måndag 23 december 2013

God Jul!

Utan att stressa i hjäl oss har vi lyckats förbereda oss för morgondagen
a.k.a julafton
Det är någorlunda städat, granen är klädd
och vi har till och med hunnit baka och fixa lite godis
I morgon blir det förhoppningvis en lika lugn och avslappnad jul som förra året
med sambo, kisse och goda vänner i värmen på Gyllene Heden.

I brist på snö och annat som hör julen till 
har vi sökt oss till Liseberg för suga åt oss av julstämningen
och det har fungerat 
















Jag har en ny mobil och därmed äntligen en kamera 
som fungerar hyfsat ute om kvällen och inne hela dagen
(stackars Tintin)
men bara för att jag kan
och för att det är jul
så kommer här några av bilderna jag tagit de senaste dagarna....






























...och med dessa bilder önskar jag er en riktigt God Jul!



torsdag 19 december 2013

Den frivilliga icke-mamman

I dag ringde klockan extra tidigt, pga alldeles förbaskat tidigt förarprov
jag gick upp så tidigt att inte ens nyhetsmorgon hade startat än...
i stället tittade jag på en repris av "Gokväll"
Jag har nog aldrig tidigare sett "Gokväll"
och ganska snart förstår jag varför...

Det pratas om frivillig barnlöshet 
"Barnfrihet"
och en icke-mamma har skrivit en bok om det hela
och sitter nu och pratar om hur det känns att inte vilja ha barn
och hur det var att berätta om detta för sin omgivning
att komma ut
att möta världen som "en-som-inte-vill-ha-barn"
och hur det känns att gå omkring 
i en värld full av böcker om barnuppfostran, barnsjukdomar, barnmat....

och jag blir såååå gripen av detta livsöde 
att jag genast önskar mig den här barnfrihetsboken i julklapp

eller inte

Jag är också 
helt frivilligt
befriad från barn

Visst får jag ofta frågan om jag har barn
och jag blir lika förvånad som när någon frågar om jag har en man

Jag tror själv att det ska synas på mig att jag inte vill ha varken man eller barn!

Det är inte det att jag inte tycker om män och barn
det är bara det att jag inte vill ha dem i mitt liv på det sättet

Jag upplever ganska sällan att människor blir provocerade
Det här med huruvida jag lever med man eller kvinna
det kan de flesta människor jag möter skita ganska rejält i
Det blir ofta fler frågor kring det här med att jag inte vill ha barn
Först tror de inte att jag menar allvar
kanske vill jag egentligen inget hellre än att ha barn 
och säger sådana här konstiga saker i försvar 
frågorna måste tydligen ställas...
Till slut reagerar de flesta faktiskt positivt och säger att jag är modig 
"vad bra att du vågar säga så"

Öööh..... ja... vad skulle jag annars säga?
Är det så himla farligt att vara ärlig?
Är det så hemskt att välja sin egen väg och göra som man själv vill i sitt enda liv?

"Författaren" i "Gokväll" brukade ljuga och säga att hon inte kunde få barn

Kanske något för homosexuella att ta efter....
"Jag kan inte få en man så.... det fick bli en kvinna i stället"

Jag svarar helt ärligt när jag får frågan om barn
att jag helt enkelt aldrig har velat ha några
jag har aldrig hört den där tickande klockan
aldrig känt längtan efter barnskrik, blöjor och trotsåldrar
Jag har verkligen inte energi till den sortens liv
eller minsta lilla intresse...

Jag är en av världens tröttaste människor
när jag kommer hem vill jag landa i soffan en stund
kanske hela kvällen
och skita i allt annat
det
har jag förstått
att mina barnberikade vänner inte kan göra
och jag kan inte förstå
hur de
hur ni
orkar

Jag är full av beundran
ska tilläggas

I tidigare relationer har barnfrågan varit mer eller mindre aktuell

och jag har förstås tvingats rannsaka mig själv
ett antal gånger
Min innersta önskan är och förblir fortfarande densamma
Jag vill inte ha några barn!

Jag älskar att vara ensam
Jag älskar tystnad
Jag älskar att ha tid för absolut ingenting

När jag och Squirrel ser hur andra kämpar 
med sina små mer eller mindre änglalika telningar
ler vi tacksamt mot varandra 
och uttrycker ofta vår lycka över att den andra känner exakt samma sak...

I bland, eller ganska ofta, är jag extra lättad över min barnfrihet
Om fem dagar är det julafton
sägs det
Hur mycket prestationsångest ligger det i att försöka skapa en magisk jul för barnen?
Jag hinner inte ens leta efter snören till julklapparna jag ännu inte har handlat....

Mitt lilla svansbarn
hon bryr sig inte om huruvida jag hinner städa, pynta, baka, handla...
hon bryr sig inte ett dugg
hon är överlycklig när hennes människor bara är hemma
och särskilt när de har sovmorgon 
men det förstås
hon skulle bli riktigt glad om jag faktiskt kunde hitta de där julklappssnörena
(som självklart är helt naturliga och giftfria
för jag tar banne mig mitt svansbarnsansvar!)



















För mig är Tintin det perfekta barnet...


Bästa pakethjälpen....

Bästa myset....


Bäst på att bevara hemligheter!

...och världsbäst på sovmorgon....

Jag ifrågasätter inte andra människors beslut
jag frågar inte om de verkligen är säkra på att skaffa barn
"Du kanske ångrar dig sen och då är det för sent"
Nej... 
jag låter andra människor välja efter egen vilja och längtan
och det minsta man kan begära i retur
är väl att bli behandlad på precis samma sätt?


















torsdag 28 november 2013

Mellan raderna

Min vän
min klippa
mitt kassaskåp:
Fru Gran, den yngre men längre,
hon är ett gigantiskt fan av Per Gessle
Det är inte jag
men jag måste erkänna att han då och då verkligen har lyckats
särskilt med sådant som jag inte hade en aning om att han har skrivit

Min vän 
min klippa
mitt kassaskåp
hon avslöjar då och då upphovsmannen 
till verk som jag verkligen tycker om
och jag blir alltid lika förvånad

Den här gången upptäckte jag det hela alldeles själv
när jag drabbades av Monica Törnell-nostalgi förra helgen
lustigt nog strax efter att 
Min vän 
min klippa
mitt kassaskåp 
hade varit här på besök
och skrivit ner ett par Gessle-rader på Hemköps reklamtidning:

"Som en skadeskjuten svala 
på väg att fall på nåt tak
Intressant på många sätt
men det liknar inte mig
Jag vill inte falla på nåt tak
Jag vill falla här för dig"

Vackert så, 
skulle man kunna säga
och jag säger det gärna...

Det var efter det här besöket som jag började knarka You Tube-klipp
och fann en g a m m a l favorit
och till min mycket stora förvåning
är denna g a m l a favorit 
signerad - så klart -
den evige P Gessle

Mellan raderna
vem kunde ana

det är bara att kapitulera

 



söndag 17 november 2013

Strandminnen


Jo
jag har tänkt titta till bloggen
kanske till och med skriva ett par rader
men tiden
vad är det som händer med tiden?

Det mesta går till jobb
så klart
och sedan behöver jag verkligen sova
Jag har en liten familj jag gärna vill umgås med
och jag har trots allt några vänner kvar
som jag gärna vill behålla
men var är tiden?

Den finns inte i stan
den finns inte i vardagen
men jag fann den i stugan på stranden

Sällan har jag känt mig så smart som när jag gick där 
och hänfördes av havet, vindarna, vågorna

Vilken underbart briljant idé 
att ta time-out
och bara vara
Jag kände mig mycket nöjd
och jag kände mig mycket stolt

Det är svårt att tänka på så mycket annat
när man står vid ett hav
det är för stort, för starkt, för mäktigt
det vinner över mig

det är ungefär som att försöka beskriva kärlek

Det lilla huset på stranden gav mig tid
När jag vaknade på morgonen brydde jag mig inte om att titta på klockan
jag kände efter i stället
om jag ville gå upp 
eller ligga kvar
Längtan efter att få titta ut på havet och himlen var oftast för stark
Jag ville gå upp
Jag ville vara vaken
Jag ville vara där

Det finns inte ord för att måla bilden av den där veckan
men jag vårdar minnet inom mig
och återvänder dit när jag behöver
Jag hoppas att jag kan återvända på riktigt
nästa höst



MItt hem för en vecka






En vy att vakna till...
















Varje dag packade jag med mig kaffe och en bok och promenerade i väg



Ett omslag som matchade miljön :-)
















Vy från verandan 















Drivved

Drivcitron















En av alla underbara dagar på "min" strand















Den sista kvällen, som bjöd på de bästa vågorna....

Jag kom till stranden lördag kväll
åkte söndag förmiddag en vecka senare
Det var så lugnande att vakna de första dagarna
och veta att det fanns så mycket tid kvar
och när det blev dags att åka tillbaka till vardagen
så var jag nöjd med den tid jag faktiskt fått
Jag var så tacksam för 
vilan, vågorna, vindarna
och för känslan av att äntligen 
efter så lång tid
få känna mig vaken

* * * * * * * * * * * * * * *

Medan jag skriver det här sitter Squirrel i köket 
tillsammans med en vän
och planerar en resa till Dubai
de åker på fredag
och folk frågar om inte jag ska följa med....
Mitt svar säger det mesta, tänker jag:
"Mitt pass gick ut 1993".
Jag reser gärna
men på ett annat sätt
på mitt eget sätt









torsdag 3 oktober 2013

Den högst väntade förkylningen

Att plocka ut första semestern på fem år
är lika med att beställa en brakförkylning
Jag visste att den skulle komma
jag hoppades på att hinna med bokmässan innan det var dags
och det gjorde jag :-)

Tre intensiva dagar med klanen och vänner
gamla traditioner och kanske nya
och eftersom jag är ledig i två veckor
passade jag på att åka med Moderkakan och Salander till andra sidan















....på väg till lugnet i småländska skogen...

Och där
i ljuset av läslampan
strax efter den sällsynta känslan av total avkoppling
kom den välbekanta känslan av halstjocka
och nu är hela huvudet tjockt!

Efter en fyra timmar lång tågresa
ligger jag nu i soffan på Gyllene Heden och kurerar mig 
med varm dryck
daimglass
mer eller mindre meningsfulla TV-repriser
och en ganska nöjd Tintin som sällskap

Mitt främsta mål med den här korta semestern
var att få vila
och nu har jag inte mycket att välja på

Det finns fördelar med att var så där lagom sjuk
I går läste jag ut en av de böcker som jag köpte på förra årets mässa
I dag tänker jag påbörja nästa
kanske kommer jag så långt som till årets inköp















"Bär den som en krona"
ser jag mycket fram emot
"Det här är din bok", 
sa författaren med ett leende
efter ett kort förtroligt samtal

Jag sparar den till klara dagar
och klart huvud
fram till dess sjunker jag ner i deckarträsket
och skäms inte alls









söndag 22 september 2013

Sweet September

Det har äntligen blivit höst
jag vet att det finns många som inte direkt instämmer i ordet
äntligen
men för mig är det här den enklaste årstiden
då en hel massa ångest släpper
och jag kan börja andas igen

vad passar då bättre än att ta lite ledigt
och inte göra så mycket mer än 
att börja andas igen

Jag är dock inte riktigt där än
först ska det jobbas ordentligt en vecka till
från tidig morgon till sen kväll
och sedan kommer stora delar av min klan
för att fira det som vi i min familj även kallar för julafton
Årets stora högtid:

BOKMÄSSAN!











Efter den högtiden
kan man verkligen behöva semester :-)
Jag börjar dock med att följa med klanen till andra sidan landet
innan jag beger mig tillbaka för en återträff med en vän jag inte sett på 10 år
en vän jag inte längre har så mycket kontakt med
men utan vilken jag antagligen vore helt förlorad :-)
Min första gayvän, min ovärderlige Komma-Ut-vän

och mannen i mitt liv
som i bland tittar till min blogg
om du ser det här
så ska du veta att jag längtar efter dig!

Sedan är det dags att åka söderut
packa vad som kan tänkas behövas för en vecka i eremitstugan
och vad gäller just min ensamma vecka i stugan
så finns det några som förstår mig
och andra som inte förstå mig alls
till den första kategorin kan man lite otippat räkna in 
min übersociala Moderkaka

Det visar sig då och då att min kära moder och jag
faktiskt har en del gemensamt
i bland kommer vi in på saker som vi aldrig pratat om
mer eller mindre viktiga saker
hur vi hanterar anteckningsblock, t ex
och att hon för många år sedan funderade på att bli trafiklärare
 - det hade jag ingen aning om -
och en annan sak som man kanske inte tror om henne
men desto mer om mig
är att vi båda kan längta efter ensamtid
jag kan kalla det för glotimmar
mitt behov av att vara i min bubbla
det där att bara få vara
och vara det i fred
inte egentid
utan
e n s a m t i d

Jag ser fram emot att promenera, läsa, sova, titta på havet, lyssna på havet
kanske samla i hop lite kraft
kanske till och med höra vad jag själv tänker

Förhoppningsvis är jag något piggare när jag kommer tillbaka till stan igen
och jobbet
det här fantastiskt roliga men sjukt krävande jobbet

men vila är inte allt i sammanhanget

jag har faktiskt återupptagit något jag både längtat efter 
och fruktat ganska länge
Jag är tillbaka på mitt gamla gym
20 kg tyngre än sist
svag och i total avsaknad av kondition
men det som väger tyngre än jag
är min vilja att komma i någorlunda form igen
Om tretton månader fyller jag 40
och min present till mig själv
handlar helt och hållet om hälsa

inre
och 
yttre

...helhetens tid 
is yet to come...






















torsdag 29 augusti 2013

Beslut

Jag lämnade nyligen in "antal arbetade timmar" 
för de senaste fyra veckorna
den rapporten kan förklara ett och annat
varför hemmet ser ut som det gör
varför jag mår som jag gör
varför jag aldrig hinner skriva längre

Mina tankar är lite överallt 
och mest ingenstans

Det här har på flera sätt känts som
sommaren som aldrig tar slut
ändlös värmeplåga
fram till i dag
nu 
tror jag att det är över
så att allt kan börja om igen

Eftersom jag var så jäkla trött på det här med sommar
som aldrig tar slut
så har jag tjuvstartat hösten
och redan börjat fatta beslut

Ett som jag har dragit på i 20 år
några andra som jag gått och funderat på ett tag

När man inte är nöjd
så får man välja
Fortsätta vara o-nöjd
eller Förändra
Jag inser att jag är för gammal för att vänta
Rädsla är överkomlig
och i mitt fall bara en ursäkt

Ett av mina beslut är att börja bry mig om min hälsa igen...
För fem, sex år sedan sökte jag äntligen hjälp för min ständigt bråkande rygg
jag fick en ordentlig utredning och ett bra träningsprogram
av en helt underbar sjukgymnast som förstod precis hur hon skulle kicka i gång mig...
Hade det stått en hurtig blondin där med en lagerhylla av klichéer
så hade jag kräkts och gått därifrån
och aldrig kommit tillbaka
Nu fick jag i stället möta ett klichéfritt medelålders energiknippe
full av ironi, sarkasm och jävlaranamma
som förstod exakt hur hon skulle motivera mig
och jag började för första gången i mitt liv träna
och självklart:
Jag mådde bra
bättre och bättre
fysiskt
men det hände saker vid sidan om som jag inte hade kontroll över
och ett par år senare rasade det mesta i mitt liv

Nu ser livet annorlunda ut igen
fysiskt är jag totalt ur form
och jag skäms varje dag när jag passerar gymet
och undrar hur besviken min forna coach skulle bli om hon såg mig
men sen sa en klok människa till mig
att hon faktiskt skulle kunna bli riktigt glad över att jag kommer tillbaka
och tar tag i mig själv igen
Så jag skrev ett mail
förklarade lite vad som har hänt sedan sist
och för att hon inte ska bli alltför chockerad:
förvarnade om hur jag ser ut i dag
och frågade om det fanns någon som helst möjlighet att få komma tillbaka 
och få hjälp...
Hon ringde mig redan samma dag
och visst kom hon i håg mig
och visst verkade hon glad över att jag kommer tillbaka
och visst förstod hon att skit händer och att det blir så här i bland
men utan att få det att låta som en klyscha
sa hon att det aldrig är för sent...
Nästa vecka är jag tillbaka på gymet
Jag måste bara skaffa nya träningskläder som jag får plats i!

Ett annat beslut som jag är mycket nöjd med
är att jag ska ha en alldeles egen
semester
i en stuga bara för mig
på en strand som jag hoppas har övergivits 

en hel vecka för mig själv
med tankar som bara jag kan höra
"varför då?"
frågar somliga
"för att jag kan"
svarar jag
men mest av allt 
för att jag verkligen behöver det

Sämre utgångsläge kan man ha:























tisdag 23 juli 2013

Toner och Tystnad

Man vet inte alltid
hur mycket man har saknat något
eller någon
förrän det 
eller den
plötsligt uppenbarar sig
och knivseggen nuddar vid hjärtat
när tanken når en
att så lång tid har gått förlorad

Slöseri
eller ett nödvändigt faktum?

När Agnetha Fältskog äntligen kom tillbaka efter alla år av tystnad
år 2004
blev jag överlycklig
men drabbades samtidigt av ett vemod
över tid som gått förlorad

Hennes röst har varit en del av mitt liv
i tystnaden förstod jag inte hur mycket jag hade saknat henne
inte förrän rösten plötsligt klingade lika klar som någonsin
och hon sjöng "If I thought you´d ever change you´re mind"

Som det hopplösa känsloknippe jag är
fällde jag några tårar över att hon sjöng så vackert
och några till över hur mycket jag hade saknat henne
och ännu några över en text jag verkligen kunde relatera till

Nu är hon tillbaka igen, med en skiva som jag inte kan sluta lyssna på
och tankarna om tystnaden, saknaden och frånvaron kommer tillbaka...

Men om hon aldrig hade varit borta
så hade hon heller inte kunnat komma tillbaka
och förvandla mina trötta morgnar
till guldkantade trötta morgnar

Kanske ska man inte sörja 
eller se gången tid som förlorad
Kanske ska man se framåt
Kanske ska man se möjligheterna 
och ha förtröstan


If i thought you'd ever change you´re mind




When you really loved someone




fredag 5 juli 2013

Fotomaskinen från helvetet

Det är ganska självklart
det där med att man inte blir yngre
det är så självklart att det känns korkat att ens påtala det
men i bland blir det så jobbigt påtagligt...

I dag tog jag det nya körkortsfotot
och det var en skräckupplevelse
värre än jag kunde föreställa mig
det där skulle alltså föreställa mig
den där människan på skärmen

Jag känner inte igen henne
det är inte så jag känner mig
och om ögonen är själens spegel
så vill jag helst bara täcka över den

I kväll har jag bläddrat bland bilder från tiden på Hispan
Jag såg ung och ganska harmonisk ut
nästan lycklig
hur mycket har det här senaste året slitit på mig egentligen?

Saker och ting måste förändras
jag vet inte hur
men om 10 år 
vill jag inte ha åldrats 20

Slutligen vill jag tilllägga att jag i min ungdom råkade ut för en olycka
vilket resulterade i att min överläpp är något defekt
och jag får liksom pressa i hop munnen för att den ska vara helt stängd
och eftersom munnen tydligen SKA vara helt stängd
på ett modernt körkort
så kunde jag inte riktigt slappna av 
för då fick jag en varningstext på det enda fotot som inte var totalt psykotiskt

"Munnen troligtvis inte stängd"

Nähä
och maskinen som tog fotot är troligtvis inte klok









torsdag 4 juli 2013

Semester (kan man äta det?)

Det fäjsbuckas om semester
ser jag 

Det är fem år sedan jag hade ett jobb
och det där som alla pratar om
Semester
Som långtidssjukskriven är man heltidssysselsatt
med myndigheter, arbetsträning, läkarbesök, terapi
självläkning
och om man som jag 
blir någorlunda hel igen 
är det bara att kämpa vidare
med utbildning, praktik och äntligen 
tillbaka till heltidsarbete igen...

Den här sommaren ska jag bara jobba
för att förhoppningsvis ha råd att vara ledig till hösten

Squirrel gick på semester i förrgår,
Tintin är överlycklig så klart
och så bortskämd med sällskap 
att hon inte ens kommer och möter mig när jag kommer hem från jobbet!

En av mina elever jobbar som lärare
i en sådan skola där man får sommarlov
Jag jobbar också som lärare
men i en betydligt farligare miljö
med betydligt sämre lön
och noll sommalov...
Det är roligt när det går bra för andra ;-)

Nej, jag är inte bitter
jag är bara, som alla redan vet,
väldigt mycket himla trött

Men men men
Lagom till kantarellerna är redo att plockas 
i skogarna kring det röda vattnet
då är det jag
som packar korgen
lämnar stadstrafiken
och för en kort stund struntar i allt som gäller
bromssträckor, utfartsregler och kopplingsmissbruk
och unnar mig 
en liten
och fan så välförtjänt
semester

För övrigt så spökar det utanför Storan
mitt på ljusan dag
det kan vara bra att känna till ;-)















tisdag 2 juli 2013

Kör-Kort

Ostadigt
på himlen
på vägarna
och lite varstans

Stryker Juni 
är så här långt nöjd med Juli
fasar för Augusti
längtar verkligen efter september

I dag fick jag frågan om när jag tog körkort
Jag sa som det var
att det var 20 år sedan
(och då börjar eleven räkna på hur fruktansvärt skitgammal jag är)
och nu i dagarna måste jag förnya mitt körkort
ta ett hållbart foto
och jag minns allt för tydligt hur den proceduren har sett ut hittills...

En mycket generad 19-åring i en fotoautomat i det lilla köpcentrat i Kalmar
hade bara råd med en tagning
och den blev 
som den blev
Jag började längta tio år framåt
och tio år senare
höll jag på att slå sönder fotoautomaten 
på Konsum, Wieselgrensplatsen, Hisingen, Göteborg
för att den spottade ut så vidriga foton
på en allmänt missnöjd 29-åring

Den här gången hade jag bestämt mig för att vara skitsnygg
nerbantad och inte helt nyklippt
men bilden av 39-åringen
är förmodligen något som 49-åringen gärna byter bort...

Men vad vet jag
om någonting
egentligen
?

Det ständigt något förvirrade prinsknyttet flyttade från Alsterbro till Gislaved, Malung, Öland, Svalöv, Lund, Göteborg, Helsingborg, Södervidinge, Västra Frölunda, Göteborg, Vadstena, Hispan, Helsingborg, Göteborg.... och... ja... vad tror du hände sen?