onsdag 28 mars 2012

Färdsätt

Förra helgen färdades jag genom minnenas allé
ombord på ett Purple Train
a.k.a Pågatåg...
Vi passerade flera mycket bekanta perronger
jag väntade 25 minuter i Lund...
Prins Pia anno 1995, 2005, 2012
Ingen annanstans är mina känslor så dualistiska som i det här landskapet
Jag vet inte varför livet envisas med att skicka tillbaka mig hit
men jag hoppas
att jag efter den här tredje resan
kommer att se tillbaka och tänka övervägande positiva tankar kring skåne
Än så länge är den tredje resan
absolut övervägande positiv
och mycket olik de två första...

I morse när jag var på väg till bussen
kom en hälsning från Charlie
som väljer bågen i stället
det är ju ändå vår



















Annars är det ju ganska skönt att bara ligga och njuta av våren i fönstret också
Mappa D har skaffat en bred fönsterbräda enbart till Queen Charlie
och curlingen av den fyrbenta drottningen upprätthålls
allt är som det ska :-)















Har jag förresten gett min käre far återupprättelse vad gäller Min Gröna Cykel?
Jag tror faktiskt att jag helt har glömt bort det
men om man tittar noga på bilden ovanför
så ser man den till höger
Min Gröna Cykel
som faktiskt visade sig vara mer än en dröm
och som nu rullar omkring på Tjällmos gator
efter ett lyckligt år i Vadstena
I Helsingborg kan man cykla om man ska till stan
men hem
u p p f ö r Hälsobacken
cyklar man (läs jag) inte!
Så, både Charlie och Min Gröna Cykel lever lyckligare liv i Tjällmo
än vad de skulle göra här...

Kväll nu
dags att packa upp väskan som jag inte packade upp i måndags
och packa den igen
för att åka i morgon
det är så det rullar på
eller inte rullar alls
men tack vare att bussen rullar till Göteborg varje helg
och att jag får lov att åka med
så fungerar jag någorlunda som människa
när ett och annat bara är kaos.

torsdag 22 mars 2012

SKRYT!

Känsliga läsare varnas
för nu tänker jag vara så fruktansvärt osvensk
och S K R Y T A :-)
Det är så sällan jag får tillfälle att göra det, så nu passar jag på!
Först lite bakgrundsfakta:
1989, när jag gick i nian, fick jag godkänt på ett matteprov. Det var första och enda gången under hela högstadietiden.
Provet handlade om geometri, och det var något som jag faktiskt kunde förstå, 
cirklar, rektanglar, trianglar - sådant man kunde rita upp och betrakta och ja, till och med förstå...
Således fick jag godkänt 
och när jag kom hem den dagen tog jag mitt provresultat och satte fast det med häftstift på ytterdörren så att mina föräldrar skulle få en glad överraskning när de kom hem....
Som sagt:
det händer inte så ofta....
I dag fick vi tillbaka vårt första prov - Körkortsteori B - och jag 
J A G 
hade bara ett enda ynkaste halvt fel
Jag missade en detalj i en åttapoängsfråga om vad som krävs för att få övningsköra privat
men ändå.....
Det känns så jääävla gött!!
Passa er, CSN, jag är kanske inte så obegåvad ändå ;-)


Nästa test är redan på tisdag, då handlar det om författningar
och det hörs ju på ordet hur lekande lätt och skojigt det kommer att bli :-)

Mars är nästan slut och våren börjar kännas som ett faktum
det var fruktansvärt kallt när jag kom till Helsingborg
just nu känns det ganska avlägset....
Veckorna här rusar fram, helgerna i Göteborg likaså...
Den här lilla fluffbollen - My - har inte helt oväntat lyckats kapa en liten bit av mitt hjärta:















trots att hon är slicka-örat-typen ;-)



















Det är skönt att hon finns här, Mysan, för jag saknar min lilla Charlie så mycket att jag knappt kan tänka på henne!! Rapporterna från D i Tjällmo berättar dock om en mycket lycklig liten äventyrare som - självklart - vaknar före tuppen och kräver omedelbar utgång. Jag är så glad att D till slut vågade ta beslutet att låta lillan bo hos henne, jag vet att båda två mår bra av det.... alla tre, om man räknar med mig....
Ett nytt sätt att ta sig ut: genom köksfönstret:















Och sen sover man gott i nygamla soffan:















På kvällarna här i soffan brukar My lägga sig bredvid mig med tassarna i vädret
precis som Charlie alltid gjorde på Hispan
och även om Mys mage aldrig kan bli lika mjuk
och trots att hennes hundhjärna inte kan skramla i hop till en bråkdel av det som Charlie kan räkna ut i sömnen
så är det mysigt att ha henne här.
Förra helgen låg hon tydligen på golvet utanför min dörr och saknade mig :-)
Jag anar att jag om ett år kommer att känna en viss saknad
(om jag nu inte bara råkar få med mig två kilo hund när jag packar)






Äkta Bängboll!

fredag 16 mars 2012

Moll

Detta halmstrå av självförtroende från förra veckan blåser nu omkring ute på någon av alla dessa oräkneliga skånska åkrar,
eller ligger överkört någonstans i en korsning med dålig sikt ute i Miatorp.
Om jag säger så här:

Du går och handlar ägg.
12 st. Det är ett dussin. Inte för att det spelar någon roll. Jag vill bara verka smartare än jag är.
Du köper en kartong med 12 st ägg, lyfter på locket i affären och kollar snabbt så att de ser okej ut, du betalar, går ut, går hem, börjar plocka upp några ägg för att baka en god kaka till ditt fredagsmys.
Det är då du upptäcker att ett av äggen faktiskt inte är okej. När du tittar närmare ser du att skalet är sprucket, något du alltså inte såg när du tittade som hastigast i affären.
Det kanske har varit en rocky road till butikshyllan, vad vet du?
Ägget slänger du förstås.
Det går inte att använda till någonting.
Även om du skulle vilja laga det, vara totalt överambitiös och limma i hop skalet
så är innehållet ändå totalt värdelöst.


känns det att vara jag
i dag

I förrgår kom sista ordet från CSN
de tänker inte hjälpa mig på något sätt
och det kanske är klokt av dem
tänker jag nu
för jag kommer aldrig att bli någon bra trafiklärare
Jag är för långsam (och kommer alltid att vara det)
Jag är för känslig (och kommer mest troligen alltid att vara det)
I dag är ingen bra dag.

Men (tack Gode Gud, det finns ett men)
I morgon kommer någon med obeskrivligt varma och ärliga ögon att säga till mig
att jag är fantastisk
och jag ska lyssna
och bestämma mig för
vad som verkligen betyder någonting...

Och det där ruttna ägget är kanske ändå inte helt värdelöst....
Jag kan tänka mig åtminstone ett användningsområde....
....om någon inte är värd att applåderas för sin uppvisning
kan man ju alltid...... ja, ni förstår själva.

Det svåraste för mig här i livet
är det här med att tro på mig själv
Det är så barnsligt enkelt att plocka ner mig
och det jävliga är:
Allt går inte att laga.
Inte ens med silvertejp.

onsdag 7 mars 2012

Dur :-)

♪♫♪ Jodiladi jodiladi hoppsan en sån daaaaaaaaaag!!!!! ♫♪

Lite självförtroende - äntligen - det behövde jag...
Utbildningens svåraste moment för mig hittills har varit det jäkla rollspelet
där våra lärare plötsligt förvandlas till totalt okunniga och fullkomligt livsfarliga elever
och min uppgift är att försöka få dem att köra enligt regelboken
(som om jag själv kan det!)
Mina nerver har liksom inte fixat det, jag har fått total blackout 
vilket har resulterat i att "eleven" varit på väg att dåna rakt in i ett stängsel
i stället för att göra en enkel högersväng.
Kanske var det bytet av "elev" som plötsligt spred ett kollektivt lugn 
i vår annars lite smått kaotiska men allt i genom superhärliga bilgrupp
hur som helst
så gjorde vi ett helt strålande jobb i dag
och jag gick för första gången hem från skolan med känslan av att jag kanske kan fixa det här trots allt...

Onsdag kväll innebär teori på trafikskolan i huset tvärs över gatan
men....
det var inte slut på dagens konfektregn
det var ingen teoriundervisning i kväll
ingen sömnig stund med gammelfarbror B
jag fick plötsligt tid att åka och handla
posta paket
få i väg viktiga brev
fixa några matlådor
JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!

Apropå lycka
helgen som nyligen passerade.....
varken ord eller bild kan egentligen beskriva
men lite så här såg det ut:
































Sedan 1996, när jag flyttade till Göteborg, har jag oräkenliga gånger åkt förbi
"Brogyllen"
och tänkt
att det där är för fint för mig
men
om man går dit med någon som är så fin så att det räcker och blir över för två
så visade det sig att till och med jag var välkommen
Frukosten
var fenomenal :-)


















Mätta och belåtna gick Squirrel och jag till Trädgårdsföreningen
och såg följande sagolika utställning:

2000 orkidéer...... omöjliga att ge någon som helst rättvisa via mobilkamera...... 
men jag var tvungen att ändå försöka få med mig några fotografiska minnen :-)




















Fäjsbuck är en fantastisk uppfinning...
Tack vare en uppdatering från ovanstående utställning
fick jag träffa min barndomsidol
tillika en av anledningarna till att jag är som jag är ;-)
Fina kloka granntjejen
som jag inte sett på mer än 20 år...
Det visade sig att även hon hade planer på Palmhuset den här dagen
en underbar dag
blev genast ännu underbarare :-)

Efter orkidéfrossan serverades en helt perfekt middag på restaurang Bombay


















Och kaffet avnjöt vi på Jacobs café:



















En fulländad dag
och vem är lyckligare än jag
över tanken på alla dagar som väntar.....