I bland, som just precis nu, är det så vackert att jag, JAG, saknar ord. Eller så är jag bara ovanligt trött i dag. Min vårgalna kattunge tvingade ut mig på gården, och något motvilligt fick jag kapitulera och ge henne en poäng. Det är en oemotståndligt vacker kväll.. Egentligen orkade jag inte, men ljuset från vattnet drog mig dit. Borta vid folkhögskolan träffade jag en gammal bekant jag inte sett på hela vintern. Antagligen för att jag befunnit mig i mitt ide. (Det är säkert inte farligt att väcka den björn som sover, det kan till och med vara så att det är nödvändigt.)
Sedan satt jag på bryggan en stund, för längst ut fanns några plankor som inte var täckta av fågelbajs. En av flera insikter som drabbar mig just där och då är att det ingår i AME:s åtaganden att rengöra dessa nerbajsade bryggor.... om jag inte minns fel.... vilket jag väldigt sällan gör...
...och det är sällan Vättern ligger spegelblank:
Någon sa en gång att när sorgen stillar sig efter ett uppbrott så kan insikterna falla över en som ett mjukt sommarregn.
"Let it rain"
säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar