onsdag 20 juni 2012

Rätten att gnälla lite...

De senaste dagarna har jag tillbringat i soffan... mycket förkyld och mycket ynklig.
Lyckligtvis har Tintin hållt mig sällskap, och Squirrel har helt enkelt fått stå ut med mig några extra dagar. Något extra gnällig dessutom. Jag alltså. Inte stackars Squirrel.
TV:n har serverat gott och blandat och i dagens avsnitt av Ellen DeGeneres fick jag sannerligen en ny idol... Kolla den här killen och bli inspirerad:


Jag är inte typen som tycker att man inte ska gnälla för att "andra har det värre".
Klart man får gnälla när man verkligen måste!
Jag tycker inte det hjälper att tänka på svältande barn i afrika när jag fått näsbenet avslaget, det gör liksom lika förbannat ont ändå. Det är självklart mer synd om dem men för tillfället har jag lite svårt att fokusera...
Jag tycker inte det är ett dugg tröstande att få höra om någons granne som fått inbrott och blivit bestulen på ALLT när jag själv har tappat bort min plånbok och befinner mig i lätt panik. Visst - det var absolut mycket värre för dem men det hjälper inte mig just nu!
MEN
Jag ska ändå erkänna att jag kände mig lite mindre ynklig när jag såg B-boy Hourth på TV i dag.....
Min förkylning går över. Jag kommer att kunna andas normalt igen någon av dessa dagar. Hoppas jag. Men killens ben växer inte ut, och han verkar inte tycka ett jävla dugg synd om sig själv. Killen är med på "The Immortal Tour" och dansar till Michael Jacksons musik.... Vad säger man? Han dansar röven av de flesta tvåbenta här på jorden! Respekt!

Midsommar på gång igen. Bra väder verkar det bli också för en som gnäller HUR MYCKET SOM HELST när temperaturen stiger över 25 grader. För jag gnäller inte resten av året. Det hjälper INTE att säga till mig att "snart går vi här och fryser igen och längtar efter sommaren".

Jag har aldrig längtat efter sommaren. 
Jag längtar efter höst.
Nu och Alltid.








tisdag 12 juni 2012

Glädjeskuttar lite och tackar Fru B...

Men...... vad glad man blir när man får höra snälla saker om en :-)
Utvecklingssamtal på skolan, jag beskriver mig själv och de instämmer i en del, säger emot mig i annat. Jag är tydligen inte så hopplös som jag tror, tvärtom verkar mina lärare anse att jag är på rätt spår.... 
Efter alla fina ord om mig, min personlighet och min positiva utveckling var jag nära att börja gråta - förstås :-)

Jag skulle önska att Fru B fick höra om allt som händer, hur jäkla bra det faktiskt går för mig....
Jag skulle vilja säga tack för allt jag fick med mig från våra samtal....
Jag skulle kunna skrika högt över den berusande känsla jag fylls av när jag inser hur långt jag har kommit och för det faktum att jag verkligen börjar se en framtid för mig själv....

Om två veckor får vi en paus från skolan, vi har "självstudier" i tre veckor och jag planerar att studera mig själv på lite håll i landet :-) Bland annat ska jag äntligen åka och hälsa på min lilla gangster-Charlie och D... Jag hoppas på att få träffa flera av dem som jag saknar och aldrig hinner eller ärligt talat orkar ta mig tid för.... pendlandet är en aning slitsamt, känslan av hemlöshet likaså... men jag klagar inte - jag beklagar bara att jag varken hinner eller orkar hälften av det jag vill...

Ännu ett skäl till glädjeskutt denna dag är att jag ä n t l i g e n kommer att få min första utbetalning från CSN i morgon!! Min "hyresvärd" är informerad och väl medveten om att hon får köra mig till stora köpcentrat i morgon :-)

Av stenar som faller från mitt hjärta kan man se cirklarna
de slutna cirklarna
tänk ändå att jag vågar
tänk att Fru B hade rätt....
...det bor en Too-Ticki i mig trots allt...


Och Kent gör transportsträckorna SÅ mycket skönare.......

tisdag 5 juni 2012

Prins På Praktik

Jag hade någon slags föreställning om att två veckor i Göteborg skulle innebära mer tid.
Sedan vaknade jag.
Välkommen till verkligheten :-)
Våra lärare gör vad de kan för att förvarna oss om livet som väntar efter utbildningen,
jobb från tidig morgon till mycket sen kväll
tidspressade dagar
mental utmattning
var redo....
Jag förstår vad de menar
och jag har ändå "bara" åkt med i bilarna den här tiden, iakttagit och försökt ta till mig så mycket som möjligt...
Hur blir det när man själv sitter där framme med hela ansvaret?
Även om jag har varit mer död än levande vissa stunder så har det varit två riktigt lärorika och roliga veckor.
Jag har fått vara med på så mycket mer än bara vanliga körlektioner och jag har fått möjlighet att följa eleverna och även lära känna personalen lite mer.
Så trots zombiekänslan stämplar jag första längre praktikperioden som Klart Positiv.
Squirrel och jag fick lite mer känsla av samboliv än tidigare och det var med ganska stort inre motstånd som jag hoppade på bussen mot skåne i går kväll....
Men,
med klasskompisar som mina behöver man inte vara orolig för att deppa några längre stunder :-)

Härligt också att ha praktik när hela Göteborg flaggade för mig :-)


Hbtq-festivalen i Göteborg går ju inte att jämföra med Pride-festivalen i Stockholm, men en liten försmak fick man ju i alla fall :-)
Jag fyller 38 i höst,
jag var 19 när jag började komma ut,
halva livet där
andra halvan här
det är fortfarande ingen självklarhet
jag vet aldrig hur folk ska reagera
vad de ska tycka och tänka och få för sig att jag tycker och tänker
men jag försöker verkligen att strunta i det.
Stor grej eller ej
för mig är det en obeskrivlig känsla att vara med när tusentals människor samlas inför en regnbågsparad
dessa stunder är de enda stunder
då VI är i majoritet
och jag inte känner mig så ensam....
VI blev nästan 10 000 färgglada människor som promenerade och dansade upp till Liseberg i söndags!


Efter två intensiva veckor satt jag plötsligt på bussen igen, på väg tillbaka till mitt andra liv...
Lupinerna som kantar motorvägen minner mig om resorna min familj gjorde varje sommar under min uppväxt, den långa bilresan till vår alldeles egna paradisö....
När jag tittar ut genom bussfönstret kommer känslan över mig,
det är så länge sen...
har jag varit med om det 
eller har jag bara drömt?
Ansikten jag möter på krogen en lördagkväll
minner mig om vänner jag en gång hade
eller har jag drömt det också?
Plötsligt händer det
skeletten rasslar till
demonerna samlas
och jag gör mitt val
demonerna
och skeletten
gör precis detsamma
Nu vet jag 
demonernas dans
Nu vet jag allt jag behöver veta
Nu kan jag gå med ryggen fri
Nu kan jag gå både fram
och förbi.

Det är en välsignelse att få vara den som rör sig
när alla andra tycks stå stilla.......