Jag vaknar med min längtan
duschar den i morgonljuset
prövar varligt om den fortfarande bär
klättrar upp i trädets krona
och förenar mig med suset
blir en sång i mig
Du all min längtan är
Min längtan är en svala
bär mig ut på sina vingar
långt från sorgen och från saknaden av Dig
för min längtan gör mig modig
stark som sången när den klingar
fast Du inte hör
så sjunger den i mig
Och jag vill nå Dig
om så än vid världens ände
Jag vill nå Dig
flyga rakt in i Din famn
Jag vill nå Dig
innan tiden har sin ände
Jag vill nå Dig nu
och sjunga högt Ditt namn
All den längtan som Du väckt
här inuti mig ger mig modet
att våga pröva längtan och hur långt den bär
och jag vet att den kan bära
ända fram till Dig, och orden
jag ska sjunga dom
Du all min längtan är
...
Jag älskade den här sången när jag var liten, har ett minne av att jag vid 4-5 års ålder sjöng och dansade i köket till toner som fortfarande - mer än 30 år senare - gör mig lika lycklig.
I dag blev den mitt ledmotiv när jag cyklade till jobbet.
Tre minuter. Kullerstensgatan, svängen ner mot Vätterns strand där ljuset aldrig är samma som i går, sträckan längs med den gamla klostermuren och slutligen Jungfrustigen.
Privilegium
Mitt första inköp till min nya lägenhet var den här magneten, inte helt ologiskt kanske:
För från och med nu är det lyckopiller av den här sorten som gäller för mig.
Och de fungerar :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar