söndag 17 april 2011

-icke anträffbar-

Jag bryr mig inte om solen utanför. Jag är nog den enda.
Jag tar inte tag i det som måste göras. Jag är hopplös.
Jag har i stället begett mig till Rosengåva och vägrar nu åka hem.
Tänk om någon hade visat mig vägen dit i betydligt yngre år.
Hur hade det blivit då?

Jag hade känt igen mig.
Jag hade förstått att jag inte är den enda av mitt slag.
Jag hade blivit vanvettigt förälskad.
I stället drabbar det mig nu.
Det är aldrig för sent,
sägs det,
men jag önskar ändå att jag hade fått resa dit när jag behövde det som allra bäst...
Eller tänk
om det är
...nu?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar