lördag 28 mars 2015

Skolkdag med superhjältevännen

"Varför måste du krångla till allting så?"
frågar lilla mamma i telefon
efter att hon på fullaste allvar frågat mig hur jag mår
och jag inte vågat göra annat än att svara...

Stackars mamma, hon har i mig fått en Emil
som borde sitta och tälja trägubbar någonstans
och tänka över sina hyss
och vanvettsaffärer
och själv kan hon skriva i den blå skrivboken
att egentligen finns det inget ont i ungen
men det blir bara så väldigt fel ändå

Kära mamma... 
jag gör inte samma misstag två gånger...
jag gör dem fem, sex gånger för att vara helt säker!

Fredag...
En fördel med att jobba på skola
är att jag fortfarande kan skolka
och det gör jag
och det känns lika bra nu som då
om inte bättre

Tankar kärlek hela dagen hos superhjältemamman
och den ljuvliga lilla bebisen
jag är som bekant ingen barnmänniska
men jag tycker verkligen jättemycket om bebisar...
och den här är inget undantag :-)

Superhjältevännen och jag har hängt i hop i över 20 år
och det är skönt att det finns något som alltid är sig likt
i en verklighet där allt kan förändras väldigt snabbt
Hon och jag är alltid på samma plats med varandra
Vi möttes på en folkhögskola
där utbildningen inte gjorde oss ett dugg rikare
men när vi pratar om det där året
förstår vi hur viktigt det var för oss
relationerna som skapades där har format resten av våra liv
och jag vågar inte tänka på hur mitt liv hade blivit
om jag inte hade hamnat just där

Hon och jag blir aldrig äldre
förmodligen inte ett dugg klokare
och våra drömmar 
förblir nog bara drömmar
men en dag ska vi fräsa runt på varsin vespa i Italien
och ha våra drömbrudar på bönpallen
och bara bete oss

Kommer hem sent 
bra känsla i kroppen
låser upp dörren 
och hittar inte ett
utan två fina vykort på dörrmattan
från en vän som skriver att jag är värd det bästa
och att det kommer
jag hoppas innerligt att hon har rätt
det har hon haft förr
jag har ingen aning om vad det bästa skulle vara
men jag hoppas verkligen att jag får veta det en dag

Jag har i alla fall de allra bästa omkring mig 
trots att jag är fullkomligt hopplös 
och aldrig följer några kloka råd
vad jag gjort för att förtjäna detta vet jag inte
men kanske står det något om det i den blå skrivboken
det är egentligen inget ont i den här människan
hon har bara en särdeles förmåga att inte lyckas så himla bra
och trots att hon inte är särskilt smart
eller just därför
så måste vi ge henne all kärlek vi kan














torsdag 26 mars 2015

Natt och dagdrömmar och köttfria muffins

Drömmar, alltså den där varianten som en kan uppleva när en sover,
de kan vara ganska intressanta och spännande för en själv
men ganska sällan för andra
utom i bland
som när en vaknar och läser ett sms om hur någon har drömt om mig
och beskriver ganska så exakt vad som pågår i mitt liv
utan att personen i fråga hade en aning om det...
Det kändes onekligen både intressant och spännande
och den drömmen
ledde till ett mycket välkommet 
och mycket verkligt möte
och ett snäpp upp på humörsskalan

Jag ska tråka ut er med en återkommande dröm genom mitt liv
den där när en plötsligt upptäcker att det finns ett rum i ens hem
som en aldrig har sett
oftast hittar jag det när jag håller på att flytta
och blir ledsen, arg, förtvivlad
över att jag upptäcker det för sent
och att jag aldrig har fått ha någon glädje av det...
jag drömde t ex en gång att jag hittade en helt fantastisk takterass
gömd bakom en dörr i min lilla klädkammare
och jag fick inte njuta av den en enda gång 
för jag flyttade därifrån samma dag

Det sägs att detta är symboliskt för ens egna inre rum
att drömma på det sättet är positivt
och det är det säkert
men hur som helst
så är det så där lite väl ofta här i livet
jag upptäcker saker för sent
och det gör mig ledsen, arg, förtvivlad
som det här med Maria Gripes Carl/Caroline
jag hade verkligen behövt den karaktären betydligt tidigare i livet
jag hade blivit fullkomligt besatt av Carl
det hade varit en välsignelse att inte vara ensam i min förvirring
Skuggböckerna läste jag först som 37-åring....

Men...  i bland blir jag glatt överraskad
av att upptäcka något nytt där jag verkligen inte hade räknat med det
En 17 år gammal cd
som jag nära nog lyssnat sönder
innehåller på Spotify ett bonusspår!!
en fantastisk låt jag aldrig tidigare hört
Och jaaa... att få ladda upp inför arbetsdagen 
med übercoola Rebecka Törnqvist
och hennes underbara Divine Justice
från "Tremble my heart"-cd:n...
Hög volym i bilen
höjer både humör och hastighet
till tvivelaktiga grader
det är något med hela kombinationen
att dra ut på E20 i full fart 
för den korta påfarten från Tollereds by 
kräver verkligen plattan i mattan
och med dånande dieselturbo ta plats på motorvägen
och sedan se mitt älskade Nääs på min högra sida
(jo, jag anser faktiskt att det är mitt)
och samtidigt sjunga för full hals:
"Jäääässsss aj fil it komming

here´s divine justice now!!"

Det känns bara så fantastiskt hoppfullt skönt i hela kroppen! 

Drömmar av den vakna sorten är nödvändiga
och jag har varit tvungen att ganska snabbt författa några sådana
för att inte sjunka ner mot Mårran-grader
Små och stora drömmar
möjliga och säkerligen smått omöjliga
men helt enkelt saker att få se fram emot
kalendern har varit både befriande 
och lite sorgligt blank
men det håller på att ändras 

Jag har t ex inte varit på Stockholm Pride på 10 år
jag har varit på väg men inte kommit dit
men i sommar SKA jag åka 
så vad säger du kära faster, 
vill du se paraden med mig i sommar? 

Mitt kommande våräventyr i södern 
steg ännu en grad i härlighet i går
och vem vet vad "kulmen" är för något
och om den i så fall är nådd?

Och i morgon ska jag få träffa ett nytt litet liv på jorden
och dess fantastiska superhjältemamma
Jag skriver och frågar om jag ska köpa med fika 
och om det finns några allergier
så nu har jag ett tufft uppdrag i att försöka hitta bakverk 
helt befriade från rött kött, lök och råa tomater.... 
Tur att jag bor nära en storstad 
förhoppningsvis hittar jag något slags alternativ...















onsdag 25 mars 2015

Humörsvängningar deluxe

Jag är ingen soldyrkare
det vet alla som känner mig
men i dag kändes ljuset mycket välkommet
och någonting kändes enklare
Att vara jag
kändes genast lite enklare
Mina jävla svängningar alltså,
jag orkar inte meeed mig själv
men vad är alternativet?














Till skilllnad från i går hade jag inga arroganta elever i dag
bara så där underbart härliga tacksamma sweethearts
som gör att jobbet inte ens känns som ett jobb...
Jag hade så fullt upp hela dagen
att jag inte hann känna lika mycket teorikvällsångest som jag brukar
och det hade jag ändå inte behövt
för i kväll var det en sån där kväll
då jag kände mig självklar och bekväm
och det berodde väldigt mycket på gruppen jag hade framför mig

Som åhörare hade jag till exempel eleven 
som för några dagar sedan kallade mig för top notch
att jag var så överlägset mycket bättre de lärare han kört för innan
och när jag påminde honom om att det inte är mig han ska fjäska för
jag kan ändå inte ge honom något körkort
så svarade han att han bara vill uppmuntra mig att fortsätta som lärare...

Längst bak satt en av de där tysta blyga som aldrig vågar säga något
men just i kväll var det något som fick henne att öppna sig
och prata rakt ut och vara med
och jag såg hur hon flera gånger log med hela ansiktet
och jag som så väl känner igen mig i henne
känner mig galet stolt över att hon tar plats
och gör allt jag kan för att ge henne positiv respons

Och så sitter den där tjusiga kvinnan där 
som jag skrattar så mycket med varje gång hon är på skolan
och som lyckligtvis inte är min elev
det hade inte blivit bra alls
Hon bjuder massor på sig själv under kvällen 
och jag blir lika delar taggad/generad
och bjuder tillbaka 

Det blir en sån där kväll då vi alla ger upp att försöka vara seriösa
och jag får pausa för att torka tårar och hämta luft
och kyla ner mina röda kinder
I bland är det hysteriskt roligt att vara trafiklärare
och i bland är det faktiskt hysteriskt roligt att vara jag

Och just i dag hittar jag ny musik av underbara Laura Marling på Spotify
med massa passande budskap i finaste förpackning
och jag är lycklig hela vägen hem och kör med all säkerhet alldeles för fort
medan hon sjunger för mig om warriors och false hope
ja men eller hur
och när jag kommer hem så plingar min mobil 
från mycket oväntat håll
och jag bara älskar när det händer
när livet överraskar mig just när jag verkligen behöver det
och när jag som minst anar det
Bokar in ett litet våräventyr i kalendern
och säger ja oftare än jag säger nej
och tänker definitivt fortsätta med det
det smittar tydligen av sig ;-)









måndag 23 mars 2015

Fotografen

Det är en sån där dag
då jag har fått kämpa hårt
för att möta mina elever med ett leende
Det är en sån där dag då jag har svårt att motivera mig
och helst av allt vill åka i väg 
långt bort
och stanna där ett tag
Jag skulle vilja finnas närmare de vänner som kämpar just nu
och jag skulle vilja komma bort från det jag själv kämpar med

På väg hem stannar jag för att ta en promenad 
den kyliga vinden tar tag i mig när jag kliver ur bilen
och jag önskar att den kunde blåsa skallen ren 
från tankar jag inte orkar ha där längre













Fotograferar den vackra stenbron mellan alléerna upp mot Nääs Slott
när det slår mig:
Om jag nu inte vill ha samma öde som fotografen
i Broarna i Madison fucking County
så kanske jag borde sluta bete mig som fotografen
i Broarna i Madison fucking County
Det vore ju betydligt smartare att ta efter en vinnare
men så var det där med att vara smart
och inse att hjärtat inte är rätt organ att försöka tänka med
so good luck with that

Kan inte låta bli att tänka
vilken himmelsk lycka det vore att brinna 
för något helt ofarligt och fullkomligt meningslöst
som t ex frimärken (förlåt alla filatelister)
eller krocket
eller vad fan som helst som inte innebär att man slutar som en fotograf
av broar 
i något slags Madison fucking County

Det är en sån där kväll då det blir strömavbrott i min lilla by
plötsligt oväntat nattsvart
och jag är inte alls förvånad

Det är inte svårt att tända ljus omkring mig
jag ska försöka göra detsamma inom mig













lördag 21 mars 2015

Med hjärtat i handen

Solförmörkelse
total eclipse
kosmisk humor
igen

Precis när jag behövde henne som mest
så var hon här
för det är bara sådan hon är
min älskade Gran-fru
som självklart inte är min fru
det är de aldrig
men hon är min klippa och mitt kassaskåp
och min allra bästa bus-bror
och den som kan få mig att tro
att allting ordnar sig 













Vi har tillbringat en del av vårt dygn vid Nääs Slott
där fann hon precis det jag behöver just nu
ett hjärta av sten
hur mycket enklare hade inte livet varit med ett sådant
i stället för mitt eget alldeles för veka
Jag kan inte ändra på det
men på något sätt måste jag skaffa mig hårdare hud 
som skyddar mig





































Jag har kommit på att det är en väldigt billig terapi att gunga
särskilt i ekhagarna vid Nääs slott...
det är svårt att vara nere med fötterna mot himlen




















Nej, fru Gran är inte min fru
men vi gick till altaret i går
i den här vackra ruinen av Skallsjö kyrka
planer smids
och fortsättning följer ;-)













När vi smög runt på Nääs och kikade in genom de fönster vi nådde upp till
så fann jag lokalen där jag skulle vilja ha festen
om jag mot alla odds ändå skulle hitta en egen fru en dag
Där inne finns det som kallas landets vackraste balsal
och verandan är minst sagt magnifik












Det är något med den här platsen som påverkar mig
Jag hamnade här för 12 år sedan
när jag körde omkring utan något egentligt mål
och jag ville inte åka därifrån
nu bor jag tvärs över sjön
och har nästan inte förstått hur lyxigt jag har det
men jag är fantastiskt nöjd med mitt beslut att flytta hit
jag anade inte hur bra jag skulle trivas 
jag behövde mest bara någonstans att bo
men jag har 
för nu
faktiskt funnit ett hem

Det är väldigt sällan saker blir jag som jag tänkt
det är på gott och ont
något som visat sig gott
är en återfunnen vän
som jag verkligen inte hade räknat med att ha i mitt liv igen
men plötsligt var hon där
och jag förstår nu varför hon en gång blev så viktig för mig
för det är verkligen inte alla som har ett sådant hjärta
ett sådant engagemang
och så mycket empati
som hon har
och jag har egentligen inte förtjänat hennes lojalitet
men hon väljer själv
och jag är så tacksam
för precis som första gången hon kom in i mitt liv
så behöver jag någon som förstår mig 
precis på det sättet som hon gör
som bara hon gör
så tack
för att du kom tillbaka
den här gången får vi inte göra så fel som vi gjorde sist...

























söndag 1 mars 2015

Regndans

Att promenera på kvällarna har sina fördelar
att promenera på kvällarna när det regnar har ännu fler
risken att möta någon minimeras
i kväll var det svårt att gå långsamt
jag vet inte varför

Byn jag bor i lutar...
jag bor på basplanen
sen fortsätter bebyggelsen uppför ganska branta backar
således är det det svårt att undvika backpromenader
det är å andra sidan vad sjukgymnasten ordinerat
men då ska man helst ha inhalator med sig
det hade jag inte i kväll
men trots pipande protester från mina luftrör 
var det svårt att sakta ner

Basen av byn, den äldre delen, den där jag bor
den huseras av diverse
en salig blandning
den huseras bland annat av sådana som jag
som inte har en aning om vart de är på väg
men uppför backarna ordnar det sig
för den som känner sig otrygg bland diverse
uppför backarna finns det alldeles vanliga villor
sådana som alltid ger mig krypande ångestkänslor
är det någonstans jag inte känner mig hemma
så är det där

Att promenera kvällstid i regn är en bra idé
jag kan ganska ohämmat blicka in i andra människors hem
och det är svårt att inte fundera över vilka de är
hur de hamnade där
och hur det kommer sig att de stannar
jag har aldrig stannat någonstans...
Det måste krävas någon form av säkerhet
tänker jag
att vara säker på något
Hur gör man för att bli säker på något?
Hur blir man säker?
Jag är inte ens säker på att jag hittar hem i kväll
då jag lyckats hitta helt nya vägar

I snitt har jag flyttat ungefär en gång per år 
sedan jag flyttade hemifrån1993
Mitt rekord är fyra år på en och samma adress
så vissa år har jag flyttat flera gånger
varje gång jag flyttar får mitt lokalsinne en ny utmaning
det kan ta år innan jag är någorlunda trygg
lagom till att det är dags att flytta igen

Hur fungerar de här människorna i de upplysta villorna
de med studsmattor i trädgårdarna
det verkar väldigt viktigt med just studsmatta
Hur tänker de när de slår sig ner mellan två näst intill identiska villor
och skruvar upp storbilds-TV på väggen
Är de nöjda?
Hur blir man nöjd?
Är de säkra?
Hur blir man säker?


Är de någonsin ute i regnet och funderar på vilken väg som leder hem?

Det verkar inte så...
Jag är väldigt ensam på mina promenader...
Jag promenerar bort från villorna

och upp mot en fotbollsplan
och hittar ännu en fotbollsplan
och en dansbana
en sådan som en skåning säkert skulle kunna sjunga om
i melodifestivalen
där grabbar svingar sina töser
där hör jag uppenbarligen inte heller hemma
så mycket är säkert

Jag går ut på fotbollsplanen i stället
det känns tryggare
av någon anledning riktigt uppiggande
jag vet inte varför
jag har alltid roats av fotboll
men när jag försökte spela själv var jag verkligen usel
jag var den som alltid stod offside 
för att jag inte orkade springa tillbaka
men av allt jag passerat på vägen 
känns grusplanen mest hemma
en knappt synlig halvmåne ovanför mig
det känns osannolikt att någon i de där studsmattevillorna
skulle få för sig att skutta runt på den här planen i mörker och regn
men de borde prova
men helst inte när jag är där
jag skuttar gärna osedd



















ställer mig i mål
som en kontrast till hur det annars ser ut
jag kommer väldigt sällan i mål
men när jag lämnar fotbollsplanen vet jag exakt hur jag ska gå
för att komma ner till den vackra gamla kvarnen
och sedan helt säkert komma hem igen
till en adress där jag inte kommer att slå mitt fyraårsrekord
men som har visat sig vara ett ypperligt gömställe
ett smartare drag
än jag först kunde förutse
studsmattefritt
svårdefinierat
och så hemma som det kan bli 
för mig