare
För att alla lyckade människor ska få känna sig lyckade
så måste det stå ett gäng och titta på och beundra och gärna applådera
vad är en föreställning utan publik?
Jag tror jag kom till jorden för att titta på
men jag envisas ändå med att försöka vara med
och det slutar alltid på samma sätt
Ser jag en gunga så måste jag gunga
och givetvis måste jag hoppa på de farligaste karusellerna
de som känns som mest
både när man åker med
och när man ramlar av
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar