måndag 23 februari 2015

...och vissa dagar gråter jag faktiskt inte alls.

Svävar
ramlar
tankesamlar

En märklig dag
en märklig tid
ett förbluffande snabbskiftande märkligt emotionellt väderfenomen
som inte går att stänga av

Jag är så tacksam över att det finns människor 
som vågar vill och kan 
som uttrycker och gestaltar
som får mig att inte känna mig så ensam 
när min inneboende galenskap är på väg 
att sippra ut genom alla mina filter

Dagar som dessa

hjälper det att repeata "Gunshot"
av Lykke Li
låten är fantastisk
och videon är helt jävla genial


I am siren, I am ivy
I am no one, I'm nobody


I dag är det exakt tre år sen 
som jag stod och skulle försöka presentera mig själv för min nya klass
vi som skulle bli trafiklärare
de flesta av oss blev det 
jag är en av dem
Jag vet att det är tre år sedan
för på morgonen
hade jag suttit och följt nyheterna om Prinsessan Estelles födelse
och fällt en tår över Prins Daniels känslosamma framträdande

Jag var livrädd för att gå fram och ställa mig framför alla dessa människor
som inte visste någonting om mig
jag hade väntat hela dagen och hoppats på att jag skulle glömmas bort
eller att tiden skulle ta slut
att jag på något sätt skulle slippa stå där
och avslöja mig själv 

"jomenhejsan, jag har inte mått så jävla bra de senaste åren 
men med hjälp av mediciner och Motalas underbara psykvård 
och en bunt fantastiska människor så står jag här
och ska övertyga mig själv och alla andra
om att jag är en lämplig trafiklärarkandidat
fullt kapabel att ta ansvar för mitt och andras liv"

så sa jag
inte

Man har en chans att berätta om sig själv
och man skulle kunna ta den chansen
och försöka göra sig själv lite coolare än vad man egentligen är
den chansen tog jag inte
i vanlig ordning
så tänkte jag inte
jag bara sa som det var
att jag är en obotlig känslomänniska
och att jag hade gråtit inte bara en utan två gånger den dagen
först av glädje
över den rojalistiska tillökningen
sedan av sorg
efter att ha hört en av mina klasskamrater berätta 
om hur han förlorade sitt barn

jag kan inte hålla känslorna på insidan
och jag erkände högt att det var oklart 
om jag skulle kunna bli någon trafiklärare eller inte
men det blev jag
någon slags variant
som självklart har gråtit inför en och annan elev
av gläjde
och av annat 
och tre år efter min presentation
är det fortfarande ganska oklart om jag ska vara trafiklärare eller inte
men vad jag än gör med mitt liv
så blir det med inslag av den inneboende galenskap
som jag i bland önskar att jag kunde stänga av
men som jag trots allt inte vill vara alldeles utan.





fredag 20 februari 2015

Frukost med D

Vaknar halv tio av att D ringer och är pratsugen
vi pratar i två och en halv timme
sen behöver lilla Loppan blöjbyte och lunch

Vi bollar planer för Loppans 1-årsdag och dop
och när det känns som läget är under någorlunda kontroll
pratar vi i stället om livet som det ser ut just nu
relationer, diagnoser, tankar vs känslor
vad som är möjligt 
och inte

D och jag träffades 2007 
och jag var helt säker på att jag hittat hem
vi var verkligen lyckliga
och planerade livet tillsammans
vi hade ingen aning om hur svårt det skulle bli
och när jag pratar med henne i dag
så har hon uppenbarligen förträngt de svåraste delarna
Hon 
som levde med mig under den totala förmörkelsen
beskriver mig som en härlig person 
med värme, glädje och lättsamhet
och jag skrattar mer och mer hysteriskt åt allt hon säger
och känner att jag måste påminna henne om hur det faktiskt var

Hon tänker efter och säger till slut
"Ja, du var verkligen skitjobbig!
Ena dagen var du hur härlig som helst

och nästa var du verkligen skitjobbig!"
Jag skrattar fortfarande högt när hennes minne börjar fungera 
Hon har sett mig när jag mått fantastiskt
men också under min absolut värsta tid i livet

Jag är glad att hon ändå har kunnat glömma
att det trots allt är mig hon ringer till när hon behöver någon
att jag trots min svajighet
fortfarande är hennes närmaste
och jag är så obeskrivligt stolt och rörd 
över att just jag får vara Loppans gudmor
det är det största förtroendet av alla...
Jag blir också obeskrivligt stolt och rörd
när hon säger att hon ser
att jag är så mycket starkare i dag...

D är min motsats i mycket
det som framför allt skiljer oss åt
är att hon tänker för mycket
och jag tänker inte alls
när jag som mest skulle behöva det
Hon säger i dag det som jag själv har tänkt så mycket den senaste tiden
att jag kommer i alla fall inte att ångra mig på dödsbädden
för jag har vågat leva
jag har vågat det hon inte vågar
för att jag går på min känsla
där hon blir hindrad av sina tankar
jag vet inte vad som är att föredra
det hade säkert varit bra att ha tillgång till båda delar
men det verkar inte vara föränderligt
varken hon eller jag verkar kunna agera på något annat sätt
min svajighet får jag leva med
jag har liksom inte så mycket val
men jag kan knappast förvänta mig att någon annan ska orka med mig

Innan vi lägger på konstaterar vi det enda vi är helt säkra på 
att ingen har en jävla aning om vad som händer sen
sen finns inte
och ungefär fem dagar i veckan kan jag vila i det
två dagar i veckan är jag verkligen skitjobbig!











söndag 15 februari 2015

Kväll och karusell

Tar en kvällspromenad genom byn
möter inte en enda människa
vilket jag tycker är väldigt skönt
Stannar och läser på en del av alla skyltar
som berättar byns historia
mitt teflonminne låter mig inte minnas särskilt mycket av det jag läser
men jag mår illa när jag läser om de stackare
som behövde rengöra "tuben" inifrån
på sommaren
tuben som forslade vatten genom byn till textilfabriken.
Det beskrivs som ett farligt jobb... och varmt....
Någon klok människa kom på att det var bättre att utföra jobbet på natten
utan den stekande solen
men ändå.... 
Jag ska tänka på dem när jag jobbar i plåtlådan i sommar
min har åtminstone utsikt...


I kväll är det allt annat än varmt ute
vilket jag också är glad för
sommaren får gärna vänta 
....länge....

Promenerar ner till fabriken
och hittar en brygga som tar mig ut på vattnet
Jag älskar att vara vid vattnet 
när det är kallt och mörkt
och ingen annan är där
jag får ha världen för mig själv en stund

Kylan känns renande
och under nästan stjärnklar himmel
tänker jag nästan klara tankar
för första gången den här helgen












Det har varit en bra helg
och en förjävlajobbig helg samtidigt
men när jag summerar
är jag så kärleksboostad 
att det härliga vinner

De människor jag har omkring mig...
jag är så ödmjukt tacksam för att ni finns
gamla vänner, nya vänner
återfunna, återvunna
ni som tvingas åka med i mina tankekaruseller
ni som försöker väcka mig ur omöjlighetsdrömmar
och ni som låter mig sova vidare när jag behöver det
Tack
för att ni står ut 
även när ni egentligen inte gör det



















tisdag 10 februari 2015

Ironic

Alanis Morissette
Jag gillar henne
jag har dock aldrig gillat "ironic" 
förrän nu
det finns rader i den låten som går på repeat i mitt huvud...

Ironi
är min gåva från Gud
eller nåt
Hur skulle jag annars överleva?
Vissa älskar mig för min ironi
andra... not so much...

De som känner mig vet att jag älskar katter
mest av alla djur på jorden
människor inräknade
I mitt allergitest får katt högsta poäng av de pälsdjur jag är allergisk mot
Ironic, don´t you think?

I dag hade en av mina elever med sig en vän 
som satt i baksätet under 80 minuter.
Vännen blev väldigt förtjust i mig och ville pussa mig efter lektionen.
Hon undrade längs vägen om jag hade husdjur
och jag sa att jag har två katter 
men de bor hos två olika ex
och att jag nu bor ensam
Den unga tjejen i baksätet sa:
"Jag beklagar! Men jag förstår att ingen pallar dig och din humor, du är bara för bra! 
Du är typ den skönaste människa jag mött!!"
Okej!?

Jag har inte tänkt så
att jag är för bra
jag har alltid trott att det är tvärtom...

Mitt knäppa jobb alltså...
jag älskar det...
Den som för några år sedan inte vågade gå till affären 
av rädsla för att bli sedd av andra människor
Den som hade panik för att kliva på bussen
och bli utskrattad
Den som inte kunde tänka sig ett jobb 
som innehöll någon som helst muntlig kommunikation med andra människor
för att hon inte ville att någon skulle höra hennes röst
Den som hellre gick över krossat glas
än vistades i ett rum med en spegel
Isn´t it ironic...
I dag sitter hon i en liten kupé
omgiven av en jävla massa speglar
hon möter nya människor hela tiden 
och babblar sig hes
och har aldrig ångest för att gå till jobbet
bara lite psyiskt illamående inför teorikvällarna
som trots allt går ganska bra de också...

Den där en gång så livrädda personen
hon är ganska stolt över sig själv i dag
och nöjd
för Gud har försett henne med så pass mycket ironi
att hon trots allt faktiskt överlever











onsdag 4 februari 2015

Lite isländsk galenskap för sömnlösa

Dagtidsarbetare borde sova efter midnatt
har jag hört
jag har också hört "Violently happy" på repeat i en halvtimme nu
och har lite svårt att stänga av.
Det är mer än 20 år sedan jag köpte Björks cd "Debut"
på den tiden då det inte fanns något annat sätt än att faktiskt köpa cd:n 
om en ville ha musiken
och jag ville verkligen ha musiken
då som nu
20 år senare kommer den tillbaka 
och gör ännu mer nytta

Det fanns inte någon tub att kolla på
om en hade tur kom videon på mtv :-)
Jag hade inte sån tur
för jag känner inte igen den
men jag känner igen mig själv
på ett smått oroväckande sätt!

Jag borde kanske leva som jag lär 
men just nu
är inget 
och allt 
som det borde