Matematik for Dummies

Jag var så trött i går kväll, och gick och la mig ovanligt tidigt, vid tiotiden. Charlie, däremot, hade inga planer alls på att vila. Hon brötade omkring bland flyttkartonger och kassar, precis som vanligt. Mitt i natten var det spindeljakt som gällde, från den höga byrån i sovrummet, dit hon hoppat - smidig som en panter....
Nu, i eftermiddag, verkar hon dock något mer tagen... och har till och med sovit en liten stund uppe på D:s flyttlass.

Nu är hon åter på spaning i fönstret. Får inte missa nåt. För övrigt gjorde hon första rymningsförsöket (efter op) i dag när jag kom hem. Hon hann ut i trapphuset, men jag fick tag på henne innan hon började sin sedvanliga rusning upp mot tredje våningen. Det är nåt särskilt med tredje våningen.
Just nu använder jag helt fräckt Lillan som ursäkt för att slippa göra allt jag egentligen borde göra.
När hon äntligen vilar vill jag inte störa henne, och hon har kontrollbehov av svår art, så om jag inte är blick stilla måste hon kolla vad jag gör. Alltså gör jag så lite som möjligt och intalar mig själv att jag kommer att hinna. Allt ordnar sig. Allt har alltid ordnat sig, eller hur?

Ägnar mig i stället åt lite tankearbete, vilket måste betraktas som minst lika värdefullt, inte minst med hänsyn till vad som faktiskt krävs för att prestera någonting som helst på det området.
Räknar lite.
17 dagar kvar i den här lägenheten. Vi flyttar ut ganska exakt på dagen ett år efter inflyttning.
135 kvadratmeter förvandlar inte en människa till något hon inte kan vara på 40 kvadratmeter.
Men jag sätter mitt hopp till att 62 nya och fräscha kvadrat kan verka som stabil plattform och kanske till och med inspirera en viss prins till något hon hittills inte riktigt förmått att vara.....
Flyttlass nr 20 (om jag inte räknat fel, vilket jag oftast gör) rullar inom kort
d y s k a l k y l i
(jo jag har en liten släng av det också)
och jag grubblar redan över vart 21:an ska landa någonstans.
Jag är född den 21:a. Kan det betyda någonting?
Ska cirkeln slutas
ska jag landa
ska jag äntligen hitta hem?

Det ska jag nog inte räkna med.

Min högst begränsade matematiska förmåga sträcker sig inte längre än till en sak i taget.
Så får det bli.

Jag vill verkligen vara Too-ticki-cool och säga:
"Allt är mycket osäkert just nu och det är just det som lugnar mig".
Tänk att kunna säga det, och mena det.
Men som alla säkert redan räknat ut är jag dessvärre en riktig Snorkfröken...
och en sådan
har en tendens att både oroa sig och drömma sig bort lite för mycket.

"Hon tar illa vid sig om man säger att hon har för stor nos eller för små ögon och hon vill att alla ska tycka att hon är söt"

Och så är hon väldigt rädd om sitt guld ;-)