fredag 3 juni 2011

Ode till min svägerska

Om det inte vore för att hon skulle avsky att vara i offentlighetens ljus så hade jag anmält henne till alla såna där må-bra-program där ett team kommer hem och tar över, tar hand om och fixar till, eller där man blir kidnappad till en dag av dreams-come-true.
Är det någon som förtjänar att skämmas bort över alla gränser så är det min svägerska.
Det finns ett alldeles särskilt skimmer kring henne... något som strålar rakt ut ur hennes goda hjärta.
Det är ett sådant skimmer som bara finns kring dem som inte alls förstår själva att de har det.
Hon är den som tänker på alla andra, som ger allt hon har och lite till för att försäkra sig om att alla har det bra omkring henne, och då blir det sällan eller aldrig något över till henne själv.
Jag har sagt till henne att hon är det bästa som hänt vår familj, men sådant slår hon genast i från sig, och säger i stället att hennes och brorsans barn smäller högre.
Men om inte hon hade funnits, då fanns heller inte dessa tre juveler, så i det här fallet kom faktiskt hönan före äggen ;-)  I övrigt inga jämförelser, det här är ingen hönsmamma, utan en stark lejonmamma som slog oss med häpnad i samma stund som första guldklimpen mötte solens ljus.
Det finns nog inget som vi i familjen är så överens om som vår tacksamhet över att hon är en del av den. Hennes värme, hennes helt underbara humor, hennes sätt att bjuda på sig själv i total ödmjukhet, hennes ständigt närvarande omtanke....

Jag talar för hela klanen när jag säger att vi bara älskar henne :-)

2 kommentarer:

  1. Nu börjar jag nästan gråta underbara barndomsvännen<3 love u 2<3<3<3 men jag är inte alls sådär underbar alls men tack ändå för du tycker det;-) kram kram bästa goa pia

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Du är hopplös :-) Jag vet i alla fall att jag har rätt, och jag vet att alla håller med mig ;-) KRAM bästaste barndomsvännen ♥

    SvaraRadera