fredag 30 september 2011

Glöm aldrig det, kära brorsdotter!



"Nu för tiden bryr sig nästan alla om utseendet . 
Vem bryr sig hur man ser ut om man är söt, ful, kort, lång?
 Kopiera detta om du tycker att insidan räknas. ♥"


Min brorsdotter är 11 (och ett halvt) och sätter dessa ord som sin status på facebook i dag.
Jag brukar aldrig kopiera och sätta som min status om det inte är något som ligger mig ovanligt varmt om hjärtat. I det här fallet är det så, i dubbel bemärkelse...

Utseende
vem bryr sig

tyvärr är jag medveten om svaret på den frågan
men jag hoppas för allt jag är värd
att min brorsdotter aldrig ska behöva känna som jag alltid har gjort.

Någon dag
men inte i dag
ska jag berätta om den saken

I dag vill jag bara heja på min kloka fina brorsdotter 
som är världens bästa 
och som jag bara önskar aldrig någonsin ska behöva tvivla på det





torsdag 29 september 2011

T R I S T E S S

Hösten när den är som vackrast alldeles utanför mitt fönster
och mina luftrör tillåter knappt språngmarschen mellan soffan och sängen
så här ligger jag och väntar på bättre tider
men det löser sig
Charlie får helt enkelt njuta för två där ute i solen...

Inte blev det bättre av att TV 4 blåste trogna förväntansfulla tittare på "Bonde söker fru" i går kväll...
Tydligen visades nåt jäkla idoltrams i stället
Usch
säger jag
och ägnar mig i stället åt något betydligt mer givande...


Hur är det förresten möjligt att jag har missat "Promise and the Monster" fram till typ... förra veckan?
Varför har ingen sagt något?
Fann detta helt fantastiska av en ren slump
eller finns det något sådant som slump
egentligen?
Frågar någon mig så säger jag nej,
hur svårt det än kan vara att se för stunden
-somligt förstår man ögonblickligen-
annat kan ta en livstid att komma underfund med
men
det finns en mening med allt
jag är inte säker på särskilt mycket
men detta vet jag.

onsdag 28 september 2011

Tillfälligt ur funktion

Med tanke på vilka jag har haft omkring mig senaste veckan så är det inget stort mysterium att även jag började vissna i går... en fladdrande trumhinna - ett fenomen jag inte helt är klar över men som brukar signalera framtida sängläge - och en svidande hals och känslan av att vara överkokt gjorde att jag gick hem från jobbet efter tre timmar.

Att få gå och lägga sig var i sig helt fantastiskt
men att titta upp och hitta den här lilla godingen alldeles intill mig - det är för mig inget annat än lycka:

En å en halv meter kärlek :-)

Det är inte särskilt stort underhållningsvärde på det här 
att ynka omkring på Hispan 
där kaoset breder ut sig
disk, damm, reklamröra, ännu icke uppackade väskor och kassar från helgen, en fullproppad tvättkorg...
men jag orkar bara inte
jag är trött på flera sätt just nu
och det är nog ingen dum idé ändå att bara dra ner rullgardinerna och strunta i det mesta 
både här hemma
och där ute
det mesta allstå
inte allt
så fungerar det inte :-)


måndag 26 september 2011

Gillian - play me a song

You Tube-lycka
Gillian Welch från den extremt efterlängtade skivan "The Harrow and the Harvest"
Här är spåret jag fastnat i för tillfället ;-)


Gillian Welch drog mig upp ur mörkret en gång
det är länge sen nu
och den som kan sin Ane Brun vet att Gillian gjort precis detsamma för henne
long ago:

"Gillian played me a song
it was that day when everything was wrong
Gillian singing in my heart, in my ears
and tears running down
I was facing the ground

Gillian played me a song
I was so tired then the music caressed my skin
like when someone finally holds you
and you can give in
this you’ve been avoiding
you think you’ll fall apart
but it’s just that new start"



Det är åtta år sedan Gillian gav ut en ny skiva
åtta år en väldigt lång tid
I höst kommer hon till Stockholm
och jag kan inte åka dit och se henne
men förhoppningsvis dröjer det inte åtta år till nästa skiva
och nästa turné
och då kanske man kan tänka sig att spela på en annan veckodag än... onsdag!?

"I stretch my rigid fingers
I clear my throat
this will be all over soon"





söndag 25 september 2011

Årets bästa helg!















Bokmässa
helg i Göteborg
och det enda den lämnade i övrigt att önska
är självklart:
att den hade kunnat vara längre...

Traditioner, möten, ögonblick, minnen, myller, bortdomnade tår, gamla vänner, mumin, och förstås - montern där allting börjar och allt vävs samman:

Bokmässans hjärta














Och varför det, frågar man sig kanske?
Jo därför:

Skrädmjölsdrömmar från Värmland,
något av själva meningen med Bokmässan
















Dessa två världar
dessa två liv
jag får i bland påminna mig om att jag faktiskt inte bor i stan där jag rör mig så hemvant...
och det kan ta emot att åka därifrån
men när jag närmar mig Vadstena
och ser dessa torn och tinnar sträcka sig högt över östgötaslättens horisont i en stolt välkomnande hälsning, då sprider sig ändå något slags värmande lugn inom mig
och det behöver jag
också

Och även om jag inte hade vett att uppskatta Mr M:s fjärrstyrda Sophie Zelmani-väckning i morse så tycker jag så här i efterhand att det var lika sött som den här helt vansinniga 1,2-liter-socker-och-inte-mindre-än-12 jäkla-ägg-kladdkakan:















Sist men inte minst,
den traditionsenliga puffen ;-)


Tack M&M för att ni än en gång öppnar era dörrar för mig
ni lär få göra det snart igen :-)





torsdag 22 september 2011

Hello Africa :-)

Jag har gjort en upptäckt, man kan se statistik här på bloggen, över t ex den geografiska spridningen av läsare...Jag trodde att det bara var närmast sörjande som tog sig tid för mitt meningslösa dryftande om egentligen ingenting alls, men.... så är det alltså inte.
Jag har ingen aning om vilka ni är, men Hej och Välkomna hit och Tack för att ni gör er besvär :-)

Det är med blandade känslor jag publicerar mina inlägg
men jag tänker samtidigt att om man inte vill läsa
så kan man göra som vid TV:n
eller radion
Byta kanal
Stänga av
Titta inte hit
Det är Ditt val

Jag började blogga när jag flyttade till Vadstena, för att hålla mina kära som inte längre fanns lika nära uppdaterade... någon slags loggbok över ett nytt liv....
Sen har det blivit en salig sörja av allt möjligt
för att jag kan
för att jag bestämmer
och för att jag ständigt övar mig i att våga

Jag har gått på så kallade skrivarskolor, skolor där man sitter och skriver
och får prestationsångest
insikten att ingenting är nytt under solen
att allt redan har sagts
Och i mitt fall, fick jag dessutom med mig en självkritiker slipad ut i de tangentknappande fingerspetsarna...
Jag blev inte någon "skrivare" efter de där skolåren
Jag blev i stället mycket osäker
och jag skrev under flera år
ingenting alls

Så varje gång jag skrivit ett inlägg
och närmar mig "Publicera"
så pågår en inre kamp
med olika utfall
"Ja"
"Nej"
och
"En annan gång kanske"

Man får tycka vad man vill om bloggande
Man får tycka vad man vill om mig
Jag säger som Laura Marling:
I speak because I can
Och den som inte vill se
kan titta bort

Ni som läser och väljer att till och med återkomma  - Ni hjälper mig att slåss mot den inneboende kritikern
och för det
vill jag säga
T A C K

Och särskilt tack till fina vännen Madde som skrev en så fin kommentar på gårdagens inlägg :-)
Du vet att jag är ett stort fan av din blogg och dina raka rör ;-)
Keep up the good work!

onsdag 21 september 2011

Pålitlig Postis!

Jag fick hem Sofia
med autograf och allt :-)
Önskar bara att jag hade något annat än laptopen som cd-spelare.... eller åtminstone några vettiga högtalare... Det känns på gränsen till syndigt att lyssna på något så vackert med så dåligt ljud!

Bondekväll och jag säger bara snälla TV 4, skippa reklamen och visa bönderna!!
Lång väntan nu till nästa alldeles för korta avsnitt....
"Är-du-kär-i-mig-redan"-tanten fick åka hem.
Det tackar vi för.

Mina ögon är mycket trötta i kväll
och jag vet inte om jag vågar gå in på varför
men det pågår en kamp här på Hispan
och jag vet inte vem som vinner
jag vet bara att det finns envishet så det räcker och blir över
åt alla håll

Dagens dammsugarstepp
(för hur trött jag än är - den här veckan steppas det på Hispan)
från någon som klär ungefär lika bra i kjol som jag ;-)
Men sjunga kan hon i alla fall,
Dolores:

tisdag 20 september 2011

I morgon är en Sofia-dag

Om Postis Per sköter sig lika gott som han brukar
så är Sofia Karlssons alldeles nya skiva här i morgon....
Eftersom det är steppvecka blir det en ovanligt durig Sofia i dag,
en av mina egna peppsånger när jag en gång i ett annat liv promenerade till ett jobb jag inte vill gå till:


Det är i alla fall en helt suverän musikhöst, när mina samtliga tre vackraste sångfåglar väljer att förse världen med var sin ny skatt....jag har självklart förhandsbokat Anna Ternheim, som kommer i november, när man som allra bäst behöver henne....

I dag cyklade jag till andra sidan stan i motvind
och för att den cykelturen skulle bli lite roligare
tog jag med mig Lill Lindfors...
Inte alls lika poetiskt som det jag förväntar mig av Sofia i morgon
men med ett mycket stort underhållningsvärde:

♪♫♪♫♪♪♫♪♫♪♫♪

"Hans ögon skulle skina
de skulle likna mina
och jättemörk röst
och hår på sitt bröst
det skulle han ha

Äta det jag äter
dyka från tio meter
han skulle va rik
fast gilla musik
sån skulle han va

Det var vad jag ville ha
men sen kom du
sen kom du
Det var vad jag ville ha 
men som kom du
sen kom du

Han skulle klä sig ärtigt
och bli min Sven-Bertil
och stor och stark
med hud utav bark
sån skulle han va

Han skulle aldrig gråta
och köra snabba båtar
och va som en karl
precis som en far
sån skulle han va

Det var vad jag ville ha
sen kom du...."

♪♫♪♪♫♪♫♪♪♫♪♫♪

Den som ännu inte förstått det: Man bara måste älska Lill Lindfors! Jag lovar - jag har hur många argument som helst, om nu inte den geniala rimlösningen  "Ärtigt - Sven-Bertil" är tillräcklig för att övervinna dig ;-)

måndag 19 september 2011

Växlar upp!

Måndag igen
I feel grrrrejt 
En tiger på språng
Den här veckan ska det steppas!

Mina favoritkakor :-)

Dagens samtal med terapeut Fru B var ännu en succé
och angående mina känslor kring Charliedramat så är jag faktiskt alldeles normal...
Avdelningsläkaren på psyk har själv förklarat att känslorna man har för sina djur kan jämställas med de känslor man (förhoppningsvis) har för sina barn

så de så

I dag fick jag ett samtal från vårdcentralen här i Vadstena
jag blev lite ställd först - jag väntar inget samtal från dem,
men de ringde faktiskt för att höra om jag hade fått hem min katt :-)
I bland växer mitt hopp om mänskligheten....
Kvinnan på vårdcentralen var också kattmänniska och hon förstod min oro till fullo
och hon blev mycket glad över att höra att allt gått bra.
Hon berättade att Charlie hade suttit bakom en gardin hos dem i onsdags morse när de öppnade
men hur hon lyckats ta sig in till dem mellan kl 5 och 7 på morgonen har jag ingen aning om!

Jag tror,
kanske kanske kan det vara så,
att när dunderklumpen föll från mitt hjärta i fredags kväll
så rev den med sig en del skräp på vägen
för det är lättare att andas
och jag som är lite förtjust i anagram....
andas
kan också bli
dansa
och det kan man göra när man steker pannkakor
(men det behöver man ju inte berätta för någon)






söndag 18 september 2011

Who's in charge?

Det slår mig plötsligt....


...och det känns jävligt bra :-)


Andra chansen för "Bonden"

Min onsdagkväll, min Bonde söker fru-kväll alltså, blev förstörd av oro över att Charlie inte kom hem...
Nu kan jag äntligen koncentrera mig på andra viktiga saker här i livet, och i dag visas repris på veckans avsnitt, och jag tänker än en gång genomlida speed-date-programmet - den outhärdligt pinsamma men ändå högst nödvändiga delen av serien.

Johannas förhörslunta, vad ska man säga? Låt mig bara gissa hur hennes tidigare partner(s) har sett ut! Svartsjuka, destruktiva, osjälvständiga och helt klart otrogna....
Visst har jag skämtat om att ta med mig frågeformulär ut på krogen för att rensa bort det värsta skräpet, men jag skulle faktiskt aldrig göra det på riktigt! Dessutom börjar de där nödvändiga frågorna bli alldeles för många, så frågan är hur långt man skulle hinna på en kväll ;-)
Och allvarligt talat - vad förväntade sig Johanna att få för svar?
Otrogen? Jajemen, så ofta jag hinner!
Destruktiv? Uppenbarligen, eftersom jag sitter här och förnedrar mig på bästa sändningstid.
Svartsjuk? Vågar du titta längst in i garderoben... never mind the flies....

Jag vet inte jag,
hästbonden vars namn jag vägrar lägga på minnet, 
jag tror inte att vi kommer höra kyrkklockor ringa...
"Beauty is skin deap" är nog inget begrepp han har järnkoll på precis...

Skönsjungande "Är du kär i mig redan"-tanten får till och med mina naglar att rodna....

Och jag hoppas att stackars barfota-bonden Fredrik får lite styrsel över sina nerver till nästa avsnitt, 
det var liksom bara plågsamt att titta på honom..... och i presentationsprogrammet verkade han ju nästan normal?

Inte ett dugg plågsamt, utan alldeles alldeles underbart, är i alla fall att få söndagsmysa med min lilla skatt :-)





lördag 17 september 2011

Charlies återkomst :-)

Torsdag och fredag letade vi, D och jag, med växande förtvivlan inom oss försökte vi  inge varandra hopp... Vi satte upp lappar, knackade på hos grannar, på vårdcentralen, på förskolan, överallt.... Folk var mycket hjälpsamma och det var till och med några som ringde och berättade om katter de hade sett i närheten, men tyvärr stämde inte beskrivningarna... Vårdcentralen hade släppt ut en katt från sin källare i onsdags morse, vilket skulle kunna förklara varför Charlie inte kom hem till frukost den morgonen. Städerskorna sökte efter henne på torsdagkvällen, men nej.... den här gången var hon inte där... 

Några ungar ringde och berättade att de hade sett en katt som de trodde var min, vid en av de öde sjukhusbyggnaderna här på området. Tyvärr förstod vi att det förmodligen var en annan katt, en som D hade stött på när hon letade där tidigare, och som också verkar vara vilse... Polisen kom förbi och undrade vad som var på gång, D informerade dem, varpå vi också hade hjälp av lokalpolisen i vårt letande - de lovade att hålla koll.

Känslan vi hade så starkt var att hon var instängd någonstans, Charlie skulle inte hålla sig borta frivilligt, särskilt inte i sånt väder som har varit... Hon är ju tjejen som stormar in med besked, i bland flera gånger i timmen, alltid hungrig som en varg och med något att berätta om livet här utanför... Hon är fortfarande så mycket kattunge och ganska beroende av oss, och för mig stämde det inte att hon var "ute på äventyr"... min magkänsla sa mig att hon fanns någonstans där hon inte kunde ta sig ut själv.
Alltså hade vi en kamp mot klockan - hon skulle klara några dygn, men inte hur många som helst... 

Det finns två öde sjukhusbyggnader här på området där jag bor, och vi drog oss dit gång på gång för ropa på henne. Vi hade sett en lucka som ledde ner till ett skyddsrum och ropat genom den flera gånger, men inte fått något svar. I går satt D och försökte se in genom de skitiga källarfönstrena och tyckte sig plötsligt se en svart liten katt på golvet, någon som satt helt stilla på samma sätt som Charlie sitter, lite speciell i sitt kroppsspråk i och med sin långsmala kroppsbyggnad... Jag var och spanade och ropade genom öppningar till den andra byggnaden när jag hörde D ropa på mig "Pia - KOM!", och klangen i hennes röst gav mig genast hopp - jag förstod att hon gjort en upptäckt av det bra slaget! Jag sprang - bara en sån sak - bort till nästa hus där D berättar vad hon sett. Hon skyndade hem efter ficklampan, kom tillbaka och klättrade ner medan jag väntade utanför. Länge. Säkert tio minuter.
Kl 17.25 ringde D inifrån huset och sa "hon är här"...
Vilken otrolig känsla....
Jag skrattade och jag grät av lättnad.... "Är det hon!? Är hon okej!?"
Hon var verkligen där, och hon var okej, och snart skulle hon vara hemma igen.
"Ja", sa D, "Hon går efter mig här med försiktiga steg... vi kommer snart!"
Och efter ännu några långa minuters väntan kom hon...

video


Något mager om magen, lite halvskärrad men helt utan skador sprang hon hem till sin balkong och sin matskål :-) Det dröjde inte länge förrän hon bad mig om att få gå ut igen, men för första gången någonsin var den här mappan bestämd ;-) I går kväll fick hon faktiskt utegångsförbud!

Hon somnade i sin fåtölj under kvällen och jag kelade lite med henne innan jag gick och la mig, höll om hennes lilla kropp och bara kände en sådan tacksamhet.... När jag försiktigt skulle släppa henne och gå och lägga mig, höll hon kvar mig, kramade min arm så att jag inte kunde gå därifrån. Jag satt en bra stund på knä framför stolen och bara höll om henne. Ytterligare ett försök att resa på mig avstyrdes av en kramande tass....
Hon är ju inte den keligaste katten precis, men i går verkade det som att hon behövde lite närhet.
Vid tretiden i natt vaknade jag av att hon hoppade upp till mig och la sig vid mina fötter. Flera gånger har jag vaknat till och bara tittat på henne och hon har kikat tillbaka på mig, några gånger har hon kommit trampande och velat kela lite, kanske hoppats att jag skulle gå upp och släppa ut henne som jag brukar göra på morgonen, men någonstans förstått att det inte varit läge, och inte tjatat på mig, utan lagt sig intill mig och somnat om. 

I dag är jag fortfarande lite skakig men väldigt lycklig... Tankarna på vad som hade hänt om vi inte hade letat, om vi bara hade tänkt att "hon kommer väl hem nån gång", om D inte hade fått syn på henne, om Charlie inte hade suttit där på källargolvet i just den sekunden som D tittade in... Hade vi sökt i genom hela det där huset i så fall? Jag vet inte... D sa att det var hur många rum som helst där inne, och att hon hittat Charlie uppe på vinden, vid ett snedtak, där det fanns lite gammal stoppning som hon förmodligen hade haft som sin sovplats, antagligen där det var som varmast i huset... Hon satt där i mörkret när D kom, och pep till lite, annars hade D inte sett henne... Sen kom hon fram och nosade lite på D:s keps och konstaterade att det verkligen var hennes mappa som kommit för att rädda henne :-)
Förmodligen sökte hon skydd när det blåste så i onsdags kväll, och hoppade ner genom den där luckan och sen... fanns det ingen väg ut för en katt som inte kan klättra på stegar :-(

Det är verkligen lugnet efter stormen nu... En vindstilla solig septemberdag, och Charlie har fått gå ut och känna på friheten igen... Hon har inte gått så långt, utan precis som vanligt kommit in med jämna mellanrum och rapporterat att hon är här, kollat att vi är här, och självklart - varit hungrig som en varg :-)

Det är så många av mina vänner som hört av sig de här dagarna, tänkt på mig och stöttat mig och det vill jag verkligen säga tack för :-) Jag är så oerhört fäst vid denna lilla katt, hon har varit min tröst och min mening det här något skitjobbiga året, och det kanske inte är så lätt att förstå för en som aldrig har haft djur.... Men som min handledare sa när jag kom rödgråten till jobbet i torsdags morse och ursäktade mig för mitt beteende:
"Känner man inte som du gör så ska man inte ha djur". 
Sen skickade hon hem mig så att jag kunde fortsätta leta.

Tack alla förstående fina människor som tagit sig tid att höra av sig, det betyder så mycket :-) 
Nu ska även jag njuta av min favoritårstid och att det är lördag och att det just nu inte finns några bekymmer alls på Hispan!


torsdag 15 september 2011

Saknar min katt......

Fan.... Charlie är försvunnen...
Jag tänkte senast i går att det är en bra sak att jag inte har barn. Jag skulle helt enkelt oroa i hjäl mig.
De här blåsiga dagarna har jag nojat över att något ska hända Charlie när hon är ute, jag har cyklat hem på rasterna för att se om hon är okej..... och hittills har hon varit det.
I går gick hon ut som vanligt på eftermiddagen
men den här gången har hon inte kommit tillbaka....
I går kväll kändes det i hela mitt inre att någonting är väldigt fel
att hon inte är okej....
Jag har varit vaken större delen av natten, gått runt och letat och ropat men inte ett spår....
Balkongdörren har varit lite öppen och jag har legat på soffan för att kunna höra henne om hon ropar, men inte.....
De gånger jag slumrat till i natt har jag drömt att hon kommit hem
och sen vaknat till en tomhet som bara är så jävla obehaglig.....

Regnet faller, vilket brukar vara säkraste sättet att få hem den lilla, men inte i dag.

Jag vet att jag är fjollig med min katt,
jag är sån,
har alltid varit,
och med den här katten är det så att hon blev liksom mitt allt när D och jag gick i sär.
Jag valde den dyraste tvåan i stan för att ge Charlie möjlighet till den frihet hon älskar så mycket.
Jag har verkligen fokuserat på henne när allt annat har känts skit,
och hon är den som har fått mig att faktiskt skratta varje dag...
Jag orkar inte att något händer henne
Jag vill inte vara med om det
Jag har bett D komma hit i dag och hjälpa mig leta,
sätta upp lappar,
men också för att jag bara inte vill vara ensam just nu.

Egentligen är jag för känslig för att ha djur :-(
Troligtvis för känslig för all form av kärlek
men stäng av mitt hjärta
den som kan....

onsdag 14 september 2011

L Y C K A


Mot alla odds och trots min ekande tomma plånbok - jag kommer att få gå på Bokmässan i år också! Jag är så gammal och halvsenil nu att jag faktiskt inte kan minnas en höst utan mässan.... så att missa det som för mig är årets höjdpunkt vore inget annat än en smärre tragedi för mig. Och tack vare att det bankar så kärleksfulla hjärtan i mina föräldrars bröst så behöver jag inte bekymra mig för detta utan i stället dansa en glädjedans över att jag får vara med  :-)

T A C K 

(Och för att hedra min moder tänker jag inte spela Carola på hela dan. 
SÅ tacksam är jag!)

tisdag 13 september 2011

Katja - dra vidare tack

Katja har anlänt
och Charlie gillar henne inte alls...
och jag kan inte påstå att jag är överförtjust heller....
Sen jag kom hem från jobbet har Charlie tjatat om att gå ut, och varje gång jag öppnat åt henne springer hon snart in igen och stirrar vilt omkring sig, smått hispig av alla ljud och rörelser som Katja gör sig skyldig till.
Nu i kväll har lilla vilda ändå valt att trotsa vindarna, vilket inte förvånar mig alls, så någonstans därute flyger alltså min guldklimp på ca 3 kg runt bland löv, badringar och trädgårdsmöbler....


Jag blev väckt kl 4 i natt, det är ju så det ser ut här på Hispan. Tidig väckning, upp och klappa och släppa ut Drottningen, och sen försöka somna om... När min andra väckning ljuder, kl 6.30, är jag alltid väldigt trött, och mycket lockad att ligga kvar och strunta i att gå till jobbet. Men dagar som den här är jag glad över att jag ändå går upp och går dit. I dag var en ovanligt bra dag. Det var värt att gå upp, värt att gå ut, trots Katjas flåsande i nacken.

Och apropå vindar och flås
jag hade tänkt bjuda på "Fångad av en stormvind", så klart, men eftersom Carola inte hade några tuttar alls 1991 så fick det räcka med den traditionella fläkten.
I fall brorsan tittar in här så behöver han inte bli besviken ;-)

måndag 12 september 2011

Måndagens ordval

"ACO: noga utvalt - noga bortvalt"

Vanligtvis är TV-reklam något som irriterar mig alldeles onödigt mycket,
men ovanstående måste erkännas smått briljant i sammanhanget...

noga utvalt - noga bortvalt

Och om jag använder ordet briljant
så måste det följas av Stina Nordenstam
det bara är så
Inledningen till "Get on with your life" är helt briljant... (som det mesta när det kommer till henne)

They put a needle once in my spine
 it took them
 so long to find it


Och det må vara så
att min terapeut har betalt för att säga det
men det är ändå gott att höra
att jag är ganska så hyfsat normal
och att hon tror sig kunna finna även i mig
något så underbart
och användbart
som en ryggrad...

söndag 11 september 2011

Charlies 1-årsdag!

Elfte September
av alla dagar
Det är inte svårt att memorera Charlies födelsedag

Den lilla
har blivit ganska stor
och mycket självständig
och skulle aldrig få för sig att sova hos sin gamla mappa 
som hon gjorde när hon var bebis


Men hur kaxig hon än är
och hur stor hon än blir
så kommer hon alltid att vara min lilla bebbe :-)

Vädret kunde ju ha varit roligare på den stora dagen....
































Så vad gör man?


















Jo, kryper in och gottar i kojan som mappa fixat...
När hon vaknar blir det tonfisktårta
med en liten gräddklick
och förhoppningsvis lite bättre väder...

Grattis på 1-årsdagen min underbara älskade lilla knäppkatt
För trots att du inte låter mig sova på nätterna
så är du mitt ♥
och jag är så glad att du är här :-)






fredag 9 september 2011

Vilar mina öron... och ögon

Lyssnar på "These Days" från underbara Ane Bruns senaste mästerverk....
Tänk att det finns någon som gör allting rätt
i mina öron
och dessa öron
är mycket trötta
av olika skäl
Så balsam - ja tack...
Någonting med just "These Days" för mig långt tillbaka i tiden
till en av mina allra första vinylsinglar
Eurythmics "Julia"
som om stråk av dessa helt skilda konstverk ändå berörts med samma pensel
vad vet jag
men om inte annat är Annies ljusblå alltid värda en vända till YouTube...


Och apropå ögongodis
så startade Vadstena Konstrunda för knappt en timme sen.
Det blir definitivt inget promenerande i kväll
men i morgon ska D och jag samt finbesök från Linköping se vad årets upplaga har att bjuda på
Förra året var jag mer än nöjd
och jag kan inte tänka mig något annat utslag på barometern i år 
Det utlovas dessutom helt perfekt septemberväder
i Sveriges vackraste stad








torsdag 8 september 2011

Lurar i vassen

Jag har verkligen extremt dåligt ansiktsminne
det är pinsamt och besvärligt och mycket opraktiskt
men så är det
Och detta har tydligen att göra med något slags trygghetshormon
som bland annat levereras via bröstmjölk
och som jag saknar...

I mina ådror
flyter ironi
om nu någon skulle undra

My Precious :-)












Men då och då
är jag ytterst allvarlig
som nu
Jag älskar Ane Bruns nya cd "It all starts with one"
trots att den levererades utan signatur
Ane Brun gör mig aldrig besviken..........













I dag var det slyröjning som gällde (igen)
allas favoritsyssla....
Jag hade tack o lov fått med mig mina hörlurar
och kunde lyssna in mig på nya skivan medan jag släpade runt på nedsågade träd och grenar...
Om jag hade tårar i ögonen
så ska ni veta att det var faktiskt riktigt starka vindar i dag...

Fortfarande en ganska så underbar arbetsmiljö....















Söta svanungar på besök :-)















Starka vindar gör min katt extra knäpp
Jag behöver inte en extra knäpp Charlie
Jag skulle däremot behöva sova om nätterna....

Sova? Vad är det? Kan man äta det?
















onsdag 7 september 2011

Bitter Bonde-kväll

Tittar på "Bonde söker fru"
och något blir ganska uppenbart
en hel del vatten har runnit under dessa broar sedan sist det begav sig
och jag kommer på mig själv med att tänka
lägg ner
det är ingen idé
livet är ingen Jane Austen-roman
Love sucks!
Och plötsligt förstår jag varför mörk choklad inte lockar mig längre
jag är redan bitter så det räcker och blir över ;-)

Jag är trött på denna Separation Road
Så snälla 2011
ta slut snart

Nå väl
Siffror sägs vara någorlunda tillförlitliga
så följande matematiska teori inger mig faktiskt ett visst hopp:
I mitt vuxna liv har vart sjätte år varit riktigt bra...
1994, 2000, 2006
Man behöver inte vara mer räknekunnig än vad jag är för att se mönstret -
2012 är det dags igen
Nästa år
ska bli ett sånt där år
igen
Positiva avgörande förändringar
Bring it on bara

Direkt efter "Bonde söker" byter jag till "Leila bakar"
Det är så konstigt
Jag har verkligen haft problem med den där människan
bytt kanal så fort hon visat sig
men för tre veckor sen såg jag ett helt avsnitt
eftersom det genomgående handlade om choklad
Jag störde mig oavbrutet på Leilas självgoda flin och iq-befriade kommentarer
ändå var jag tvungen att kolla nästa vecka
och även i kväll
Och plötsligt händer det....
inte att jag vinner på triss för jag har fan inte ens råd att köpa en lottjävel
Men plötsligt förstår jag grejen med Leila
"ni vet att mjölken kommer från kossan va?" säger hon och häller mjölk ur sin kalvkanna,
ler ett skälmskt leende rakt in i mitt vardagsrum
och jag blir alldeles generad
Där har vi det
kärlek på mitt sätt
En gång i veckan naglas jag fast av Leilas chokladbruna ögon...
...30 minuter...
and that´s all folks




tisdag 6 september 2011

I morgon är en Ane-dag

Starten på veckan går inte till historien som den soligaste
men det glömmer vi nu
för
The sun will come out
tomorrow
bet your bottom dollar that tomorrow.......


Skivan jag väntat på i en halv evighet kommer i morgon....
(jag hoppas att posten sköter sig så jag slipper vänta till på torsdag)
Ett visst spänningsmoment är inblandat 
då de tusen första att boka skivan får den signerad....
...så hur snabb var jag??

Och som om inte detta vore nog
I morgon är det säsongspremiär för:


och onsdagkvällarna är heliga igen
***


måndag 5 september 2011

Väldigt mycket måndag

Måndag....
Sannerligen måndag...
Blytunga ben
Järnåldern är inte nära - den är här....

...makabert fynd på arbetsplatsen...















Men:
Kl 17.04 ringer Pyret till mig för första gången
Pyret är mitt älskade lilla fadderbarn på två och ett halvt år
och hon har tjatat i tre dagar om att "ringa Pia"
Där sitter jag i bilen och lyssnar på "Bulletproof heart"
och så skjuter Pyret mitt i prick
så där bara
som en bågskytt i Flangul

Jag har inte tummen alldeles mitt i handen
men en vattentät brandsäker bulletproof konstruktion
ligger förmodligen utanför min förmåga.

lördag 3 september 2011

Lyckad loppis :-)

Vad jag än har sagt tidigare så är det glömt nu.
Jag älskar IKEA :-)
Kl 8 i morse checkade D och jag in på parkeringen i Linköping, fick ett bord och började packa upp våra grejer.
Efter en halvtimme hade vi fått i hop till bensinpengarna, och då hade själva loppisen inte ens börjat än.
Ett gäng mycket trevliga tjejer som jobbade med just det här evenemanget servade oss med montering av bord, frukost och glada tillrop. De berättade att bordet vi lånade, som var helt nyuppackat, fick vi göra vad vi ville med efter dagens slut.
D hade faktiskt kollat på just dessa bord tidigare, de skulle passa bra som arbetsbord för henne, så hon blev förstås jätteglad :-)
Grannbordet stod länge tomt, vilket vi tyckte verkade dumt, särskilt som vi behövde mer plats för våra saker... så efter att ha börjat med att låna ett litet hörn tog vi snart över hela ytan och hoppsan, fick med oss två nya fina bord därifrån, till ett värde av 365 kr/st :-) Vi fick även onda ögat av försäljarna på andra sidan vårt gratisbord, men vi var inte där för att skaffa nya vänner, haha!

Bonus :-)

IKEA öste ut lite egna grejer på parkeringen också till fyndpris... En alldeles för dyr pläd som jag gått och suktat lite efter var dumpad från 329 till 50 kr, vilket naturligtvis inte gick att stå emot. 

Mysiga pläden Gilda

Eftersom det onekligen börjar bli lite mörkt här om kvällarna så var det med stor glädje jag insåg att jag skulle ha råd att köpa med mig en lampa hem också. Jag tror att en maskroslampa kan bli bra ovanför mitt matbord, jag återkommer om detta! Valde den mindre varianten av denna kreation, då den stora riskerar att svälja hela matplasen.... den lilla kändes dock lite fjuttig i jämförelse, men tre månaders öppet köp avgjorde det hela.



Så, trots ryggvärk, trötta fötter och ben så känner jag mig mycket nöjd med dagens arbetsinsats. Vi blev av med en massa grejer och hade dessutom kul. Saker som tyngt mitt samvete i flera år har hittat nya, glada och tacksamma ägare, vilket känns hur skönt som helst. 

Och min oro för Charlie, som stack ut fyra i morse och vägrade komma hem innan vi gav oss av, var förstås helt obefogad. När vi svängde in mot Hispan vid halv sju såg D henne skutta och leka ute på gräsmattan, gissningsvis i jakt på ett fint löv. 
Vid sju kom hon in, åt, och stack ut igen. Hon verkar inte ha lidit alls av en mappafri dag :-)

Queen Of Hispan




torsdag 1 september 2011

Hej Höst

Juni Juli Augusti
Over and Out
Över och Ut
äntligen kan även den här prinsen våga sig ut

Nu är det inte sommar på väldigt länge
det här läget är det absolut enklaste för mig att gilla.....

Och jag har räknat
jag har fyra lönnar utanför min lägenhet
Det vore verkligen dumt
att flytta utan att först uppleva en Höst på Hispan

Och redan i går kväll
vid Tycklingestranden
kunde man ana
en gnista av det mäktiga fyrverkeri naturen tänker bjuda oss på de närmaste veckorna:


Så,
välkommen September
det är med din hjälp jag ställer in skärpan
och det är när du anländer
som jag går mot ljusare tider
oavsett vad bondepraktikan säger om den saken...