onsdag 26 mars 2014

Onsdagsterapi

Besök hos min fantastiska sjukgymnast i dag
Det blir sällan något sjukt gymnastiserande när vi ses
jag får dock prata med någon som både lyssnar och förstår
någon som är fullkomligt rak och ärlig
och går precis så långt som man kan utan att såra mig 
hon lyckas med det som få människor lyckas med
hon peppar mig och hon ger mig energi 
och hon säger saker på ett sätt som gör att jag kan ta det till mig
"Många bäckar små, det blir till slut en stor jävla å, Pia"
Dagens sammanfattning
som trots min hyperallergi mot klichéer
bara fick mig att nicka, le och hålla med

Hon får aldrig gå i pension
i alla fall inte förrän jag har kontroll på allt
och det kommer kanske aldrig att hända

Vårt samtal i dag handlade mycket om struktur
att finna tid för bra saker i det som för mig bara ter sig som kaos
Jag lever med en konstant stress inom mig
en stress som man kanske inte ser utifrån
men som jag vet är förödande i längden
HUR FAN SKA JAG HINNA
planera-handla-fixa-laga-träna-städa-banta-umgås-och-vara-en-bra-människa
HUR FAN SKA ORKA
planera-handla-fixa-laga-träna-städa-banta-umgås-och-vara-en-bra-människa
Jag jobbar hela dagarna och i bland även på kvällarna 
och när jag inte jobbar så är jag en förtvivlad hög av ångest
vars enda fungerande bränsle stavas c-h-o-k-l-a-d

Det är då det är så skönt när en klok människa sätter sig ner framför en
och säger de enklaste och mest självklara saker
och får mig att förstå att det inte krävs något mirakel
men att jag måste bestämma mig
jag måste vara närvarande
jag måste ha ett konsekvenstänkande
och allt det där vet jag ju redan
men när hon säger det
så förstår jag plötsligt i vilken ände jag ska börja

Vid det här laget vet hon att hon inte kan säga snälla saker till mig 
utan att jag börjar grina
Hon vet också mycket väl att jag grinar även när hon är tuff och rak och ärlig
men att det kommer av insikt och framför allt tacksamhet
Hon har aldrig kommenterat på mina tårar
...det är nog det finaste av allt...

Nu ska jag tillbaka till basen
papper och penna
strukturera och ordna
första steget tog jag för ett tag sedan
nu måste jag gå ett par till
bokstavligen talat

Om några veckor ska jag avlägga rapport
och jag vill verkligen ha något positivt att berätta
men om jag inte har det
så är det okej
för det har hon sagt
och det hon säger har än så länge visat sig vara väldigt sant

























lördag 8 mars 2014

Åttonde mars

Jag tänker i dag lite extra på de urstarka kvinnliga förebilder
som jag har haft förmånen att växa upp med 
och dem jag har hört berättas om
Jag känner mig stolt över att dela dna med dessa livsbejakande stålviljor
Samtidigt har jag en stor känslighet som jag främst kan tacka min fina pappa för
och jag är trots allt som denna känslighet för med sig
mycket tacksam även för den

Jag blev en märklig mix som inte riktigt förstår att förvalta sitt arv
Jag blev en som sällan eller aldrig känner sig hemma

Anar i bland en latent och odräglig briljans inom mig
(Geni Galning Gud)
men lyckligtvis (?) hålls jag i schack av den på fädernet nedärvda Ödmjukheten
och främst av bekvämligheten från moderns sida
man hade kanske kunnat gå långt 
om man inte satt så himla skönt

En gång fick jag en komplimang
(tror jag)
"Du är en häftig mix
tänder eld på alla svavelsticks"

Det var fint, men inte riktigt sant
för jag lever majoriteten av mina dagar i oupplysta rum
men under andra omständigheter hade jag kanske kunnat leverera
och jag är trots min eventuella briljans inte smart nog att helt ge upp hoppet

Förmödrar och fäder
vad är det egentligen ni har skapat?