söndag 31 juli 2011

Bubbelreklam

Reklam för Ramlösa
"men så låter vi också naturen göra jobbet"
till vackra toner av  "ut i vår hage"
Jo... det var faktiskt tanken med den sången också, liksom andra folkvisor där växter av olika slag radas upp.
En gång i tiden, hundratals år före google, var detta ett sätt för kvinnor som råkat i olycka att försöka hjälpa varandra. Man förmedlade sina råd genom dessa sånger som sedan spreds över landet. 
Växterna i dessa sånger ansågs vara de mest effektiva när det kom till fosterfördrivning, det är ingen slump att de nämns i just den ordningen... "Vill du mig något så träffas vi där"...















Och apropå Helena Bergström,
när hennes karaktär har fått besked om att hon inte kan få barn, i filmen "Sista Dansen",
och sätter sig och gråter så snoret rinner ner i gatan
då hör man samtidigt vacker stämsång
"Ut i vår hage"
Tänkte filmteamet på det?

Och apropå bubbeldrycksreklam
Den här där kändisar dricker Schweppes och frågar "Hey, what did you expect?"
Jag vet inte hur ni tänker,
men efter att Nicole Kidman svept en halv liter förväntar i alla fall jag mig en stor jävla jätterap.





lördag 30 juli 2011

En av kvinnorna på väggen


Helena Bergström sommarpratar.
Hon berättar att hon gjorde detsamma för nitton år sedan.
Jo då.... jag minns.
Efter filmer som "1939", "Kvinnorna på taket" och "Black Jack" var Helena min idol.
För nitton år sedan spelade jag in hennes sommarprogram på kassettband
spelade sedan upp det om och om igen
hörde henne berätta om hur hon funderat kring programmet, vid sitt köksfönster, med en kopp kaffe
Jag flyttade hemifrån i augusti det året och fick ett eget litet kök, i en ombyggd garderob, 
där bryggde jag kaffe, drack det svart och lyssnade på inspelningen
Jag tyckte inte att kaffet smakade särskilt gott
men jag kände mig mycket vuxen och självständig
där och då
Nitton år senare ligger jag i soffan på Hispan och lyssnar på samma sommarpratare 
Efter filmer som "Angel" och "Selma" och .... ni vet... filmatiseringar av böcker skrivna av den där blonda deckarförfattarinnan vars namn jag vägrar nämna i min blogg är Helena Bergström inte min stora idol längre
men jag måste ändå lyssna (scener ur "Gossip" förlåter det mesta)
i dag lyssnar jag på webradio
jag äger inte längre någon bandspelare,
jag dricker nybryggt kaffe, med mycket mjölk, så som jag lyckats bli beroende av denna dryck
men jag känner mig inte särskilt vuxen...
och självständig?
I bland...


Mitt i programmet berättar Helena om när hon och kompisen Amanda Ooms hyr en bil och kör till Amandas barndomshem i småland, hur de sitter och dricker vin vid brasan efter att ha hjälpt Amandas handikappade mormor i säng. Jo, jag känner till denna mormor, jag sommarjobbade som hemhjälp åt henne...
Av alla dagar i livet som Helena har chansen att prata om i sitt program så tar hon upp just den här. Hon berättar att hon och Amanda hade behov av att komma bort från ångesten i Stockholm.
MIN ångest över just den dagen går inte att beskriva.
Helena Bergström var alltså i min lilla barndomsby en dag för drygt 20 år sedan
då hon fortfarande var min idol
mer än idol, om sanningen ska fram...
Hon promenerade runt i byn
och promenerar man runt i byn
så syns man
större än så är den inte
I den här byn cyklade jag och min barndomsvän J omkring, varje dag, året om, i ur och skur, 
alla dagar
utom 
just
den här dagen
Vi missade det största som hänt i vår barndomsby
för att vi var trötta....
vi tillbringade just den här dagen inomhus, i våra respektive tonårsrum, helt ovetande om att det för en gångs skulle hände någonting i byn...
Jag har aldrig förlåtit mig själv...
om vi ändå hade haft en ordentlig ursäkt!

ALLA dagar, utom en enda, såg det ut så här
Thanks for remindig me ;-)

Helena berättar om sitt liv
hon bedyrar vikten av att våga njuta av det som är här nu
och att allt är möjligt om man bara tror
Och när det kommer till kvinnorna som prydde väggarna i mitt tonårsrum
kan jag fortfarande inte låta bli att lyssna
och tro att det de säger är sant




Nej... jag somnar inte...

Inget ont om Cyndi Lauper, absolut inte... men just i dag, som precis blev natt
och just den här timmen, väljer jag Eva Cassidy...

torsdag 28 juli 2011

Fina dagar med fin vän

Två dagar med pusselbiten,
tiden flög förbi
men vi hann med det mesta ändå....
och det lilla likörglaset skippade vi och försåg oss med var sin hink i stället:



Jag försökte verkligen försvara min titel vid äventyrsgolfen men.... 
1-1 så här långt. Nästa sommar avgör allt ;-)
































Vår onsdagkväll blev inte exakt som vi hade hoppats, ingen gasell, ingen savann, men den här solnedgången var värd en del den också...




...och Charlie växlade mellan att hålla sin nervsvaga mappa sömnlös genom att inte komma hem alls ena natten och att spela ut hela sitt gosregister andra  :-)
Pusselbiten konstaterade att min katt verkligen inte är som andra katter... men jag tyckte mig ana ett visst ömsesidigt gillande ändå ;-)



Pusselbiten och jag känner varandra ganska så bra,
och efter de här dagarna ännu något bättre...
Jag vet att jag står inför en ganska så tuff utmaning, och jag är glad att jag vågar vara helt ärlig och uppriktig mot någon, när jag tyvärr är alldeles för bra på att dölja vissa jobbiga saker för min omgivning och tyvärr också ljuga för mig själv.
Jag är välsignad med vänner jag verkligen litar på, och i just det här fallet litar jag också på att jag hon vågar vara rak och tuff mot mig. Det kan komma att behövas....
...liksom en hel del fokus, disciplin, ärlighet.
Men framåt finns också ljusglimtar
små och stora planer och mål
och inom mig en gryende tro på att jag kan...



tisdag 26 juli 2011

Uppryckning










Strategier, planer
centrifugering, tumling
allting ordnar sig
inte utan ansträngning

De här dagarna har inte varit sommarens gladaste...
Jag är nog en av ganska få som faktiskt ser fram emot att börja jobba igen... om en vecka ska jag på möte, och om allt går som det ska börjar jag min praktik redan dagen därpå.
Efter några jobbiga dagar då jag har haft svårt att bryta min passivitet så välkomnar jag verkligen rutiner och socialt umgänge.
Redan i dag kommer en gammal vän (OBS - "gammal" som i "känt länge"!!) och lyser upp tillvaron :-)
Hon har känt mig i sexton år, och det finns nog ingen som kan få mig att skratta så åt mig själv och livets upp och nedgångar som hon kan.
Tajmingen för detta besök är ingenting annat än helt perfekt...

söndag 24 juli 2011

Tårar över jord

Vad finns att säga?
Inga ord kan beskriva känslorna efter terrordåden i Norge.
Med sorg och förtvivlan följde jag nyheterna på fredagkvällen,
uppgifter om 25-30 döda på Utøya, 
jag som de flesta andra finner det ofattbart...
Att vakna upp på lördag morgon och läsa om över 80 döda ungdomar...
höra överlevande berätta
se bilderna av Ondskan
försöka förstå
nej...
släck solen
jag orkar inte
jag vill inte mer
det finns ingen mening

Högmässa i Klosterkyrkan i dag
mina ögon tåras när vi ber för Norge
Jag vet att det inte gör någon som helst skillnad för drabbade och anhöriga
det gör inte vår sjuka värld friskare på något sätt
men jag måste få göra någonting för att finna någon slags frid med mig själv

"I bönen höjer ni er och möter i rymden dem som ber i samma stund. 
Kanske skulle ni aldrig mötas annat än i bönen."
(Kahlil Gibran)

Hur många är vi inte som möts just nu
hur många är vi inte som samlas i samma tanke, samma känsla, samma sorg och samma förtvivlan
I min värld är detta det enda goda som kan komma ur allt det fasansfulla och meningslösa.
Det tröstar inte,
inte alls
men någon tröst finns heller inte att få.



fredag 22 juli 2011

Hemma

Det hällregnade när jag lämnade Göteborg i förmiddags.
I Vadstena skiner solen.
Så klart.
Jag tog en annan väg hem i dag, en väg man kan ta om man inte har bråttom, en väg man kan ta för att se saker från ett annat håll.
Buren hem på mina vackraste sångfåglars vingar,
med insikten klar:
Det är inte så klokt att stå i sjön med vattenfyllda stövlar och längta efter regn...
Jag är inte hälften så klok som jag önskar att jag vore,
men jag har i alla fall börjat lära mig att lyssna på de som besitter verklig visdom.
Lyssna och ta till mig.
Det är inte lätt
inte alls
men tveklöst absolut nödvändigt...

Så, Prins Pia gör en Carl Gustaf
vänder blad
och funderar på att kanske ändå dekorera de vita väggarna en aning
eftersom jag nog kommer att stanna här ett tag
göra det som måste göras

av nu eller aldrig
väljer jag
nu

torsdag 21 juli 2011

Back to reality

Om likgiltigheten är allas död finns det goda chanser för mig till ett evigt liv...
Frågan är bara om det är bra eller anus.
Pusselbiten, min röst i natten - knäck gärna den nöten åt mig - Hotell Hispan välkomnar dig varmt på tisdag...

Det är dags att åka hem.
Jag har en date med Mr Darcy och Elizabeth Bennet på Vadstena slott. Och vid närmare eftertanke är nog Vadstena den absolut mest lämpliga platsen av alla för mig.

Dessutom längtar jag efter min katt.

måndag 18 juli 2011

Semesterfragment

Den utcheckade nannyn kollar när Charlie Harper kräks över en bebis i en helt främmande barnvagn
och hon skrattar så tårarna rinner
är det en sådan nanny ni skulle anlita?
"men jag är inte alls van vid barn, jag vet inte ens om jag tycker om dem"
(Snusmumriken - Farlig midsommar)

Nej, jag är inte alls van vid barn
men det finns faktiskt några som jag tycker väldigt mycket om
Jag har t ex tre fantastiska brorsbarn som bor i mitt hjärta
jag har mitt lilla fadderbarn Pyret, 2 år
och hennes lillasyster Norpan, 11 månader gammal, som jag lyckats vakta i helgen med resultat att hon fortfarande verkar tycka om mig.
Norpan har ett leende man inte kan värja sig emot
hon är det kramigaste, gosigaste, keligaste barn jag har träffat...
man är bara så chanslös :-)
Det blir tomt när M&M åker till sin stuga och tar lilla charmtrollet med sig.
Men jag finner genast tröst:

Det dansande damlandslaget på Götaplatsen
en underbar folksamling som jublar över målrepriserna på storbildsskärmen
om och om igen
Marie Hammarströms drömmål
Lotta Schelin - Göteborgstjejen som får den varmaste applåden
Josefine Öqvist som får alla att garva
Jag viftar med en liten svensk flagga och känner mig lycklig
solen skiner
det är så där lagom varmt
människor omkring mig är glada och vackra
jag älskar den här stan
jag är så redo att flytta hem nu.

I huset där jag för tillfället känner mig väldigt hemma
repeatar jag The Ark
"Let your body decide"



dansar nykter
njuter av fördelarna med villa
sjunger högt

En sak bara
det sägs att alla har en dubbelgångare någonstans
men att ett helt gäng
har ett dubbelgångargäng
som hänger i samma stad
det är bara freaking creepy!!

tisdag 12 juli 2011

Queen Janis

Somligt önskar man kunde vara något längre
som en mango mania
som en tiramisu på sjätte våningen
som Janis Joplins liv
som Little Girl Blue:

Eat your hearts out, copycats.....

söndag 10 juli 2011

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!

Wheeeheee!!! :-) 3-1 till Sverige!!
Okej, det var onödigt svettigt och nervöst vid 2-1, men sen kommer äntligen Lotta Schelins första (godkända) mål och så kändes allting mycket bättre igen :-)


Lotta ja, hon var och pratade kaffemaskiner med mig på mitt förra jobb, och jag skulle skriva upp hennes namn. Jag och mitt icke-existerande-ansiktsminne alltså.... Jag frågar efter hennes namn..... och när hon sa det så blev jag så generad att jag ville sjunka genom marmorgolvet. Är fortfarande för generad för att återge vad jag sa i den situationen...  Nåja, sen fick jag hennes telefonnr i alla fall ;-)

Även om Öqvist inte fick göra mål i dag så gillar jag verkligen hennes energi och ettrighet på planen, trots att det nu sker på favoriten Landströms bekostnad ;-) Dahlkvist dundrade till i dag också, denna stadiga klippa som blivit en av mina personliga favoriter i laget....  Ett lag vi verkligen kan vara stolta över :-)

Efter 2-0 började jag drömma om final, kanske mot USA, och där har ju Sverige visat var skåpet ska stå!
Nåja, vi är inte där än, först ska vi knäcka Japan och sen ska jag boka in mig på Blåklintsbussen och stå och ta emot vårt fantastiska landslag när de kommer hem :-)

Gött gött gött!!!
Nu ska jag bara njuta av segern
packa väskan med ett leende
och förebereda för semestervecka i Göteborg :-)

Nervös fotbollsnörd!

Fan det är jobbigt att vara fotbollsnörd!
I går satt jag på helspänn och såg straffdramat mellan England och Frankrike, matchen som svajade och vände i sista stund.... och slutade helt rätt i mina ögon - Frankrike förtjänade att vinna! Dessutom är de så mycket roligare att titta på ;-)
Sen såg jag Japan mala ner stöddiga Tyskland, något jag liksom hade på känn och hela tiden hoppades på och sen var jag så adrenalinkickad att jag inte kunde sova :-)
När Sveriges damer kliver in på planen för att ta sig an Australien i kvartsfinal är jag så nervös att jag knappt kan titta.... än mindre andas...
Varför?
Jag vet inte. Men så har det varit så länge jag kan minnas när det gäller sport och så kommer det troligtvis alltid att vara. Det är inget arv från moderkakan, den saken är säker, men pappa Salander har en del att stå till svars för ;-)
Nu hejar jag frenetiskt och hoppas på glädjeyra och ett dansande landslag även i dag :-)



fredag 8 juli 2011

En liten lektion i stalkning och slappning (och om det ordet inte fanns tidigare så finns det nu)

Kan inte hjälpa det,
Stalker Queen Marie - du är helt underbar!


That´s the spirit!! Ta din tiara, dina ögonbryn och ditt pergament, leta upp den utvalda, läs upp din version av Ruts bok och vägra ta ett nej! ;-)

Fredag redan.... jag har verkligen utforskat alla synonymer till ordet "slappa" den här veckan...
Och eftersom jag lever ensam (Charlie räknas inte - hon är aldrig hemma!) så kan jag verkligen ta ut svängarna. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt :-)
Reflexmässigt reagerar jag på saker som jag vet skulle kunna störa någon, sträcker mig för att rätta till... och sen hejdar jag mig och bara skiter i det... Det finns ingen här som bryr sig, det finns ingen som ser att jag slängt dunfjädrar från soffdynorna på golvet, skulle någon se det kan jag alltid skylla på Charlie (för jag kan ljuga och säga att hon varit hemma) men NU FINNS DET INGEN SOM BRYR SIG!!
Disken kan vänta en stund till, sängen ska jag ändå snart gå och lägga mig i igen, dammråttorna är Charlies kompisar (ut i fall att hon skulle få för sig att komma hem nån gång) och jag har inga som helst problem med att TV:n står på samtidigt som datorn repeatar mina måste-höra-just-nu-låtar. 

För någon som kan konsten att anpassa sig till döds är detta en livsviktig lektion.












torsdag 7 juli 2011

Ett tröstat Knytt

År 2001 var ett viktigt år för mig på många sätt
Därför
en favoritlåt från just det året, och fortfarande:


Because you were a part of me
Because you were a part of my soul

Jag menar alla när jag säger alla,
alla jag har samtalat med sedan jag flyttade hit har frågat mig varför jag flyttade just hit
och jag önskar att jag hade begåvats med ord nog för att beskriva,
men dessvärre...
Jag önskar att bilder kunde förmedla någonting av upplevelsen
men dessvärre...
Jag menar alla när jag säger alla,
alla de som har kommit hit och hälsat på under det här året har fått någon form av förståelse...
En sak kan jag dock säga, med största säkerhet:
jag hade aldrig kommit så här långt i mitt läkande
utan den här helande platsen


Örtagården, med anor från Heliga Birgittas tid


Jag kan vandra här
 vila här
 mitt i natten 
utan att vara rädd 




Because you were a part of me
Because you were a part of my soul

Och ett ensamt skrämt litet Knytt no more :-)


tisdag 5 juli 2011

Förlovningsdag

Det var så sant,
det skulle det ha firats förlovningsdag
i ett annat liv
Jag har fortfarande inte förstått att jag faktiskt har varit ringmärkt
men jag vet att jag hade en tanke med det hela...

Skulle ringen kanske vara ett O
plockat från ordet Oro
och kvar skulle finnas
ro
?

O
är förvillande likt siffran 0
Och noll
är skillnaden
om man pratar om ädla metaller i kontakt med hud
kontra inga metaller
bara hud
noll

Jag vet att jag hade en tanke
det handlade om symboler, så klart, det handlar alltid om symboler...
att den där ringen inte skulle ha någon början, inte ha något slut
det ironiska är att just min ring
hade en tydlig linje,
där den en gång hade haft en början
och ett slut...
Jag hade tänkt be den sympatiske guldsmeden göra något åt den där skarven
men vad spelar det för roll om man sminkar över något, egentligen?

Jag har ett ganska synligt ärr på min högra kind,
det har funnits där sedan jag var tolv,
och det har föreslagits från olika håll att jag med smink, kirurgi eller laser ska göra något åt det.
Åt vad?
Det förändrar ingenting
det raderar ingenting
absolut ingenting

Se saker för vad de är
se mig som jag är
jag försöker ständigt förbättra mitt beteende
tygla mina instinkter
hantera mina svagheter
men jag kommer aldrig att bli någon annan.

"Invisible scars take forever to heal"
(Rebekka Karijord - The noble art of letting go)

måndag 4 juli 2011

Closer to fine...

Kopplade bort världen en stund,
två dygn för att vara någorlunda sanningsenlig,
och det tjatas ju en del om det just den här sommaren.

Mumriken vandrade österut
och verkade nöjd med sitt beslut
dessvärre, alltför snart, tog helgen ändå slut
en Snorkfröken lägger i sitt minnesskrin, varje dyrbar minut

Av ingen särskild anledning alls
eller kanske ändå
men mest bara för att Indigo Girls är så jävla bra: Least Complicated:


Och från slutet av det ljuva 80-talet....  
Closer to fine:


"The best thing you´ve ever done for me, is to help me take my life less seriously"

Något annat varken kan eller behöver jag tillägga just nu :-)


fredag 1 juli 2011

Usch!

Juni är slut.
I min bok är en av tre avklarad.
Juni Juli Augusti
Jag tycker verkligen inte om sommaren när den blir så där jävla varm...
Min hjärna smälter, jag kan inte andas.
Den här sommaren är extra jobbig pga min vikt och därav också total brist på lämpliga kläder.
Usch
är ett ord jag använder ofta
Två hemska svettiga månader kvar innan man kan börja andas igen.
Juli brukar vara värst... men augusti är lurigt....


















Jag har blivit helt vädersajtberoende och kollar minst en gång i timmen för att bedöma mina utsikter att överleva morgondagen.
När löpsedlarna krigar ut rubriker som "NU KOMMER SUPERVÄRMEN", är jag då den enda som drabbas av ångest?
Usch

Men nu ska jag sluta gnälla
för jag har annat att göra :-)
Charlie och jag ska kamma till oss
och ta emot finbesök i helgen
Juli kunde sannerligen börja sämre ;-)