måndag 31 oktober 2011

Trött över mina öron

Plattången är hemma
Charlie likaså
ändå känns det just nu....tomt....

Måndag morgon på jobbet:
min handledare blåser upp alkolåset till bilen,
jag kör,
ser det bra ut?

Bussresan mellan Göteborg och Mjölby i går präglades av barnskrik
så det där med att försöka sova var bara att glömma
(och resultatet av det har säkert inte undgått någon i dag)
I stället läste jag ut den här
som jag även passar på att rekommendera:















"Ögonblick som förändrar livet"
titeln på Annika Östbergs berättelse om sitt liv så här långt
en titel som säger så mycket...
Val som kan synas tämligen betydelselösa i dag
visar sig vara av gyllene vikt i morgon
eller nästa vecka
kanske nästa år...
Jag är just nu väldigt tacksam,
inte bara för mina egna
utan även för andras mycket avgörande val
♪♫ allt som skett har lett mig hit ♪♫

Måndag betyder som vanligt en session med Fru B
som i dag läste upp målet vi satte för ett år sen
och vi pratade om hur det faktiskt ser ut i dag
Jag tar inga sjumilakliv
men det går framåt :-)
Även jag förtjänar en plats på jorden
(och inte nödvändigtvis i solen...)

När jag kommer hem läser jag husgudinnans blogg "Finistere"

"FÖRDELEN MED ATT VARA DUM.
Dumma människor överskattar sin förmåga
Enligt vetenskapliga test för logiskt tänkande, grammatik och förmåga att förstå skämt överskattade de som klarat testet sämst sin förmåga på alla områden.
Den enda grupp med realistisk uppfattning om sin egen förmåga var de som drabbats av klinisk depression."

Av slutklämmen att döma är det inte helt lätt att tampas med till exempel prestationsångest,
men jag jobbar på det,
och med tanke på inledningen 
är jag nog inte helt dum i alla fall :-)







torsdag 27 oktober 2011

Charlie på nya äventyr


Det här är en beskrivning av grannlägenheten som egentligen ska vara tom, 
om det inte vore för det faktum att min katt har flyttat in där :-)
I går vid fyratiden sprang hon ut i regnet och kom inte hem... och den här mappan fick en ganska dålig nattsömn, igen....
Eftersom jag känner i hela kroppen att jag inte har förmågan att leta på rätt ställe så kallade jag in specialisten, och det är ganska fantastiskt hur rätt man kan ha sin känsla i bland. Jag visste att allt skulle ordna sig om bara D kom och letade.
I väntan på hjälp sökte jag genom vårdcentralen, där Charlie brukar hålla till, gick runt de öde husen som ligger på hennes revir och sökte efter öppningar, jag cyklade runt i kvarteren och spanade, men jag visste att jag var fel ute.

D kom vid halv sex i kväll, och när hon öppnade min dörr sa hon direkt: "Jag har hittat henne".
Jag kunde först inte avgöra på rösten om det var att hon hittat en död eller levande katt, men snart förstod jag till min stora lättnad och glädje att Charlie helt enkelt fanns i lägenheten intill. D hade sett henne genom fönstret. Precis som förra gången alltså, D tittar in i rätt fönster i precis rätt sekund. 
Charlie skuttade omkring däruppe i fönstret och kelade med rutan och var jätteglad att se oss, men gud så frustrerande att inte kunna hämta henne! 
Lägenheten är låst och fastighetsskötaren har stängt av mobilen, så lillan får sova borta en natt till. 
Jag har slängt ner mat till henne genom brevinkastet och sett hennes lilla nos :-)
En påse med vatten firades ner också, men mycket mer än så kunde jag inte göra i kväll.... 
Hur som helst så har hon det bättre där, tror jag, än på förra stället hon fastnade....

Trots att jag inte har fått hem henne än så är jag lugn,
jag vet att hon lever, hon har mat och vatten, och hon kommer att vara hemma i morgon...
...så jag kan åter igen se fram emot helgen som faktiskt närmar sig i riktigt bra takt nu :-)

tisdag 25 oktober 2011

Elementärt?

Man skulle kunna tro att det är ett otroligt underhållande jobb
det här att trycka ner element i plastramar...















...men jag log faktiskt redan innan jag gick till jobbet
och väl där möttes jag av följande kommentar:
"Se inte så jävla nöjd ut, det är tisdag!"
Okej,
det finns en poäng där...
dagar som till exempel fredag eller lördag skulle onekligen framkalla ett ännu större leende ;-)

Allt annat än glädjande
utan snarare panikframkallande
är följande:


















Bilden förstås av det fåtal stackare som har kommit mig så nära att de vet allt för mycket om mig
och mina Snorkfröken-fasoner....
Det som saknas på bilden
är det som tronat på den lilla svarta pallen sedan 2006
och som nu befinner sig i det som en gång var M&M:s badrum
och som givit namn åt min kommande självbiografi -
"Inte utan min plattång"

Jag lever just nu utan min plattång!!

Så det är inte bara insidan av detta huvud som är i viss obalans
själva höljet pryds också för tillfället av ett och annat som inte är precis som det brukar vara :-)

måndag 24 oktober 2011

Varning

Funderar på att utfärda en varning....
...jo...
det är lika bra....
och ingen gör det bättre än Rebekka Karijord...


... så nu är det inte upp till mig
... Du har fortfarande chansen att springa ;-)

Prins Privileged

Det som på skärmen såg ut som en fulländad födelsedagshelg
överträffades av verkligheten
nu kan jag lägga mig och sova i mumindalen 
bara en sån sak



Bortskämd, kärleksbombad och lycklig!
Min "adoptivfamilj", M&M, Pyret och lilla Norpan kan verkligen konsten att boosta...
I bland funderar jag över varför just jag har de människor jag har i mitt liv
och varför jag ska bli så överöst
men jag ska inte gå in för djupt på det
då kanske de tar sitt förnuft till fånga ;-)

Ny arbetsvecka, nya arbetstider
dags att öka på med en timme om dagen
jag anar att någon kommer att bädda ner sig i mumindalen kommande eftermiddagar...
måste ju ha lite ork och energi kvar när helgen kommer
och partyhatten ska dammas av
Vilken tur att jag trots min höga ålder
(och det faktum att jag vek i hop och sparade presentpapperet från marimekko)
inte känner mig inte särskilt mycket äldre än.... 14 ;-)





fredag 21 oktober 2011

Happ-happ-happy-birthday-weekend :-)

Och om det nu ska vara något att uppmärksamma
att den här Prinsen blivit ett år äldre
så väljer jag att uppmärksamma det i min favoritstad
med några av mina absoluta favorittjejer
och, icke att förglömma, mannen i mitt liv ;-)
och (med all säkerhet) överdrivet mycket choklad!

Och eftersom det är min dag, och min blogg, och jag som bestämmer
så önskar jag - och får - gladaste dansen med världens bästa Marit:


Önskar med detta en fin helg till alla - jag vill tro att min blir fantastisk :-)

torsdag 20 oktober 2011

Persian Princess

Söta Laleh och skymtar av morgondagens destination får trappa upp mot helgen :-)


Annars finns det inte så mycket att tillägga
klockan halv åtta på morgonen... 
Tiden trotsar mig 
tycker jag
små mirakel sker ändå varje dag
låt inte denna dag bli ett undantag



onsdag 19 oktober 2011

Halvtid

Okej.... den här dagen måste mjukstartas för att jag ska orka resten av veckan ;-)
Mitt i veckan  nu - så självklart - Mitt i ett äventyr
lite lugnare, lite tjusigare och precis som hon så vackert sjunger - allting under kontroll.....



Ja men så där ja, vind i alla segel (det står om kuling i väderleksrapporten)
snart är den här arbetsdagen gjord
i kväll är det "Bonde söker fru" 
och innan vi vet ordet av har det blivit torsdag :-) 

Arbetsdagarna, för mig, har varit tämligen förtjusande den senaste tiden, då vi har fått flera olika jobb från den lokala plastindustrin. Jag kan nu stolt titulera mig "Snutt-montör":


Snutten - snart i en kupévärmare nära dig!

Och apropå titlar och namn... Jag har gått till Fru B i ett år för att få reda på vad det är för fel på mig - om jag är så konstig som jag känner mig.
Hon sa i måndags, attt det enda konstiga med mig, det enda hon - som proffs - har reagerat på under ett år, är det hon ser varje gång hon får upp min journal på dataskärmen.
"Det står något där, vid ditt namn" sa hon.
Jo... det är sant... Men jag fick förklara för henne att det är alltså något jag är döpt till, och ingenting jag har hittat på själv.
Detta var en lättnad för henne att höra, för hon tyckte att om jag själv valt att lägga till namnet "Birdie" så är det verkligen en handling för att deklarera att man är.... lite udda... (eller koko kanske hon menade).
Så, faktiskt, i det här fallet skyller jag allt på mina föräldrar!
Framför allt skyller jag på mamma!
Men...
hon drabbades faktiskt ännu hårdare vid sin egen namngivning än vad jag gjorde, så jag ska väl inte gå på henne för hårt ;-)








tisdag 18 oktober 2011

Rivstartar tisdagen med världens bästa band!

Allting har en början.... det här är en av de viktigaste, för mig, personligen.
"De här fyra ungdomarna hade tänkt sjunga en låt på engelska"


Jag tror att det här är enda gången Frida visar prov på sina joddlarkonster (i ABBA-sammanhang)...
Min mormor - min koreograf och en kvinna som jag hade mycket stort förtroende för när det kom till musik - påpekade det fina i att kunna joddla när hon hörde den här låten. Trots övning lyckades jag inte lära mig denna ädla konst. Inte kan jag busvissla heller, men det kanske inte hör hit.

Jag har alltid varit ett stort ABBA-fan, och jag vill å det bestämdaste hävda att 1974 var ett år då det föddes underverk av många slag!
Det är detaljerna som gör det - Björns blomhalsband, brudarnas flugor.... och handen på höften - say no more!


Och så - för att jag är född i Tigerns år
och för att Frida är sååå cool ;-)
(tack o lov behövde jag aldrig vara Agnetha!)

...and if I meet you 
what if I eat you
I am the Tiger...
♪♫♪

måndag 17 oktober 2011

Tänker undgå den där undergången

JA det strider mot naturens lagar
att stiga upp långt före solen
men nu är det äntligen
Måndag Morgon
och hög tid att
StEpPa upp 
ooOoo
lala
!
Annie Lennox med sitt übercoola band 
♪♫♪ You Are A Shining Light ♪♫♪

Jag vill be om att få boka hela bandet till min 40-årsdag ;-)
(om nu inte jorden har gått under till dess!)

Det är en dags för en ny vecka och turbotakt till helgen är beställd!
Enligt vår vän Harold Camping går jorden under på fredag (igen), och det vore väl både passande och synd, för då kan man fira att en viss person blir äldre och visare, och verkligen fira som om morgondagen inte finns, men samtidigt - jag vill så hjärtans gärna få vara med om just den där morgondagen, så låt oss hoppas att gubben inte har räknat helt rätt den här gången heller... eller att undergången kan börja i en annan tidszon så att vi hinner med i alla fall en del av den 22:e oktober här i Sverige!



lördag 15 oktober 2011

Prinspäron på Hispan

Helgbesök av Moderkakan och pappa Salander
fina presenter (någon ska tydligen plussa på ett år om några dagar)
stadsvandring, massa god mat, vin i lite för stora glas
och så lite fotbollssnack
så klart

Kanske inte den mest änglalika
men alltid lika underbara Lilla My


Jag vet inte, det är mycket med rosa bandet nu, kanske var det av ren sympati som Charlie kom in i kväll och var skrikande rosa på sin annars kritvita krage?
Den katten är, som man säger i norr, lite eljest....

Med hjälp av Moderkakans skrivare/kopiator/scanner
har jag nu fått i väg några ansökningar inför vårterminen
vågar inte hoppas för mycket, men drömmen är att innan jag plussat på alltför många år till
ska jag ha blivit någonting
på riktigt...
Dessvärre har Moderkakan tagit tillfället i akt att scanna in en jäkla massa av mina foton
och tyvärr vet hon numera hur hon överför dessa till facebook
där hon taggar helt hämningslöst och hänsynslöst
så akta er där ute
she is armed and dangerous....

I bland är det bättre att förekomma
än att förekommas
Jag bjuder på den här ;-)



Prins P anno 1989

onsdag 12 oktober 2011

Den vackraste nyansen av Brun

Underbara Ane Brun - lika lysande som fullmånen över Vättern i natt...
"These Days" ligger som öppningsspår på nya skivan
och det är "These Days" som ljuder först av allt på morgonen här på Hispan
om man bortser från Charlie
som helt tappat greppet om tiden ;-)


Dessa dagar
oktoberluften är mycket klar
skärpan är inställd
ett fokus jag aldrig tidigare haft
aldrig trodde jag skulle finna

Mitt arbete börjar ge resultat...

I dag har jag pratat länge med D i telefon
och det slår mig då och då att jag faktiskt har kommit någonstans
det har kostat
JA
de senaste åren har tagit
men också givit
Även om jag har mina dagar då jag verkligen undrar vad jag gör här...
verkligen...
hur gick det här till....
hur hamnade jag här....??
så förstår jag dagar som dessa
att det är just precis här jag måste vara nu
jag behöver det
jag lär mig 
så gott som varje dag
någonting som är helt nödvändigt för att ta mig dit jag är på väg

Ett varmt öra och ett varmt hjärta bekräftar
att jag tagit mig fram till ett av mina mål
en stark önskan och förhoppning
sådant man aldrig vet om man verkligen klarar av 
på riktigt....
I dag vet jag
D är en av mina absolut bästa vänner
som känner mig så väl
och verkligen vill mig väl
och det är helt ömsesidigt
Dessa dagar
bevisar att vi har kommit förbi alla svårigheter
och att hon finns kvar i mitt liv
TROTS att hon känner mig så väl :-)

I dag ser jag inte att någonting har gått förlorat
Det förvånar mig
lika mycket som det stärker mig













tisdag 11 oktober 2011

Barnvänlig glassreklam?

Jo, jag är glad över att vara tillbaka på jobbet
men när oktober är på sitt bästa humör är det svårt att inte längta ut...






















Jag klagar inte
min arbetsdag är inte särskilt lång
och dagar som den här, när nivån är tröskelhög
går tiden förtjusande fort :-)
Nej, jag klagar inte
men man kan ju ändå få önska 
lite fritt...
till exempel
självputsande fönster, en nätt liten lottovinst, en (fungerande) flygande matta och varför inte när jag ändå är i gång ett glas rött till det hela?

Det blir kanske inte precis så
men det ordnar sig :-)

Sommaren är slut och GB:s högst tvivelaktiga reklamfilm rullar inte längre i rutan...
Jag frågade ALLA i somras om de hade sett den
och om de hade sett den så som jag ser den
men eftersom ALLA utom jag har ett liv så möttes jag av fågelholkar....
Det visar sig dock, enligt kommentarerna på YouTube, att jag faktiskt inte var helt ensam om min reflektion, 
så här är den -
sommaren snuskigaste reklamfilm:
(och är det inte lite synd om lakritspucken?)







måndag 10 oktober 2011

Klippt, icke skuren

Alltså, jag har ju flyttat runt en del och bott på alla möjliga och omöjliga platser...
Således har jag även varit hos oräkneliga frisörer runt om i landet...
Nu kan jag meddela att Sveriges absolut bästa och trevligaste frisör finns i Motala
vilket är bra
för mig
just nu
men det kommer att bli lite svårare när jag en dag flyttar härifrån
Kanske kommer jag att åka hit i bland ändå,
och då får jag passa på
för hon fattar mig
bättre än någon annan inom yrkeskåren
och hon genomskådade mig snabbare än terapeuten ;-)
Sist jag klippte mig, i samma stad, i samma byggnad, men av en helt annan frisör, då "min" hade semester,
då klev jag ut som Marge Simpson på gatan, då den frisören gjorde det som alla andra, utom Den Bästa, har gjort genom alla tider - fluffat upp mitt hår som nån jävla sockervadd.....
Detta berättade jag för Den Bästa och hon tyckte det var jättekul, men förstod inte hur man kunde få för sig att jag var en fluff-tjej.
Just det
och
Tack
är ordet

Någonting helt annat:
Min lilla mamma har hittat till YouTube
och i går radades olika favoriter upp på hennes facebooksida, tillägnade olika personer inklusive henne själv.
Jag måste dela dagens klipp från Moderkakan,
tillägnad Fru Gran den äldre:


Och jag kan inte begära att någon ska förstå
särskilt inte om man aldrig träffat min mor
eller Fru Gran
men det här är på något sätt en mycket talande beskrivning av dem bägge två :-)

Veckan har äntligen börjat
måndagen går mot sitt slut
det var härligt att orka gå och jobba igen
och en omtumlande och mycket tankeväckande timme hos Fru B
och bitarna trillar en efter en på plats
på rätt plats
dessutom

lördag 8 oktober 2011

Lilla Fluga....

Min balkongdörr står nästan alltid på glänt när jag är hemma
väderleken spelar mindre roll
för Hispans egen lilla Drama Queen vill kunna storma in
och göra storstilad entré
(särskilt om det regnar)

En öppen dörr lockar även en och annan insekt
men uppriktigt sagt, lilla dumma fluga, har du hittat in kan du fan också ta dig ut, 
dörren är öppen 
även för utgående (eller i ditt fall utflygande)
jag vill bara säga det
(och den som inte förstår detta bör vara medveten om att att det kan få förödande konsekvenser att stanna kvar)

oooOoo nu kom jag alldeles osökt att tänka på den här fantastiska übercoola människan:



Och på tal om fantastiska människor.... från bloggen utan vilken jag vissa dagar inte skulle le:
"Rest in peace: Vila i frid! En av de dummaste uppmaningar som finns.
Den uppmanade har ju inte längre några alternativ. Som vi, de fortfarande närvarande, har."
(Bodil Malmsten)

Så ta till vara på alternativen medan de fortfarande finns
säger jag 



torsdag 6 oktober 2011

På god väg

Livsanden återvänder
och mer därtill
Den Förlorade Läslusten
har kommit tillbaka
Förmågan att hålla koncentrationen uppe
minnas orden mina ögon nyss passerade

Jag har läst ut en bok
en riktig bok
från pärm till pärm

e u f o r i

Jag vet när jag förlorade den där förmågan
och jag vet vad det betyder att den har kommit tillbaka
mina fötter vandrar på rätt väg igen

Efter en lång och trist isolering tog jag mig äntligen ut för att se på vattnets färg
som egentligen är en reflektion
av en himmel som just den här dagen
var oskyldigt blå















Jag är lite kär i det här gamla pumphuset.
Jag är ganska säker på att det finns mumintroll där...
och en dag som den här
är de alldeles förtjusta i att vågorna slår upp över kanten
inget är lika rogivande
som en ordentlig storm!















(fast jag, som faktiskt inte är ett mumintroll,
tycker att det finns något alldeles förtjusande
i det som kommer efter stormen)

tisdag 4 oktober 2011

En sen rättelse, men jag har aldrig varit särskilt blixtsnabb

True Talent,
handlar det om...
Om någon såg söndagsfinalen
och liksom jag, fasade över Saras obarmhärtiga hantering av världens bästa låt
så vill jag lindra smärtan
(inget ont om Sara annars, hon har varit lite av en favorit från början)
Och för er som kanske inte hört den här fantastiska låten tidigare
SÅ HÄR ska "Wear it like a crown" låta
och det är REBEKKA KARIJORD som ska sjunga den....
Okej?
Då säger vi så.

måndag 3 oktober 2011

Stenmark... när (nästan) inget annat hjälper






































Har jag förresten sagt att jag är uttråkad?




















Måndag morgon
efter en näst intill sömnlös natt
knappt någon röst att använda när jag ringer till jobbet och meddelar att jag är fortsatt sjuk.
Letar upp ett nummer till Fru B, måste ringa och säga att jag inte kommer till dagens session.
Då ringer det från Motala, Fru B måste tyvärr avboka i dag.
Förra måndagen sa Fru B att jag har gått till henne i ett år nu,
och att ingen av oss varit sjuka under den tiden,
så det har inte varit några avbrott, förutom sommaruppehållet.
Där fick vi för vårt övermod.


I morgon ska jag gå till vårdcentralen och kräva att de gör något åt det här.

söndag 2 oktober 2011

Det räcker nu...

Ursäkta språket
men fy faan vad jag är trött på det här.....halvsjuka tillståndet.
Inspärrad en vecka på Hispan - inte så sjuk att jag ligger däckad, men tillräckligt hängig för att inte orka göra nånting alls.....
Det är så outsägligt tråkigt...
I går trodde jag att det hade vänt,
men i natt vaknade jag och var helt förstörd i halsen
s u c k
Bring it on eller vik hädan för bövelen!!!


















Men...
ute på balkongen satt en blomma fastkilad i räcket i dag,
en krya-på-dig-hälsning till mig
eller en av Charlies beundrare?
Fint i vilket fall som helst :-)

7.02
är en ny rekordtid
som noteras med guldskrift
i den här underbara lilla varelsens journal


















Nu skulle man ju kunna tänka att det vore helt perfekt om hon även lät mig sova på natten,
men eftersom det är enda tillfället på hela dygnet
som hon möjligen kan tänka sig att bete sig som en sån där vanlig katt
lite så där som jag hade i tankarna innan hon fanns
så vore det väldigt synd att missa det....
och det finns värre saker
än att somna med handen på världens mjukaste lilla mage
kramad av en svart liten lyckotass

lördag 1 oktober 2011

Oktober


Det går framåt :-)
Det är äntligen Oktober, min favoritmånad på hela året.... säkert mycket påverkat av att jag fyller år då och som liten sprang och sparkade i lövhögar och bara längtade efter min födelsedag... det är många positiva minnen kring just den här månaden.
Jag hoppas att det här året inte ska bli annorlunda i det avseendet.

Solen som ulovades till i dag syns inte genom grådiset
men det finns något vackert i det här också...

En av fyra fantastiska lönnar som omger Hispan, tillika ett av Charlies bästa klätterträd, som det ser ut från mitt köksbord:


Denna lilla atlet som till skillnad från resten av familjen (som kära moderkakan så riktigt påpekade i går) håller sig i form, här med lite yoga på balkongräcket:


Jag vet inte om det är för tidigt att ropa hej
men 
två veckor av tufft nannyarbete verkar faktiskt ha gett resultat...
I somras skämde jag bort min lilla vilda med att gå upp och släppa ut henne (och kela och leka och hålla henne sällskap till frukost) så fort hon pep till, alltid mellan kl 4 och 5 på morgonen...
Detta fungerade så länge jag hade semester, och kunde sova när som helst, men när jag började jobba i augusti så började den här proceduren kännas lite småkämpig...
Dagen efter att Charlie kom hem från sin vistelese i ödehispan fick hon INTE gå ut kl 5, och bråkade inte om det heller... Där någonstans föddes idén om att försöka få henne att sova till min klocka ringer, 6.30, och därmed rädda mig från zombiegången på jobbet.
Första veckan var hemsk.
Hon skrek oavbrutet från det hon vaknade till min klocka ringde. Mina öronproppar stänger ute mycket, men inte en förtvivlad stämma från någon som har ett par procent siames i sig!
Jag fick alltså inte sova alls. Hon prövade alla knep, klöste på allt som vanligtvis brukar innebära att mappa hoppar upp som ett upphettat majskorn, men nej, det finns en envishet hos mig som andra drabbade kan vittna om och jag gav mig alltså inte en millimeter. 

Efter en vecka började det ljusna... Hon var vaken, pep lite, men verkade förstå att det bara var att vänta. 

Varje morgon då väckningen ljuder på min mobil, kl 6.30, hoppar Charlie upp i sängen och kelar med.... mobilen. Inte med mig. Hon vet att det här är hennes signal - den som betyder öppning av balkongdörr och vägen ut till frihet...

I dag är det lördag, ingen klocka ringde i morse, men kl 6.32 hoppade hon upp till mig och började trampa på min bröstkorg. 

Jag ropar inte hej,
men jag säger
lite hoppfullt
Godmorgon :-)