onsdag 29 februari 2012

Själv-klar-heter (eller inte)

Hinner inte Orkar inte
Hinner inte Orkar inte
Hinner inte Orkar inte

Det är, för en sån som jag, "lite mycket just nu". Om jag säger så här - när jag för en stund sedan skulle betala en bussbiljett på nätet, och fylla i mina uppgifter, så fastnade jag på fältet "Namn". Ett par sekunder funderade jag alltså på frågan: "Vad fan heter jag?"

Men:

det viktiga är ändå 
att Moster Madde är på plats
att Loreen vinner melodifestivalen om två veckor
och att jag sitter på bussen till Göteborg i morgon kväll

Förutom Carola (alla år)
så måste det här vara det mest självklara bidraget ever:

fredag 24 februari 2012

Ingen Rullgardina...

....men väl en 
Estelle Silvia Ewa Mary
Banbrytande och tjusigt :-)
Hertiginna av Östergötland minsann,
det är bara att gratulera ett vackert landskap
till ytterligare en liten prinsessa - de har ju redan världens vackraste lilla Charlie
och så fylls ju tomrummet efter Prins Pia ;-)

Fredag, ledig dag för självstudier, ÄNTLIGEN sovmorgon, 
vaknar med huvudvärken från helvetet
men jag fick i alla fall följa händelserna från slottet i direktsändning
och när värktabletterna kickat in
ska jag packa min lilla väska och bege mig till min egen huvudstad
och till min egen Squirrel
a.k.a
Queen of my ♥

En fin helg önskas till alla!





torsdag 23 februari 2012

Välkommen till världen!

Morgonkaffe, morgonrutin
datorn slås på - aftonbladet öppnas - klockan står på 6.50
och för ovanlighetens skull vaknade jag till ordentligt -
Prins Daniel skulle hålla presskonferens klockan 7.00 från Karolinska :-)
Jag valde kungliga bröllopskoppen till mitt kaffe, lutade mig tillbaka och väntade...
....och sen kom äntligen den glada nyheten, levererad av den stolte fadern......


















Jag säger GRATTIS till de nyblivna föräldrarna
och all lycka på vägen till den lilla prinsessan
som inte har en aning om vad som väntar henne
MEN
som kommer att växa upp med föräldrar som längtat efter henne
som älskar henne över allt annat
och som kommer att göra allt för att hon ska må så bra som det någonsin går
i ett land där en stor del av befolkningen redan har en negativ inställning till henne....
Jag är i alla fall en hopplös bölfia
som naturligtvis fällde en liten tår innan jag gick till skolan
och fällde ännu fler i skolsalen
men det av en helt annan anledning
den totala motsatsen faktiskt -
berättelsen om ett förlorat barn..........

Det finns inga löften om någonting annat än här och nu
och just här och nu
gläds jag med vårt kronprinspar
och ger fullständigt fan i alla sura och bittra republikaner
(som innerst inne också är lite mjuka i hjärtat i dag - ty de är trots allt människor de också)

fredag 17 februari 2012

Då var det dags igen....och igen....och igen......

One down - 22 to go.......
Okej, jag VET - det är ingen stor grej
men det är trots allt en grej
och framför allt för mig
trots att jag i år, när jag fyller 38, har varit outad halva mitt liv....
Jag var 19 år när jag äntligen vågade börja prata
om det som egentligen inte är en grej
men som ändå...... ni fattar.......
OM det skulle vara en grej för andra
så skiter väl jag i det (not - ty jag är en mycket känslig Snorkfröken för det mesta)
men jag behöver inte umgås med människor som inte är smartare än att de förstår
att det här
är en grej
för mig
och ingen annan :-)

Ny klass, nytt sammanhang, bara nya människor
samma sak om och om igen
Hej nummer ett vad heter du och var kommer du i från?
Det är klart att alla pratar om sig själva och var de bor och vad de har gjort innan
och hur deras eventuellla relationer ser ut och de som har barn berättar förstås om det.
Skånska brudar bräker på om sina gubbar och männen har förstås kärringar........
Och jag -
jag säger ingenting alls..........
I dag kom då frågan, tack och lov från en av de tjejer som jag känner mig mest bekväm med i klassen och har lätt för att prata med,
i dag kom frågan om hur jag bor när jag är i Göteborg på min praktik.
Jag blev som vanligt lite halvsvettig under ena armen och tog ett djupt andetag och tittade på henne och sa att det är ju själva fan att jag som snart är 40 fortfarande tycker att det här är lika jävla jobbigt!
Hon rörde inte en min när jag sa att jag bor hos min flickvän när jag är i Göteborg, utan hon berättade helt coolt att hon hade förstått det och tänkt fråga mig om det, eftersom jag var den enda i gruppen som inte sa något när de diskuterade sina gubbar :-)
Smart tjej som ser och hör mer än man tror - mina egna fördomar mot människor som gillar att prata mycket och som kan det där med att ta plats....

Jag VET att det inte är någon stor grej men jag tycker det är svårt att vara öppen och naturlig och babbla på när jag är i ett nytt sammanhang, människor jag inte känner, när det kommer till just familj och relationer, där andra så självklart kan berätta om hur de lever så låser det sig för mig. Jag vill inte vara "flatan" från första dagen i en ny klass eller på ett nytt jobb, jag vill att de ska lära känna mig som Pia först och främst.....


det blev ett bra slut på skolveckan
slut
är ordet
jag är helt fullmatad av info
och fullkomligt slut i hela huvudet
(och resten av kroppen)
Jag har varit sjuk sedan dag ett och är inte helt återställd ännu
Jag har tragglat teori hela dagarna i skolan för att sedan fortsätta på olika trafiskolor på kvällarna
Jag har inte hunnit handla eller laga mat - knappt hunnit äta alls
Jag har inte hunnit packa upp i mitt lilla rum - där jag hittills endast befunnit mig för att sova
men jag är faktiskt riktigt glad över att vara här
jag är stolt över hur bra jag ändå har lyckats hänga med så här långt i skolan
och jag har haft förbaskat roligt - framför allt i min lilla bilgrupp när vi fått fria tyglar och gett oss ut på gatorna :-)

I kväll ska jag vara hemma, alldeles ensam hemma, jag ska försöka få ordning på mina papper
och sen ska jag dunsa ner i den stora soffan och äntligen:
inte göra ett jävla dugg :-)
Tidigt i morgon åker jag till Sötaste Squirrel
som dessvärre också har blivit sjuk
men får jag bara vila lite
(jag får vila lite)
så kommer jag att vara pigg nog att pyssla om :-)

tisdag 14 februari 2012

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jag hinner verkligen inte säga någonting
Timo får säga allt i stället


onsdag 8 februari 2012

Kämpar på i en kall värld

Hostar och hankar mig fram.....
Iskalla promenader tidiga morgnar genom det minst sagt obskyra färjeområdet piggar faktiskt upp - man vågar helt enkelt inte gå där och sova!
Härlig bekant studentångest när "alla andra" verkar fatta allt och ligga långt före redan efter tre dagar
(och då har två dagar handlat om introduktion, information och presentation
hur fasen har de lyckats med det?)
Okej, jag är inte den snabbaste människan i världen
även om jag i bland har kallats för "Blixten" (hrmmm)
I dag var det dags att testa teorifrågor vid datorn
och man blir lite lätt konfunderad
eller hur tänker ni inför följande:
"Du närmar dig ett demonstrationståg, hur agerar du?"
För mig handlar det om lite olika saker....
Först och främst - vilka är det som demonstrerar?
För eller emot vad?
Jag stannar gärna för människor som kämpar för de utsatta, de svaga, de orättvist behandlade
men det finns ju helt andra demonstrationer.....
...där jag skulle tänka mig att trampa hårt på pedalen längst till höger....
Exempelvis skulle det sabla Blå tåget lätt kunna få mig att burna loss lite:

"Jo, jag har noterat att Tant Greta på ålderdomshemmet Gullvivan inte är aktiv på arbetsmarknaden.... så..... jag tänkte att jag ger henne i arbetsuppgift att tillverka en sån häääär stor hjälm åt mitt ägghuvud så jag kan skydda mina två hjärnceller som visserligen inte arbetar alls men ge dem 75 år så........ öööh.... WOW vilka bra idéer jag har!!"











måndag 6 februari 2012

Halvbra start

Jag råkade koppla av en stund i går, när jag blev ensam i mitt nya hem
PANG - knallförkyld - omedelbart...
Första skoldagen, jag mår som en hel tunna skit :-(
Första skoldagarna - allt viktigt som sägs - mitt huvud är fullt av snor - jag hör nästan ingenting :-(
Introduktionen i dag varade i tre timmar, det kändes som två dagar
Jag försökte snora, nysa och hosta tyst, men med tanke på att jag inte hör själv så vet jag inte om jag lyckades särskilt bra
Nu ska jag lägga mig ner
blunda och slippa se röran på mina tolv kvadrat
dra täcket långt över huvudet för att känna så lite som möjligt av draget från fönstret
alla minusgrader utanför som blåser rakt in på mig
Jag har, som många vet, inte alltid gillat skåne
och skåne verkar inte gilla mig särskilt mycket
men ett år framöver får vi försöka hålla sams
det börjar... så där... :-(

Längtar till helgen
och hoppas att jag mår bra mycket bättre än så här till dess
för min Squirrellängtan är maximal total.........

fredag 3 februari 2012

Destination Då

Mellanlandning i ingenmansland
mellan bostäder och kapitel
I morgon packar vi bussen...igen...
och beger oss söderut...igen....
Jag vet inte hur många gånger jag ändrat min adress
men aldrig tidigare har jag bytt tillbaka till en gammal
I morgon flyttar jag in i samma bostad som jag flyttade till för snart åtta år sedan
och lämnade ett år senare
Om någon sagt att jag en dag skulle sätta mitt namn på den dörren igen
så hade jag inte ens skrattat åt det 
men det gör jag nu i stället
och tack vare förmågan att gå vidare
kan jag nu gå tillbaka 
utan att det känns särskilt konstigt alls
och jag kommer osökt att tänka på en sång som sjöngs flitigt under folkhögskoleåren (93-95)
♪♫ vara vääääänner är ändå det bästa av aaaaaaallt ♫♪
♫♪ man behöver en vän när det blåser hårt och kaaaaallt ♫♪
och är det någonstans det blåser hårt och kallt så är det i skåne ;-)















Inte så blåsigt i småland, men väl så kallt... och snörökigt i hasorna på en timmerbil....
Kosta Outlet är värd besväret, även om Pappa Salander aldrig kommer att förstå det
I dag fick han stanna hemma som eldvakt och det hade han nog ingenting som helst emot ;-)
Moderkakan och jag fick shoppa i lugn och ro och fyndade förstås finfint!
En snabb sväng förbi broderskapet och hans söta familj hann vi med innan vi drog hem igen
till elden
kroppkakorna
och en stor påse godis till TV-kvällen
Jag räknar med hög kaloriförbränning i morgon
när jag åter igen flyttar in på tredje våningen
utan hiss.



onsdag 1 februari 2012

Sista kvällen på Hispan del III

Nä... jag skojar bara :-)
Efter en improviserad frukost:


















(tallriken låg redan i soptunnan) slängde vi mina sängar, ett par stolar och lite småkrafs... sedan återstod ett precisionspusslande à la min pappa.
Marginalerna var oidentifierbara när dörrarna slogs igen:




















Nu är allt jag äger och har på plats hemma hos Moderkakan och Pappa Salander...
Så här såg det ut när vi kom hit i dag:
(förra veckans lass stod snyggt staplat)















och så här ser det ut nu:















Folk brukar säga att jag är duktig på att inreda :-)

Något trötta nu efter en lång flyttprocess, som ännu inte är över - på lördag åker vi till min nygamla hemstad Helsingborg med det jag kan tänkas behöva närmaste året (och allt ska upp på tredje våningen i hus utan hiss, vad annars?)
Ändå ganska lättad över att någonting faktiskt är färdigt - Hispan står tom och perfekt städad - Vadstena är nu ett avslutat kapitel för mig.
Enormt glad och lättad över rapporterna från Charlies nya hemort, där hon i dag har tagit sin första promenad, i ny och fin sele - till att börja med - snart ska hon få springa fritt där också - bäva månde bondkatterna i Tjällmo!















Självklart måste den stora vägen undersökas först. Här mesas inte!















Gravstenar var något nytt... mycket praktiska att hålla koll från!















Efter alla timmar vid ventilen utanför Hispan... kanske ett nytt favorithål att sitta och vakta?















Trött efter dagens äventyr... somnar sött i soffan som hon sov i redan som liten bebbe... och som nu även får tjänstgöra som klösbräda ;-)
Vad är en trist hampapelare mot en stor härlig soffa? Tough luck, Mappa D!