...och det är alltid lika befriande att komma ut ;-)
När vi svängde in på D:s nya gård, stod den alltid lika kontaktsökande finnen A och klunkade på sin förmiddagsöl. Den här mannen, som blir D:s närmaste granne på lite väl många sätt, har jagat samtalsämnen hela dagen, "har ni sett blommorna på baksidan", "det är marknad sista helgen i maj", "jag brukar föra statistik på temperaturen här på vintern", "jag har kört lastbil" etc etc. Vi hade ett fönster öppet och plötsligt hörde vi hur han ropade utanför, och D fick ställa sig och lyssna en bra stund till historien om en närbelägen loppmarknad och billiga påslakanset från densamma. Till och med när vi hade satt oss i bilen för att åka därifrån kom han farande över gräsmattan och var tvungen att säga något om åldersblandningen i huset och hur det var för tretton år sen, då han själv flyttade in.
D behöver nog aldrig känna sig ensam i alla fall :-)
Jag är något känslig (nähä!?) när det kommer till mitt hem och min borg, och skulle förmodligen inte hantera en sådan situation särskilt snyggt. Det finns en anledning till att jag skaffade mig en luftpistol för några år sen. Visserligen handlade det då mest om de satans måsarna som aldrig lät mig sova... men jag kan säkert komma på fler användningsområden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar