måndag 31 december 2012

Ärligt talat

Många ägnar sig i dessa dagar åt att arkivera det gamla
och gissa, hoppas och önska för det nya, det oskrivna.
Jag utgör inget undantag
Den här gången funderar jag över relationer
bekantskaper
vänner
nya och gamla
och vad man egentligen behöver här i livet...

För snart ett år sedan lämnade jag Vadstena på vinst och förlust
precis så som jag lämnade Göteborg för Vadstena
och kvitterade vinst
och kvitterade förlust

Ärligt talat så åkte jag till Helsingborg med inställningen 
att jag skulle försöka
verkligen försöka
att BLI någonting som jag skulle kunna leva av 
och komma tillbaka
äntligen
och eftersom man aldrig vet vad som väntar
så bestämde jag mig för att detta var målet
det enda målet
och jag tänkte 
för att trygga mig själv inför det som väntade
att jag åkte inte till Helsingborg för att skaffa vänner...

Jag är 38 nu, 
och vet att människor oftast tycker ganska bra om mig
när de väl lär känna mig
men känslan av det har jag inte lyckats vänja mig vid
den kommer nog aldrig att kännas självklar

Om man känner sig som en udda fågel
för att man växer upp som en udda fågel
som ingen bryr sig om att lära känna
utan det blir som det ofta blir när barn rangordnar sig
det finns alltid någon som anses svagare
och som kan hamna under en själv
och kring mig fanns det många som behövde någon svagare
och den svagare blev oftast jag.

Som 17-åring lämnade jag byn och var livrädd för att bli ensam
men det visade sig
att det fanns ett liv även för mig
Det visade sig också
att jag 20 år senare
skulle behöva hjälp med att bearbeta det jag aldrig pratat om
som fortfarande får mig att känna mig som
den udda fågeln.

Alltså 
jag räknade inte med att finna vänner i Helsingborg
men jag lämnar snart den staden
med vänskaplig högvinst
Det är märkligt hur man kan känna så snabbt
vem man kan lita på
vem som har förmåga att förstå
vem man kommer att sakna när allt är över.

Innan allt gick som det gick med mig
trodde jag att jag visste allt om det här med vänskap
betraktade den som något bestående och oföränderligt
jag trodde att vänskap var något konstant
men jag har lärt mig 
den där hårda tråkiga vägen
hur det egentligen fungerar...
Först genom att vara den som man inte orkade med
och nu genom att själv vara den som inte orkar.....
Det är nog bara så att jag måste välja 
och välja klokt

Vilka tar mer än de ger?

Jag förändras 
mina relationer förändras
och jag accepterar det
Den som lär känna mig i dag
lär inte känna samma människa
som den som lärde känna mig för tio år sedan
Den som lärde känna mig för tio år sedan
får försöka acceptera att jag inte är densamma
i dag
Min sjukdom har kostat mig mycket
jag blir aldrig densamma
min ork blir aldrig densamma
(och den var inte mycket att skryta med tidigare heller)
hjärnan tar de facto skada
och det gör ens relationer också

Jag vet inte vem jag är om ett år
eller om tio
jag vet inte vilka jag har med mig
för jag har trott så mycket
som visat sig vara fel
men jag har mig själv med mig på vägen
min kunskap
min människokännedom
och min magkänsla
och ärligt talat
vad mer behöver jag?

För några veckor sedan fick vi en uppgift i klassrummet
vi skulle kärleksbomba varandra
skriva en positiv sak om var och en omkring oss
lämna över vårt ord och säga det högt
och mottagaren skulle säga tack

Jag fick veta hur de andra ser mig
och jag fick bekräftat att jag ger det intryck jag vill ge
genom att få ord som "fördomsfri", "ödmjuk" och "empatisk" levererade till mig
Jag fick även ordet "stark"
och det tackar jag särskilt för
Det kanske inte alltid känns så
men jag påminner mig själv ganska ofta
(för att jag behöver det perspektivet)
jag påminner mig själv 
om var jag har varit 
och hur långt jag har gått 
med hjälp
-absolut-
men även med egen kraft
egen vilja
och eget mod

Jag tog en chans för ett år sedan
och sa "ja"
Nu ställs jag inför utmaningen att våga säga "nej".

För ärligt talat
mitt liv - mina beslut
ditt liv - dina beslut
i den mån vi får möjlighet att välja själva

om du av någon anledning vill välja bort mig
så finns både förståelse 
och acceptans inom mig
no hard feelings

Jag har lärt mig att gå vidare.
Det kan många gånger vara ett bättre alternativ
än att klamra sig fast vid sådant som inte längre existerar
och energitjuvar...
jag orkar bara inte...
jag har knappt energi till mig själv som det ser ut i dag!
Och till och med jag måste sätta gränser
när det kommer till att vara alla människor till lags

Enough

En gång var jag den som kämpade in i kaklet
som till varje pris skulle hålla kvar och hålla fast och övertyga
men jag har inte orken
jag har inte den motivationen
och jag har ärligt talat inte tid
dessutom
har jag nog ännu inte öppnat den sista guldkistan...

2012 är till ända
vinst och förlust
jag antar att 2013 
inte blir annorlunda
även om allt blir nytt

Gott Nytt År
önskar jag 
och vilket avstånd du än befinner dig på
så menar jag det
Gott Nytt År 
till er alla
men mest av allt till er som behöver extra styrka
som inte har det så lätt just nu
Till er önskar jag verkligen att jag kunde göra skillnad
det enda jag kan göra är att hoppas på det allra bästa...

Stor kram och tack för i år
hälsar
eder 
Prins Pia



Ps, Kanske ska ni passa på att rensa i facebooklistorna så här inför det nya året?
Ärligt talat - är ni säkra på att ni vill ha dem som de är?


Men mamma - du får lov att stanna kvar!
Du är ju trots allt min mor ;-)






fredag 28 december 2012

Ansiktsdyslexi


Fråga: Vem är mannen på bilden?


Vi körde förbi en reklampelare i dag. Jag frågade Squirrel om det var David Beckham på bilden. Hon skrattar fortfarande åt mig.

Ja,
jag är ansiktsblind
och jag är i gott sällskap
av Kronprinsessan (som jag i bland inte kan särskilja från systern på bilder, hemska tanke)
och det är INTE roligt!
Det händer att för mig totalt främmande människor skiner upp mot mig på gatan och kramar om mig och börjar prata med mig.... och jag gör mitt absolut bästa för att se ut som att jag vet precis vem jag pratar med samtidigt som jag kämpar febrilt med att lägga livspussel - vem är människan som står framför mig???

Jag känner inte igen kändisar
jag känner knappt igen mina vänner
och jag vet inte hur jag ska lösa det här med framtida elever 
(det känns kanske en aning suspekt när jag presenterar mig för tredje gången)
och jag har ännu inte funnit något sätt att träna upp förmågan att känna igen ansikten.

Jag lär mig känna igen andra människor på framför allt rörelsemönster - men det kräver att jag har mött personen i fråga mer än en gång.
Jag kan känna igen människor på frisyrer och kläder, men sånt kan ju ändras ganska snabbt....och ofta.
När jag jobbade i butik var det oerhört pinsamt att först föra ett långt samtal med en kund om en produkt och sedan hälsa som om vi sågs för första gången fem minuter senare i kassan....
Det var lika pinsamt att gå och hämta något på lagret åt en kund och sedan inte ha en aning om vem det var jag hämtade varor åt.... Jag försökte memorera detaljer, som t ex halsdukar, mössor osv, men om någon blev varm och tog av sig mössan medan de väntade... då var det kört. Och i bland glömde jag bort att ta kännetecken i stressen och fick helt enkelt hoppas på att kunden i fråga skulle titta åt mitt håll och hjälpa mig att träffa rätt. I julhandel funkade inte detta, för då stod hundratals människor och stirrade desperat på en och började vifta så fort man visade sig i butiken.

Personalen var i extas vid ett tillfälle när Peter Jöback var inne i butiken. Peter Jöback är den där killen som "inte riktigt var sann mot sig själv tidigare", som åker till New York i bland och hittar sig själv, och kommer hem (ofta till jul) och virar in sig i halsdukar och åker till TV 4 och pratar med Malou om att han inte "riktigt var sann mot sig själv tidigare" och så ser han lite svår ut (gärna i svartvitt) och visar upp sin nya skiva (där han är sann mot sig själv) och ja, sen återkommer han med samma story nästa jul osv osv osv. 
Jag var tvungen att be kollegorna peka ut honom så jag kunde undvika honom, för nej, jag hade aldrig känt igen honom, trots att han syns och hörs allt för ofta i alla möjliga sammanhang.

Ansiktsblindhet.
Det kan vara en välsignelse
men allt som oftast är det ett ytterst pinsamt handikapp. 

Bara så du vet:
Jag menar inget illa om jag råkar gå förbi dig utan att hälsa.........
Och Brad Pitt tar säkert inte illa upp om jag blandar i hop honom med Beckham.
Så de så.






tisdag 25 december 2012

Juletider

Juldag
och den overkliga känslan av att inte behöva göra någonting alls.....
Det har varit en månad full av massa måsten
och plötsligt - inte ett enda
inte i dag
Innan jag gick på jullov blev jag klar med den teoretiska delen av utbildningen
och allt gick väl
precis som betyget :-)
Det tog 38 år,
men nu har jag det på pränt,
jag är inte helt bakom flötet ;-)

December har varit en hektisk månad
på utbildningsfronten
och hemmafronten
men när jag hämtade våra gäster i går
lagom till Kalle Anka
så var vi faktiskt ganska så redo för att fira jul
och det blev en riktigt fin jul
en oförglömlig jul 
Jag visste att vi hade en operasångerska till bords
men jag hade inte förväntat mig en helt sanslös vacker Ave Maria 
jag hade inte förväntat mig att någonsin få uppleva
operakonsert 
live
i vardagsrummet
Stort och innerligt tack för detta
och jag vet att jag talar för samtliga åhörare...

Jag älskar att fira jul precis så här
- kom till oss om du inte har någon att fira med -
vi ses utan massa förväntningar och krav
där det handlar om att bara umgås, äta gott, ta det lugnt, samtala i lugn och ro, kanske lära känna varandra lite bättre, slappa framför TV:n en stund, uppleva lite opera ;-)
och somna framåt två med den obeskrivliga känslan av att man är lyckligt lottad...
med Squirrel snarkande på den ena sidan
liten Tintin på den andra :-)


Lite hjälp med snörena dan före julafton...


Vi trodde att vi skulle ha Tintin högst upp i granen
men vår stjärna siktar alltid lite högre 


Gandalf i hyacintbyttan, självklart.


"Mitt eget snöre som jag får leka med hur mycket jag vill" :-)


....och bra julklappar fick man.... 


Bustimmen är slagen! 


Och sedan
lite kvällsro vid granen
och jag kan bara önska att alla får uppleva lite julefrid
och något av det lugn som just nu sänker sig över Gyllene Heden

God fortsättning 
-var rädda om er och varandra-
önskar eder
Prins Pia







lördag 15 december 2012

Lite julskyltning ;-)

Kanske är det en tidig yrkesskada
man har blivit lite insnöad på skyltar....
Utanför Universeum varnar man för "Svag is"




Jag tycker nog att den verkar något alldeles extremt hållbar....

Strax intill står i alla fall min favoritskylt, alla kategorier:

Och apropå insnöad förresten,
flingor stora som pingisbollar vräker just nu ner utanför fönstret!
Gott att slippa vara ute, kan man tänka sig att en liten före detta hemlös Tintin tänker...



...och eftersom mina människor köpte mig en fårskinnsdyna förra veckan 
så slipper jag bli kall om magen när jag ligger i fönstret... nu är det hur varmt och gott som helst här vid elementet :-)

tisdag 11 december 2012

13 och 14 dagar kvar!

Det är tretton dagar till julafton
och
Det är fjorton dagar kvar i skolan!
Det senaste är,
för att säga det rakt ut,
faan inte klokt!

Jag har snart klarat av alla kurser
Jag har snart tagit mig genom det som jag trodde var omöjligt
och som för tre år sedan såg fullständigt omöjligt ut

Ni som följt mig längs vägen vet vad jag pratar om
och jag vet att ni förstår lite av den stolthet jag känner inom mig just nu...

I dag var jag på det sista utvecklingssamtalet
det så kallade avvecklingssamtalet
och jag måste få säga det
för det tog faktiskt 38 år att komma hit
men nu har det hänt...
det som lärarna tjatade om på varenda betygssamtal i högstadiet
och på gymnasiet 
och till och med på komvux.....
"Du måste bli aktiv på lektionerna"

Jag kunde aldrig få ett högsta betyg i något ämne, hur duktig jag än var på proven, eftersom jag var livrädd för att prata inför folk...
I dag fick vi reda på betyg i de kurser vi klarat av hittills
och när det kom till "Trafikpsykologi" så fick jag full pott.
Det kanske inte är helt otänkbart med tanke på att jag har en del att komma med när det gäller psyket ;-)
Att mina inlämningsuppgifter håller måttet är jag inte så förvånad över
men.... min lärare grundade även betyget på "mitt engagemang på lektionerna".

Jag fick nästan torka en tår
för det här är inget annat än en seger för en sån som jag :-)

Mina andra betyg förvånade mig faktiskt, för så jävla duktig är jag inte,
men det är roligt att lärarna ändå har tolkat det så ;-)
Jag ska försöka ta med mig allt det sagt ut till sista praktikperioden 
och använda det som en sköld mot min prestationsångest
och det där sunkiga självförtroendet som envisas med att hälsa på....

Apropå full pott så var det ungefär så vi summerade lördagen vad gäller julmarknader!
Squirrel och jag maxade genom att plöja Haga Julmarknad, Kronhusbodarnas julmarknad och så det häftiga internationella torget i Bältesspännarparken där vi hade tur och lyckades pricka in den sjungande julgranen också ;-) 
 Vi hade tänkt ta en sväng till Liseberg på kvällen men  ömma tår och trötta ryggar drogs mot en TV-kväll i soffan i stället. Det tog tre timmar innan jag hade tinat upp efter den ovanligt kalla dagen ute på stan...



Kallt ute.... 


Förbaskat kallt....


Mycket varmare inne :-)



"Gå ni på julmarknader, jag stannar här vid elementet" 


Haga är alltid mysigt, men Haga i juletider är något alldeles extra...


...och något ytterst ovanligt i sammanhanget - snö!



Kronhusbodarna är ett måste till jul!


Inte minst för att man vill titta in i Chokladfabriken :-)


Fast just den här dagen blev det bara ögongodis
(någon vann ju tre kg choklad på Liseberg för två helger sedan)


Liseberg förra helgen, kallt som svordom men alltid värt besväret...


Till helgen blir det förhoppningsvis det stora pepparkaksbaket på Gyllene Heden, i år blir de bland annat i form av ekorrar :-)
Hoppas ni känner något av den själsliga lycka som jag känner inför den här julen.... Jag försöker alltid undvika stress och bara göra det jag vill och det som jag känner för och det som jag tycker att julen handlar om - vara med dem som jag älskar och bara... just det... vara.....

Tid tillsammans - kan det vara en av årets mest värdefulla och uppskattade julklappar? Den står i alla fall överst på min önskelista.



tisdag 4 december 2012

Genialitet!

Trött i skallen efter en intensiv helg som avslutades med däckstrul
och en dags försening till skåne
Väl framme lägger jag mig på sängen
och tar igen lite av det jag missat på TV i helgen
och ser att klippet som länge saknats på TV 4 play äntligen är på plats
hoppas ni kan klicka er fram
och njuta
för
- I tell you -
Olle Ljungström är ta mig fan ett geni!
Det här är stor komik i dess mest raffinerade form :-)

http://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre?video_id=2242059&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Kolla hur Uggla supportar hela skämtet
Se hur Maja och Miss Li försöker samla i hop sig (flera gånger) och låtsas som att de tar det här på allvar
Spana in Pughs förrvirring
Notera att Darin inte fattar ett smack
och se att han är i gott sällskap av Vederv...f´låt... Vrethammar själv

Jag kan se det här hur många gånger som helst :-)

Det var bara det jag skulle säga
så här 20 dagar före julafton
Jag återkommer när jag släckt bränderna i samtliga knutar.



onsdag 28 november 2012

Årets granpynt och guldstjärna på moment 5

Varje jul försöker jag hitta ett litet julgranspynt
som ska vara till minne för just den julen
Förra julen köpte jag en liten ekorre, så klart
och i dag hittade jag den här :-)
Tintins första jul med oss måste ju firas lite extra!

















Den här veckan har vi påbörjat den sista delkursen på utbildningen
och den verkar bli ganska kämpig
men på något sätt reder jag ut det också,
om inte annat med lite hjälp av mina vänner :-)

I dag var det som vanligt körlektioner med egna elever
och sista lektionen, 
den där som jag gick ut till efter att ha sovit en stund på soffan,
och kände mig så där lagom superladdad inför...
hemska moment 5
- backning, vändning, parkering -
mitt skräckmoment!!
den där lektionen
då jag dessutom får med mig 
min skräcklärare
den där svårflirtade kritikern som alltid gör mig så jäkla nervös...
och jag känner efter lektionen att det gick väl si så där...
...och så kommer domen...
"Det kan inte bli bättre än så här"

eh..... okej??

Det handlade visserligen inte om hela lektionen, 
men ändå... han lovordade mina instruktioner 
och berömde min verbala förmåga
Hade jag bara lyckats förklara backning runt hörn lite bättre
så hade jag nog fått full pott :-)

Det var otroligt skönt att avsluta dagen så
särskilt efter att min förmiddagselev hade ägnat sig åt vänstertrafik några gånger
där lastbilen vi mötte körde korrekt högertrafik...

Det är onekligen en spännande och oförutsägbar värld man ger sig in i.

Onsdag kväll betyder som vi alla vet BONDE SÖKER FRU
och där går det också alldeles för snabbt mot slutet
Hur ska det gå??
Blir Harriet kamelfru?

Kommer Klas att plocka bort ännu en Scary Mary från sin gård
och sedan leva lycklig alla sina dagar med Sandra?
Kommer Ockelbo att leverera ännu en drömprins?
Och skånetönten
och hans blondiner
skiter jag fullständigt i.
Skolarbeten likaså.
För i kväll alltså :-)





söndag 25 november 2012

Slutet är nära

Även om känslan i bland är den totalt motsatta
så går det nästan skrämmande fort nu mot slutet av min utbildning
det är inte särskilt många veckor kvar...
Jag förstod väldigt tidigt att det skulle bli jobbigt att sluta
svårt att säga tack och hej
för jag har haft den stora glädjen att få lära känna helt underbara människor
i skåne
tänk att man faktiskt kan lyckas med sådant
i min ålder
och i skåne
! ! !

Jag behövde det här året
på så många sätt
Jag behövde en yrkesutbildning
Jag behövde få se att jag klarar av att studera
Jag behövde få en total nystart
Jag behövde träffa helt nya människor
Jag behövde bli sedd för den jag är i dag
och inte bara som den jag har varit...

Det är med blandade känslor jag ser fram emot slutet
Jag ser fram emot att göra något nyttigare än att sitta still mellan Helsingborg och Göteborg 6 timmar i veckan...
Jag ser fram emot att byta "helgbo" till "sambo"
Jag ser fram emot att få packa upp väskan och slänga den långt in i garderoben
Jag ser fram emot att återvända till ett yrkesliv
samtidigt som det sistnämnda känns mer än en liten aning skrämmande

PRESTATIONSÅNGEST

Verkligheten kallar
och jag vet inte om jag är redo...
Kommer jag att orka?
Kommer jag att fixa det?
Min ork har liksom inte helt kommit tillbaka efter sjukskrivningen
och enligt läkarna är det något man får leva med
att kroppen har tagit en viss skada
En trött trafiklärare
är en farlig trafiklärare
vi får väl se hur jag ska lösa det.....

2008 valde jag att säga upp mig i hopp om att därmed rädda mig själv från vansinnet
helt ovetande om att det stora vansinnet ännu inte hade drabbat mig
Det var ett annat jag 
i ett annat liv
Nu är det snart dags att bli knegare igen
få en inkomst som täcker mina utgifter för första gången på nästan fem år
DET ser jag sannerligen fram emot
Tänk att kunna köpa nya skor när de man har tar in vatten
Tänk att kunna gå till frisören precis när man vill och behöver
Tänk att slippa välja mellan att äta lunch och middag 
Tänk att ha råd att köpa huvudvärkstabletter
Tänk att få tillbaka lite värdighet
och den självklara bekvämlighet 
som pengar faktiskt kan ge
Jag har aldrig strävat efter ett liv i lyx
inte om man ser till den sortens lyx som pengar kan köpa
men jag lever med en stor lyx ändå
av den sort som pengar faktiskt inte kan köpa











...och katter ÄR kärlek :-)








torsdag 15 november 2012

Kvällens date

I kväll är det Squrirrel och jag
och 
Den Livräddande Musiken



Alltid alltid
musiken

För mig är just den här
den viktigaste av alla

Rebekka, någon dag ska jag berätta för Dig
men i kväll ska du få fortsätta berätta för mig 

...



onsdag 7 november 2012

38-åringens återkomst

Det är glest på bloggfronten just nu
-jag vet-
det finns liksom inte tid
och det finns inte mycket ork när allt jag måste göra har gjorts
samvetet tynger mig
och jag ber om ursäkt för alla jag försummar pga det jag är tvungen att prioritera
för att kunna bli färdig med det här
och gå vidare till en värld
där jag inte har två halva hem 
omöjlig litteratur att plöja 
arbeten att skriva
och 44 mils pendling varje vecka....

Sedan sist har man blivit lite äldre
en hel siffra äldre
men det de glömde berätta när man var 14 
var att man fortfarande kommer att vakna upp med finnar i ansiktet
när man fyllt 38,
finnar är inte en del av tonåren - de är en del av livet
man ligger fortfarande sömnlös och funderar över vad man ska göra med sig själv och sitt liv och vad man ska bli när man blir stor
man går fortfarande i skolan
och man märker att det fortfarande finns "vänner" som vänder en ryggen.

Åldersskillnader i klassen är ett ständigt återkommande ämne
Hur gamla eller unga känner vi oss?
Hur gamla eller unga känns de andra?
Vilken ålder har vi "fastnat" i?
Hur gammal önskar man att man var?
Jag skulle gärna ha bevarat mig själv som 32-åring,

stark, frisk och nästan hälsosam
utan en aning om vad som väntade mig...
Men utan mina erfarenheter 
-jag vet-
jag hade inte varit den jag är i dag
jag hade inte haft lika mycket kunskap
jag hade inte lärt mig lika mycket om The Noble Art Of Letting Go

Man blir äldre
men jag tänker inte nämna någonting om det där med "klokare".

Klokt eller ej
men de val som jag gjort har faktiskt fört mig till en ovanligt bra vecka
så här långt

Det har gått ovanligt bra med mina elever
Det har anats ljus i slutet av tunnlarna
och någonstans inom mig formas någonting som är av starkare material än flera av föregångarna
det kanske rent av är dags att börja promenera utan filttofflor

inte ropa hej
inte ens höja handen till en vinkning
men känslan av att någonting går åt rätt håll
den är ganska så sweet :-)

onsdag 17 oktober 2012

Här och där och nu

Tre veckor i Göteborg
är ändå tre veckor i Göteborg
även om det inte blev mycket tid
så blev det ändå lite tid
och tiden som blev 
förvaltades ganska väl

Hostan from Hell satte käppar i mina hjul
men jag har gjort vad jag har kunnat för att utvinna mesta möjliga av tre veckors "Lärande I Arbete" 
Tillbaka i Hell...singborg får jag äntligen tid att reflektera
och frågorna far runt i mitt huvud...
Rätt - fel 
Känsla - förnuft
Våga hoppa
Våga hoppas

I minnesbagaget lägger jag
Chokladfestivalen
Svamputflykterna
Värmedynan Tintin som sovit PÅ mina ben för första gången
Stunderna med mina fina på Gyllene Heden

För den som har möjlighet att någon gång besöka Det Stora Chokladkalaset
kan jag verkligen rekommendera det....



Eller hur!?







Vår tryffel, choklad och marsipan-skörd!
Lite av marsipanen följde med oss ut för en annan slags skörd... trattkantarellerna :-) 



Trattkantareller.... var vi än satte fötterna så var de där!

Och förresten....
Bara en sak till....
Det händer att jag får förklara varför jag vid snart 40 års ålder inte har några barn. Svaret är väldigt enkelt. Jag har aldrig velat ha några. Senast i dag när min lärare poängterade att jag lät min elev köra något för fort genom områden där små barn kunde tänkas springa ut på vägen så fick jag erkänna att jag inte bryr mig särskilt mycket om barn....
Läraren, som känner mig ganska väl vid det här laget, sa då: "men om det kommer en katt?"
Point taken.

Men för att slippa fler frågor om saken i framtiden så slog Squirrel och jag till på den här briljanta skylten:


Och vår bebbe stannar ;-)


För om ni inte visste det: