torsdag 30 april 2015

Virvelvind och vilda vågor

Valborgsmässoafton
jag vet egentligen inte vad det betyder 
jag är bara så otroligt tacksam över en kortare arbetsdag
och en längre helg
jag är så himla trött
min kropp bestämde sig för att sluta sova
samtidigt som mina arbetsdagar blev fullbokade för första gången i år
jag hade inte klarat de här dagarna utan doping! ;-)

Mina dygn i skåne
fyllde på mina depåer
Kvinnan jag får lära känna är en virvelvind
och jag 
har alltid varit svag för stormar
Små krusningar gör mig sjösjuk
på riktigt
jag trivs bättre 
med vilda vågor
jag behöver
vilda vågor
annars kommer jag ingenstans
och jag vill inte stå stilla

Jag läste förresten en sak om kärlek
som jag fastnade för:













Jag är en envis jävel
fråga vem som helst
det är en styrka
och ett aber

Ett av mina problem här i världen
är att släppa taget
Det blev tydligt när jag var på en höghöjdsbana för några år sedan
tillsammans med ett gäng höjdrädda människor
De som kämpade mot sin höjdrädsla upplevde en lättnad över att få hoppa ner
Jag däremot njöt av att klättra upp och gå balansgång
utsikten var fin
känslan var bara härlig
men jag hade enorma problem med att släppa taget och falla 

Jag stod på ett rep 25 meter upp i luften 
och knep så hårt jag kunde med tårna för att lyckas hålla mig kvar
men till slut föll jag mot marken
och det var en panikartad upplevelse
att inte veta om jag hade en säker lina
om jag skulle slå mig sönder och samman
eller om jag skulle landa på mina fötter och gå stolt därifrån

The noble art of letting go

Den konsten jobbar jag med
och jag vet att jag kan
men jag behöver bli bättre på att veta när jag ska göra det


fredag 24 april 2015

Rattpsykologen bjuder på vatten

I söndags körde jag mig själv till Trollhättans station
den yngre granfrun satt bredvid mig
och som alltid när jag åker bil med någon jag tycker om
så vill jag inte komma fram
jag vill fortsätta åka

Vi nostalgilyssnade på Erasure
musikaliskt hamnar vi alltid där
i 80-talet
och sen är det svårt att ta sig därifån
jag har stannat kvar där hela veckan




Oh I want life
life wants me
to breath in it's love

Take me I'm yours
now I'm comin' up for air
I'm gonna live my time
for the rest of my life
then I'll be comin' back for more


Jag har inte alltid känt att livet vill ha mig
eller vice versa
men nu är jag så tacksam över att jag får vara med
och jag har många kapitel kvar att skriva
på alla tänkbara sätt

Precis som min sjukgymnast har blivit så mycket mer för mig
så inser jag att jag också blir det för vissa av mina elever
det är svårt att inte ge av sig själv
när jag ser att någon mår som jag har gjort
när jag ser att någon trampar i exakt likadana rävsaxar
när jag känner igen allting så väl

Jag vill säga så mycket
och jag förstår att mitt sätt att svara och bemöta
avslöjar mina egna erfarenheter
och jag bryr mig inte
tvärtom
för jag är ett levande bevis på att det går att övervinna det mesta
och kan det inge hopp
vilket jag vet att det gör
så har allt haft en mening

När jag i går hade tvingat en elev som kämpar hårt mot sin stress
att köra de för henne absolut jobbigaste vägarna
så sa hon plötsligt lite drömskt:
"Kommer du i håg den gången vi körde vid en sjö,
det var så lugnt och harmoniskt... kan vi inte köra där igen?"
Jag bad henne fortsätta följa skyltar som hon inte alls ville följa
och hon sa till mig att jag är jävligt snål med sjöar
men det hon inte visste
var att jag bestämt mig för att skippa min rast
och låta henne köra förbi inte mindre än två sjöar innan lektionen var slut

Hennes leende när hon såg vattnet glittra 
gjorde min dag 
och jag vet att jag har gjort något bra
varje gång hon går från lektionen
med sänkta axlar
och huvudet högt
lyckliga ögon
hållningen hos någon som är stolt över sig själv...

Jag borde kanske hålla mig till att försöka lära folk köra bil
punkt
men det är svårt att inte bli engagerad 
apropå att allt är möjligt 
att allt går att övervinna
jag var livrädd för människor för några år sedan
ville inte visa mig ute
ville inte vara med alls
nu har jag ett helt extremt socialt jobb
och jag älskar det
och jag gör det på mitt sätt
något annat kan jag inte

Hepp
Stepp stepp

I dag 
är det förresten åtta månader till julafton
eller en dag
beroende på hur man räknar :-)









onsdag 22 april 2015

"Lev och ha roligt"

Session med sjukgymnasten/coachen/terapeuten/bollplanket i dag
hon som har följt mig till och från sedan 2007
hon började med att fråga hur det har gått sedan sist
och jag sa som det var
att det har gått ganska skitdåligt
jag har i själva verket inte gjort någonting av det jag borde ha gjort
och hon fick veta varför

Jag gav henne ännu ett kapitel ur min röriga bok
och jag fick ett tillbaka av henne
hon ber om ursäkt i bland när hon anförtror mig saker
och säger att hon ser mig lite mer som en god vän
än en patient...
Det visade sig i dag att vi inte är så olika som vi ser ut
Vi har väldigt olika energinivåer
men hon har varit lika känslostyrd som jag 
och jag förstår
att hon förstår
och varför hon som har 20 års försprång
alltid tycks veta exakt vad hon ska säga till mig
hon har varit precis som jag...

Vi ses för att hålla koll på min fysiska hälsa framför allt
men den pratar vi allt mindre om
och i dag blev det raskt avklarat i sista minuten
"och så tar du tag i dina promenader igen och din träning!"
Jajemän, säger jag
men vi får väl se hur det blir
hur livet ser ut om sex veckor igen

Hon vet att jag gör som minst när jag mår som sämst
och sedan vi sågs för sex veckor sen
har jag verkligen inte mått bra alls
Men hon sa att när jag sjunker i dag
så är det inte lika djupt
som om jag har höjt min bottennivå
och det är nog sant
jag har också väldigt mycket hjälp
av de som alltid finns där för att hålla mig uppe
och det är ingen större hemlighet
att en weekend i Malmö kan göra underverk ;-)

Midjemåttet hade i alla fall krympt med 2 cm
och det är nog en kombination av mycket fuldans
och det faktum att jag verkligen inte kan minnas när jag lagade mat senast
Hon frågade om vi skulle kolla mitt blodtryck
jag sa bestämt att nej det ska vi verkligen inte
för jag är för jävla hispig just nu och skulle förmodligen bli inlagd
och hon som precis fått senaste nytt från mig
förstod att nej... vi struntar i det i dag ;-)

Hennes visdomsord i dag var väldigt enkla
Hon sa till mig att leva och att ha roligt
att passa på
det är lite som den klassiska repliken ur "Den bästa sommaren"
man vet aldrig när det blir roligt nästa gång...
Och nu har jag pratat med flera kloka människor 
som jag har stort förtroende för
och de tycker precis som jag 
jag ska inte sitta hemma på min dammiga kammare
och grubbla och fundera och älta och låta livet passera 
så jag struntar i det
det är så mycket jag kan strunta i 
och det 
är nog det jag gillar mest med att ha blivit så här jäkla gammal





måndag 20 april 2015

Stepp stepp stepp :-)

Den här arbetsdagen alltså... tämligen perfekt :-)
Jag började den med att sitta och lata mig i biltvätten
sedan stod jag och hängde medan två grabbar bytte till sommardäck på min bil
och efter det vilade jag i trafikverkets soffa
medan min elev glänste på sin uppkörning
slutligen satt jag en stund på bänken utanför skolan och drack finkaffe
med hunden Sigge i knät...

*gäsp*

Eftersom jag slutade tidigt och var på strålande humör
så åkte jag till Chilli och slog till på den dyra hallspegeln som jag lurat på länge
och i dag, just i dag, hade de 20% rea på allt i butiken...

Nu borde det enligt all statistik vända
och jag förberedde mig mentalt för ett jobbigt utvecklingssamtal med min chef...
det brukar inte vara någon rolig historia...
Han bad mig för första gången att inleda
och av olika anledningar känner jag mig starkare än någonsin just nu
så jag öppnade kaxigt med att säga att jag har blivit på bättre
på de punkter som vi pratade om i höstas
och han höll med
han höll med
jag är fortfarande i chock
han höll med mig!!

Veckan har börjat helt fantastiskt
och ja...den har bara börjat :-)

Jag kom hem nyss och packade upp den stora spegeln 
och kom att tänka på min gamla KBT-terapeut
som inte hjälpte mig speciellt mycket
men hon hade varit väldigt stolt över mig i dag
Dysmorfofobi och speglar... det är inte direkt ett lyckligt äktenskap!
I många år undvek jag speglar
och mina vänner har tyckt att det varit lite jobbigt och konstigt
att jag inte haft någon helkroppsspegel hemma hos mig
men fram till för ett par år sedan var det helt omöjligt
men nu står den här



















och jag har köpt den av egen fri vilja och med gläjde inblandat
jag har tittat i den
och det är okej

JAG
ÄR
OKEJ

Tänk om jag kunde gå tillbaka till en yngre version av mig 
och berätta att allt kommer att bli okej
(jag hade förmodligen inte trott mig)

Trots seg teorikväll i morgon så ser jag fram emot att fortsätta veckan
jag har möte med min coach/sjukgymnast/vägvisare på onsdag
och jag har inte gjort ett skit sedan sist 
jag står still
men det kan jag säga till henne
och hon kan få det till något positivt
det har i alla fall inte gått åt helvete
och med tanke på hur livet har sett ut sedan vi sågs sist
så ska vi vara jävligt nöjda med det!

Sedan är det nerförsbacke mot helgen
en helg jag ser fram emot med ett stort fånigt leende
Vissa saker brukar jag verkligen inte deklarera i klartext
men nu gör jag det 
för jag är så innerligt trött på hemligheter

I helgen åker jag tillbaka till Malmö
för en date som jag har längtat efter sedan jag åkte därifrån
och i väntan går jag och sjunger knäppa Lill Lindfors-texter 
om en julklapp i april
och för första gången på länge
är det inte svårt att vara jag
alls

JAG VET ATT ALLT KAN VÄNDA OCH GÅ ÅT HELVETE
men just nu 
just i dag
tänker jag inte lyssna på korparna

Jag är okej
Jag är mer än okej :-)













tisdag 14 april 2015

Ja men nu är jag nog lite frälst....

Min chef tror att jag har vilat i fyra dagar
Jag har varit ledig i fyra dagar
det är inte samma sak
Min långhelg i Malmö var kanske ett uppvaknande
men den handlade inte jättemycket om sömn

En trött trafiklärare är en ganska värdelös trafiklärare
särskilt när hon smyg-gäspar slut på allt syre i bilen
Klockan ringer oftast vid 6 här i Dana
men av någon anledning har jag fått för mig att jag ska vakna kl 4
och sedan inte somna om...
Detta har pågått ett tag...

Det var inte så länge sedan jag låg här i vargtimmen
och sjöng på en gammal William-favorit
innehållande följande textrad:

"Slå mig i huvudet så hårt att jag glömmer
ditt hår dina ögon och alla ord som du sa"

Jag skrev således ihop en enkel manual för människor med liknande problem:

1) Köp en gjutjärnspanna
2) Slå den hårt i huvudet

Jag ligger fortfarande vaken av samma anledning
men med en helt annan känsla :-)













Malmö alltså...
Det kom en inbjudan för ett tag sedan
som jag inte alls hade förväntat mig
jag tvekade inte en sekund 
den kunde inte ha kommit mer lägligt
och det visade sig vara ett ganska genialt drag
i alla fall för mig...

Jag har inte skrattat så mycket sedan.....
jag minns inte...
...har jag någonsin?

Malmö var överraskande på många sätt
jag har sett den staden från fel håll
på fel humör
med fel inställning
kanske med fel människor
nu gjorde jag allt tvärtom
och det gav resultat

Allt som blev sagt
Allt som blev gjort
Allt som blev förstått
Allt som finns kvar att göra
Ett enda dygn löste så många knutar
och sedan fanns det flera dygn kvar 
till och med fler än jag hade tänkt mig 

Tillfälligheter
eller vad
jag har ingen aning 
men livet serverar mig underbara överraskningar i bland
som en julklapp i april
och jag borde ha någon slags tillit vid det här laget
att det ordnar sig
det finns så många vägar jag ännu inte känner till
men det är svårt att se det som något positivt
när man har gått vilse
och bara vill att någon ska lysa upp en väg ut

Om man står stilla en sekund
och har den himmelska turen att man står stilla just under rätt sekund
så kan hela jävla världen stå stilla en sekund
och bli så mycket ljusare
som ett riktigt Carola-halleluja-moment 

Och det är exakt så här ska hon presenteras:
"Kvinnan i fråga är underbar, hon är Carola"



lördag 4 april 2015

De som blir över

Emotionell baksmälla
en trötthet som inte går att vila bort

Den yngre granfrun ringer mig
full av kärlek och support
och säger att om inte det som är JAG får finnas
om inte mitt känsloregister är något fint
som förtjänar att inte bara finnas
utan även respekteras
och älskas
så är världen åt helvete

Jag tror världen är åt helvete

Vi är några stycken som alltid hamnar utanför

som blir över
och vi kan nog bli obekväma för andra
inga självklara svar på frågor
vågar de ens fråga
om vad som händer i helgen
vi som inte har självklara platser och roller
barn, partner, trädgård, studsmatta...
var är vi någonstans?

Och om du frågar
kommer jag då att verka så sorgligt ensam
att du inte kan låta bli att bjuda in mig
fast du egentligen inte vill?
Oroa dig inte
jag ljuger hellre än låter dig tycka synd om mig!

Nu behöver jag inte ljuga
jag är ändå inte alldeles ensam
och det är inte synd om mig
jag är på många sätt nöjd med att vara exakt där jag är
utan en självklar plats och roll
det är sådant jag försöker undvika
men 
det betyder inte att jag ständigt vill vara den som blev över
jag skulle någon dag vilja röra vid något 
som inte går sönder
utan tvärtom
blir helt

För ett par kvällar sedan
fick jag en pratstund med Kajsa Grytt
en av dem som ensamheten också tycker om
en av dem som blir över
Hon stod så nära att luften hon andades ut
blev luften jag andades in
och jag var så nära att fria till henne
kanske nästa gång
men jag fick säga tack för det hon gör
den smärtsamma träffsäkerheten
modet att beskriva hur det faktiskt känns
Hon är viktig
Hon behövs
Och det är av största vikt att hon också får veta det...







onsdag 1 april 2015

Åskådare och deltagare

När jag var liten fanns det en karusell vid badplatsen
en livsfarlig snurrgrej som man sparkade i gång och försökte hålla sig fast vid
gärna hängande ut med ryggen mot marken
som på bilden
fast jag lutade mig längre ut
så att bakhuvudet nästan rörde vid marken











Jag kommer ihåg att vi var två som sprang igång den där karusellen en gång
och sedan hängde jag mig ut och tittade upp i himlen
och tjusades av farten och känslan
tills jag tappade taget

Jag borde ha lärt mig 
men det gör jag aldrig















Det är något med det där att vara deltagare
eller åskådare
För att alla lyckade människor ska få känna sig lyckade
så måste det stå ett gäng och titta på och beundra och gärna applådera
vad är en föreställning utan publik?

Jag tror jag kom till jorden för att titta på
men jag envisas ändå med att försöka vara med
och det slutar alltid på samma sätt

Ser jag en gunga s
å måste jag gunga
och givetvis måste jag hoppa på de farligaste karusellerna
de som känns som mest
både när man åker med
och när man ramlar av