Non je ne regrette rien

Jag tänker bespara er alla tråkiga flyttfakta och säger som vi gör i min släkt - nu är Helgeandsgatan saga all.

I mitt nya liv finns det ingen som säger något om att jag tar med mig laptopen till sängen...
Alltså gör jag det.
I mitt nya liv finns det ingen som hör när jag spelar gitarr...
Alltså spelar jag igen.
(Tack brorsan för lånet, den låter riktigt bra)
I mitt nya liv går en liten katt omkring och funderar över var hon har hamnat någonstans. Hon har redan hunnit med att rymma genom köksfönstret. Jag gick ut och letade, tog ett varv runt huset, såg ingen liten svartvit gangster nånstans... sen kom jag på vem jag egentligen letade efter, höjde blicken och fann henne genast, högt uppe i ett träd :-)
Annars verkar hon faktiskt ta det hela ganska bra, tycker jag. Hon har nog varit ganska stressad av allt den senaste tiden och sen hon kom hit har hon mest sovit. Och i går eftermiddag, när jag själv var tvungen att sova några timmar för att inte gå sönder, då låg hon plötsligt på min mage och kelade en stund, något som inte hänt på flera veckor. Det kanske kan bli bra det här ändå....

Senaste tiden har jag längtat efter att få vara ensam. Vara i fred. Icke blifva störd.
Nu är jag ensam. Det är mycket ovant. Jag minns inte senast jag var ensam en kväll, en natt.
Det kommer bli många sådana framöver, och det är nog ganska bra.
För jag har anat ett mönster,
jag är ett relationsmonster,
tämligen omöjlig att leva med
antagligen ämnad att vara själv
och detta konstaterar jag utan vare sig bitterhet eller större sorg... för:

"det måste finnas ett annat sätt att leva än det jag lärt mig"

(strof ur Sofia Karlssons underbara "Stjärnor över Asahikawa")

"det är dags att börja om nu, det är dags att börja leva"

Det finns ett annat sätt. Det finns många andra sätt. Och jag ska från och med nu försöka leva på ett sätt som passar mig bättre. De senaste tio åren har jag verkligen försökt. Jag har investerat. Jag har kämpat. Jag har trott på sagan och det lyckliga slutet.
Det råder inga som helst tvivel om saken.
Jag måste tänka om.
Likt en fransk liten sparv ångrar jag ingenting. När hon blev ifrågasatt inför en sista-minuten-ändring av sin repertoar: "Så där kan du inte göra", svarade hon: "Jaså, vad är det då för mening med att vara Edith Piaf?"

Vrider på objektivet och hittar skärpa längre bort i bilden
(The bargain store is not open)

Jag kan inte förvandla mig själv till något jag inte är
men jag har makten att skriva en annan historia...
Vad är det annars för mening med att vara Prins Pia?