torsdag 29 januari 2015

Symbålet

2015 är en månad gammalt
och har redan sopat banan med alla andra år!
När jag tror att det inte kan bli bättre
så blir det just det

Helgen tillbringade jag med två av mina favoritfruar
det är skönt att de finns
för någon egen fru lär jag aldrig hitta ;-)
Vi hade bestämt sedan länge
att vi skulle göra ett bål för vår gamla minnen
de där som vi inte vill bära på längre
Brev, foton, anteckningar, dagböcker... 
Jag har skrivit dagbok till och från sedan jag var sju år
och det har varit min räddning
när jag inte har kunnat prata med någon 
så har jag alltid kunnat skriva till "någon"
och jag trodde nog att dessa dagböcker skulle läsas någon dag
av en för mig hittills okänd någon.
Men, en dag fick jag känslan av att jag inte alls ska leva vidare på det sättet
De där dagböckerna är skrivna av någon som föraktar sig själv
som inte tror sig vara värd någonting alls
som önskade sig så mycket och fick inget

Och nej, det där är inte vad jag tänker lämna efter mig
så... allt kastades i elden och brann upp 
till jubelrop
befriande
befriad
och det kändes i hela kroppen att något lyftes bort
hårddisken rensades
renades
det dansades 
det sjöngs
det kastades snöbollar
det skreks
och det skrattades

























Mina närmaste och bästa omkring mig
trygg bortom alla tvivel
Ni som sett mig genom precis allt
och stannat kvar
Ni som ser vad jag är i dag
och påminner mig om att vara stolt över min resa

Min kärlek till er är oändlig

Vi hade även en hel dags musikfrossa för att hitta bra minnen
bästa kärlekslåten
bästa Roxettelåten
bästa 90-tals-soundet
bästa 80-tals-hiten
och så vidare
Mycket att hinna med och så mycket kvar att göra
Den här till exempel...
Jag var 12 år när jag upptäckte Yazoo och Alison Moyet...
Det var någonting med henne 
som jag naturligtvis inte kunde prata om
men genom tonåren var hon med mig
denna Alison 
vars texter inte alltid handlade om him
utan också om her
och jag var så där hemligt tonårskär i henne
och jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag hör henne sjunga
Only you

https://www.youtube.com/watch?v=Jwdpg4h5ELk






Sedan jag var liten har jag haft en känsla av att jag går mot en katastrof
och just nu känns det som om jag hade rätt
men alla som känner mig vet att jag aldrig har bangat emotionell karusell
och även om jag flyger av och slår mig sönder och samman
så tänker jag inte stå vid sidan av och se på
och sedan på min allra sista dag ångra att jag aldrig vågade åka med
Vad säger Gran-frugan min, "Join the joyride" kanske?
Jag vägrar förnuft

Jag har inget sådant kvar
om jag någonsin haft nåt
I am all about känslor
obeskrivligt ljuvliga fullkomligt livsfarliga känslor
Jag har dem allihop










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar