onsdag 29 oktober 2014

Från Paris till Tollered

Så klev jag över 40-strecket
befriad från ångest
befriad
Jag fyllde 40 i Paris
som mamma sa att vi skulle åka till när jag fyllt 10
30 år senare blev det äntligen av
och jag är så glad 
så tacksam
så nöjd
det var precis så här det skulle vara
Mamma och jag uppe i Eiffeltornet
som en slags seger
som ett bevis på att drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse





















De lyckligaste stunderna för mig
de där som framkallade tårar 
var när mamma och jag faktiskt stod vid Eiffeltornet.... äntligen...
och när vi kom till Shakespeare and company...
Jag tog mig dit
...av flera skäl så är det ingen självklarhet för mig...













Jag trodde nog att jag skulle tycka om Paris
men jag blev mer förälskad än förtjust...
Våra dagar fylldes av lyckliga stunder
insikt varvad med overklighetskänslor...
Vi fick se väldigt mycket av staden
men vi hann förstås inte se allt vi ville se
och det betyder bara att vi åker tillbaka snart igen...
Mer vin, mer godsaker, mer shopping, mer av allt  :-)

Sista kvällen åkte vi en tur på Seine 
Jag gick ut en stund för att stå ensam och bara höra vattnet
se broarna och staden från ett annat perspektiv
och jag kan bara beskriva den stunden som magisk























Au revoir, Paris....

****************************************************************

Jag tjuvstartade firandet av mig själv 
med en Ane Brun-konsert
den kvällen hade jag huvudet fullt av en fråga
som jag hoppades få hjälp med
så där som Ane Brun faktiskt brukar kunna hjälpa mig
men den här kvällen kom supporten från Alice Boman
som öppnade för Ane Brun
Hennes avskalade version av "Over" 
drabbade mig på ett skönt smärtsamt sätt
den beskriver med några få enkla ord
en del av mig
som kan vara svår för människor omkring mig att förstå
val jag gör
för att jag behöver göra dem

"You know I need the darkness
just as much as I need the light
You know I need solitude
just as much as I need you by my side"



Dagen före konserten var jag och tittade på en lägenhet
ett par mil utanför stan
i en liten by som jag varit tjusad av länge
och nu var frågan
om jag skulle tacka ja eller inte
för med min kötid hade jag goda chanser att få den
Jag vet inte om det är bra att göda eremiten i mig för mycket
men samtidigt
varför inte?
Jag har gjort det förrut
och då har det blivit bra
på sätt jag kanske inte hade kunnat förutse
men det händer bra saker
och jag behöver
bra saker 
jag tackade ja
och som jag anade
så var jag först i kön 
Den 1/12 flyttar jag in i ett litet rum med kök
i den vackra gamla arbetarbostaden Dana
vid Nääs fabriker
I Sophie Elkan-land
I Selma Lagerlöf-land












Jag har tittat på ett par lägenheter i Göteborg
i de områden där jag har en liten ynka chans att få ett kontrakt
Då ingår sådana små charmiga inslag som kulhål och vägglöss
och mina tre år i bostadskön nollställs om jag tackar ja...

Mitt eminenta sällskap på samtliga lägenhetsvisningar
noterade att det hände något med mig när jag kom till Dana
och det är sant
Känslan av att "det här skulle kunna bli mitt hem" infann sig
en lustfylld och spännande känsla av 
att här ska jag vara ett tag...
här är det meningen att jag ska vara...
Jag vet inte riktigt varför
men det får jag reda på 

Ett eget hem 
för första gången sedan jag packade i hop Hispan 2011
Jag tycker på något sätt 
med min höga ålders rätt
att det inte är för mycket begärt

En skål för det
från vår sista kväll i Paris
nöjd
hoppfull
och proppmätt :-)



lördag 4 oktober 2014

Cellen

Så har jag bläddrat fram till blankt blad 
för att skriva nytt kapitel
från min lilla cell på andra våningen
mina fyra kvadrat
i Kvinnokollektivet "Lilla My"
Här bor nu fem flickor i blandade åldrar
4 - 40 för att vara exakt
och en 13 år gammal kattdam
och ett badrum
som aldrig tycks vara helt obesökt ;-)

Jag är så hemma i de här kvarteren
här har jag tillbringat åtta år av mitt liv
här är jag mer hemma än någon annanstans i Göteborg
nytt är blandat med gamla minnen
mina dagar är en förvirrande blandning av 
nytt
gammalt
glädje
sorg
saknad
längtan
trötthet
tacksamhet
och ett förunderligt lugn

Efter en stressig och på flera sätt jobbig flytt låg jag mig på min säng
i mitt nya rum med fönster mot himlen
och fylldes av ett lugn
en känsla av frihet
tillfälligt befriad från dåligt samvete
som snart nog kom i kapp mig 
men för en liten stund
kände jag mig ung
ung med 40 års erfarenhet
mellan 20 och 30 flyttar
ett antal relationer bakom mig
en bok av insikter 
och det där nya
som jag håller på att vänja mig vid
som stavas självaktning

Äntligen en plattform som skulle kunna hålla
för sådana farligheter som
öppenhet
ärlighet
gränser utritade av Prinsen Själv
skrämmande och näst intill upproriskt härligt

Det kan nog bli bra 
om min rygg slutar strejka
och om jag får träffa min älskade katt ♥

till dess får det härliga inom mig 
dela plats med det som gör ont

och Rebekka Karijord får säga det 
för hon gör det bättre än vad jag kan:

"remember that your strength is also built on what you lost"