Skolkdag med superhjältevännen

"Varför måste du krångla till allting så?"

frågar lilla mamma i telefon

efter att hon på fullaste allvar frågat mig hur jag mår

och jag inte vågat göra annat än att svara...

Stackars mamma, hon har i mig fått en Emil

som borde sitta och tälja trägubbar någonstans

och tänka över sina hyss

och vanvettsaffärer

och själv kan hon skriva i den blå skrivboken

att egentligen finns det inget ont i ungen

men det blir bara så väldigt fel ändå

Kära mamma... 

jag gör inte samma misstag två gånger...

jag gör dem fem, sex gånger för att vara helt säker!

Fredag...

En fördel med att jobba på skola

är att jag fortfarande kan skolka

och det gör jag

och det känns lika bra nu som då

om inte bättre

Tankar kärlek hela dagen hos superhjältemamman

och den ljuvliga lilla bebisen

jag är som bekant ingen barnmänniska

men jag tycker verkligen jättemycket om bebisar...

och den här är inget undantag :-)

Superhjältevännen och jag har hängt i hop i över 20 år

och det är skönt att det finns något som alltid är sig likt

i en verklighet där allt kan förändras väldigt snabbt

Hon och jag är alltid på samma plats med varandra

Vi möttes på en folkhögskola

där utbildningen inte gjorde oss ett dugg rikare

men när vi pratar om det där året

förstår vi hur viktigt det var för oss

relationerna som skapades där har format resten av våra liv

och jag vågar inte tänka på hur mitt liv hade blivit

om jag inte hade hamnat just där

Hon och jag blir aldrig äldre

förmodligen inte ett dugg klokare

och våra drömmar 

förblir nog bara drömmar

men en dag ska vi fräsa runt på varsin vespa i Italien

och ha våra drömbrudar på bönpallen

och bara bete oss

Kommer hem sent 

bra känsla i kroppen

låser upp dörren 

och hittar inte ett

utan två fina vykort på dörrmattan

från en vän som skriver att jag är värd det bästa

och att det kommer

jag hoppas innerligt att hon har rätt

det har hon haft förr

jag har ingen aning om vad det bästa skulle vara

men jag hoppas verkligen att jag får veta det en dag

Jag har i alla fall de allra bästa omkring mig 

trots att jag är fullkomligt hopplös 

och aldrig följer några kloka råd

vad jag gjort för att förtjäna detta vet jag inte

men kanske står det något om det i den blå skrivboken

det är egentligen inget ont i den här människan

hon har bara en särdeles förmåga att inte lyckas så himla bra

och trots att hon inte är särskilt smart

eller just därför

så måste vi ge henne all kärlek vi kan