38-åringens återkomst

Det är glest på bloggfronten just nu
-jag vet-
det finns liksom inte tid
och det finns inte mycket ork när allt jag måste göra har gjorts
samvetet tynger mig
och jag ber om ursäkt för alla jag försummar pga det jag är tvungen att prioritera
för att kunna bli färdig med det här
och gå vidare till en värld
där jag inte har två halva hem 
omöjlig litteratur att plöja 
arbeten att skriva
och 44 mils pendling varje vecka....

Sedan sist har man blivit lite äldre
en hel siffra äldre
men det de glömde berätta när man var 14 
var att man fortfarande kommer att vakna upp med finnar i ansiktet
när man fyllt 38,
finnar är inte en del av tonåren - de är en del av livet
man ligger fortfarande sömnlös och funderar över vad man ska göra med sig själv och sitt liv och vad man ska bli när man blir stor
man går fortfarande i skolan
och man märker att det fortfarande finns "vänner" som vänder en ryggen.

Åldersskillnader i klassen är ett ständigt återkommande ämne
Hur gamla eller unga känner vi oss?
Hur gamla eller unga känns de andra?
Vilken ålder har vi "fastnat" i?
Hur gammal önskar man att man var?
Jag skulle gärna ha bevarat mig själv som 32-åring,
stark, frisk och nästan hälsosam
utan en aning om vad som väntade mig...
Men utan mina erfarenheter 
-jag vet-
jag hade inte varit den jag är i dag
jag hade inte haft lika mycket kunskap
jag hade inte lärt mig lika mycket om The Noble Art Of Letting Go

Man blir äldre
men jag tänker inte nämna någonting om det där med "klokare".

Klokt eller ej
men de val som jag gjort har faktiskt fört mig till en ovanligt bra vecka
så här långt

Det har gått ovanligt bra med mina elever
Det har anats ljus i slutet av tunnlarna
och någonstans inom mig formas någonting som är av starkare material än flera av föregångarna
det kanske rent av är dags att börja promenera utan filttofflor

inte ropa hej
inte ens höja handen till en vinkning
men känslan av att någonting går åt rätt håll
den är ganska så sweet :-)