onsdag 12 september 2012

Bondepremiären är nära!

Hösten är årets bästa tid
så har det varit sedan jag med mina barnsben sparkade och hoppade i lövhögar och räknade ner till min födelsedag 
och med tiden har hösten faktiskt blivit ännu bätre :-)
Höst betyder Bokmässa
Höst betyder Bonde Söker Fru
Höst betyder att årets julversion av muminmugg är på väg ut till butikerna
Höst är frisk luft och klara tankar för en sån som jag.....

Bara en timme kvar till Bonde-premiären
Synd att reklampauserna blir fler och längre för varje säsong
vi vill se bönderna för bövelen
och helst varje kväll i veckan!

Höst betyder också efterlängtade skivsläpp,
i kväll njuter jag av Rebekka Karijords "We become Ourselves" på Spotify, 
och ja, den SKA inhandlas någon dag
när jag gör en traditionsenlig Höst-runda i Göteborg
som innefattar Bengans och Hängmattan
och den som vill göra mig sällskap är så välkommen så :-)
















torsdag 6 september 2012

Från District 12

Kanske är det för att jag växte upp i den småländska skogen
där jag byggde kojor, jagade, gjorde upp eld, krigade och klättrade...
Kanske för att jag satt som klistrad vid TV-program som 
"Det stora skogsäventyret" 
Kanske för att det i mig bor en bågskytt som fortfarande får löven i Flangulskogen
liksom Drangeijsläkten
 att darra av skräck
Feijlur Keillir - Legenden
Kanske för att jag bara älskar när bilder och toner lever kvar inom mig 
långt efter att lamporna tänts i biosalongen
Kanske för att Katniss Everdeen
är just Katniss Everdeen

Oavsett vilket
- förmodligen på grund av samtliga "Kansken" -
Hungerspelen fängslade mig 
och lämnar mig inte
vilket jag inte alls beklagar mig över...


tisdag 4 september 2012

Akut hemofobi?

De som har varit med från början med mig vet att det började tidigt...
Jag föll ner från en trappa innan jag fyllt 1 år och slog ut mina två första tänder.
Blodet flöt och heltäckningsmattan vittnade om detta i många år efter händelsen.
Jag har sedan dess åkt in akut ett antal gånger med diverse mer eller mindre blodiga skador, mest blodiga faktiskt... Jag har tillbringat ganska mycket tid på olika vårdcentraler och sjukhus, inte minst de senaste åren. Det är mentalt skitjobbigt att gå dit, men när det gäller det rent fysiska så fixar jag det mesta. Jag brukar säga att jag har ganska hög smärttröskel, då jag faktiskt har sytt i hop min överläpp utan bedövning. Jag grät t ex inte när jag som 16-åring knäckte näsan, spräckte just den där överläppen och slog ut en annan av mina tänder, utan gick mest omkring och letade efter nämnda tand på gatan (fast den hade gömt sig så listigt i ett gångjärn på bilen som jag just hade lyckats cykla in i).
Jag filéeade min tumme med en globalkniv för ett par år sedan, och det kändes ju i och för sig, men den värsta smärtan var den när de satte bedövningen fem gånger i tummen, j-ä-v-l-a-r vad ont det gjorde.... alla dessa känselreceptorer man har i fingrarna... de fick hålla fast mina ben för jag sparkade vilt och okontrollerat med dem ;-)
När jag var 12 år bet vår hund mig i ansiktet och jag fick sys på tre ställen. Ett bett tog precis under ögat, och bedövningsnålen kändes som den gick rakt in i ögonvitan på mig... det var inte särskilt skönt men jag bet i hop och klarade även detta ganska hyfsat galant.

Jag har varit med om en del när det kommer till sjukhus (mina föräldrar var ett tag rädda för att bli misstänkta för barnmisshandel) men jag har fan aldrig haft några som helst problem med att lämna några sketna blodprov.
Därför höll jag på att skämmas i hjäl när jag för en timme sedan var nära att svimma i provtagningsstolen på vårdcentralen!
Det började som vanligt med att det inte gick att hitta någon bra åder, så sköterskan grävde runt lite... Jag kände mig inte alls orolig, så här brukar det se ut, jag skämtade om färgen på provrören, sa att mitt blod vägrar flyta i ett mintgrönt rör när det finns lila. Efter fyra sabbade (mintgröna) rör så bad hon en annan sköterska komma och göra ett försök. Hon stack i andra armen och det var inga som helst problem. Hon hade till och med den goda smaken att ta fram ett lila rör bara för att göra mig lycklig. Hon bad mig hålla rören med blod och vända dem långsamt upp och ner tio gånger. Det var här någonstans som det började susa i mina öron. Jag räknade högt för att hålla mig koncentrerad på någonting, men kände mig mest... berusad. Rummet blev ljusare men samtidigt suddigare. Jag upplyste sköterskorna om att jag kände mig lite svimfärdig varpå de genast fällde ner stolsryggen och sa att "man svimmar inte om man ligger ner".
Bra. 

Då vet jag det :-)
När rummet började komma tillbaka till mig berättade de gulliga sköterskorna att det annars är mest karlar som svimmar efter provtagningen. De ska vara så starka och duktiga och härda ut medan kvinnor mer lever ut sin eventuella hysteri. 
Jag försäkrade dem om att jag aldrig varit med om något liknande men lovade att jag nästa gång ska vara en riktig kärring och inte alls försöka ta det som en man. 


lördag 1 september 2012

September

Den största lättnaden på hela året heter
September
Slutet på Sommaren i min bok
Precis just nu är det som längst tid till nästa gång 
och precis just nu är jag som mest lättad
nästan hoppfull

Juni Juli Augusti
är över
och jag
överlevde
Vädergudarna var ovanligt vänliga i år
de outhärdliga dagarna var sällsynt få
och jag var i ovanligt gott sällskap
äntligen har jag mött någon som förstår mig...
Squirrel gläds lika mycket som jag
åt att eländet vi kallar Sommaren
äntligen är över

En långsam promenad till Delsjön i dag
på vägen dit
ett tydligt och välkommet tecken

...det är äntligen dags för höst...











Och för den som har problem
så finns det alltid ljusterapi ;-)