tisdag 26 april 2011

Pillertrillaren

MEN vad skönt att få gå till jobbet i dag och ta det lite lugnt :-)
Jag lovar, det var rena semestern att få sitta och montera och paketera dosetter, lyssna på radio, prata lite skit.... och inte slita ett dugg på hjärnan.

 Drömjobb efter den här helgen!

Lillan har under dagen roat sig med att plundra Vätternskutans påskris. Amen hallå eller, det är tisdag nu och påsken är faktiskt slut för länge sen!


Sen kan jag säga det, att visst, det är artigt att lyssna på andras råd... men det är ganska korkat att följa dessa råd om man känner på sig att det kanske egentligen inte är det bästa för en själv...
Inget bildbevis, det är liksom för deprimerande, men man ska faaan inte klarlacka med svamp!!
VARFÖR använde jag inte pensel eller roller, när jag vet att jag hanterar dessa bättre?!
Nu är mina vita fina möbler, som jag slitit med att renovera, sunkigt gulrandiga i stället och hade det inte varit för flyttstädningen så hade jag bankat skallen i väggen.

Frågar mig själv i stället:
Vad hade Ernst gjort?
Hade han sett det vackra i det misslyckade, människans tillkortakommanden mot naturens mäktighet (eller kemikaliernas i det här fallet) och hade han kanske valt att placera ut några murgrönor på dessa möbler som sedan kunde slingra sig över hela skiten och dölja alltsammans?
Det hade jag kunnat göra om inte brorsan tagit allt det gröna till sina händer och inte lämnat nåt kvar till mig.

Och om jag inte hade haft Charlie ;-)





måndag 25 april 2011

Drömmen om en vanlig katt...

Katter är smarta djur... Charlie visste vad hon gjorde när hon flyttade in här. Hon lät oss tro att hon i alla fall delar av dygnet var en ganska normal katt, som kröp upp i famnen och kelade och spann och var helmysig :-) Vi förälskade oss förstås, och förlät henne när hon sedan visade sin andra sida, den som på människospråk består av lite olika kombinationer av bokstäver ur vårt alfabet.


"Kastrering gör honkatten lugn och harmonisk".... yeah right!
Antibiotika gör möjligtvis katten lite slö i sju dagar, men sen - är hon tillbaka, vildare än någonsin!

Det där med att kela och spinna och mysa när hon var liten, det var ren strategi. Sjävklart älskar jag henne så mycket nu att jag inte kan lägga ut henne på Blocket hur lockande det än må vara vissa stunder. Som i dag, när hon klättrade i kökspersiennen, fastnade, krånglade sig ur med viss hjälp och sen började klättra igen. Hon skriker och slåss och är helt galen för att hon inte få gå ut och hon skuttar runt med stela framtassar, hög rygg, öron i nacken och en enorm svans och ser allmänt koko ut (fast jag gissar att hon försöker vara skräckinjagande).

Jag kanske borde ha fattat när hon fjorton veckor gammal fick gå ner till djuraffären under vår lägenhet, och välja fritt bland alla godsaker och föll för en... torkad grisknorr. Affärsinnehavaren, tillika kattuppfödare, kallade henne "bängboll", och jag kan bara instämma.

När hon var som mest omöjlig i dag säger D att hon nu lämnar över uppfostran till mig.
Tack för det!
Eftersom D har varit hemma om dagarna och jag har jobbat, så har Charlie hunnit bli mer än lite miljöskadad, så frågan är om det finns någonting jag kan göra? Visst, både människor och djur brukar känna sig lugna och trygga i min närvaro, men i Charlies fall är det nog snarare så att hon bara tycker jag är skittråkig och helt enkelt ignorerar mig. Jag är fullkomligt ointressant för hennes syften i livet.
Jag befinner mig inte alltid i verkligheten, och därför inbillar jag mig att vi i framtiden kommer att ha ett sånt där mysigt liv tillsammans, då hon kommer och lägger sig i mitt knä på kvällarna när jag myser i soffan, dricker mitt dyra rödvin och läser mina Jane Austen-romaner.
Dream on,
jag vet ;-)


Men precis som alla andra barn så är hon väldigt söt när hon sover :-)

lördag 23 april 2011

Inget för klaustrofobiska

Den här prinsen har tillbringat dagen i garderoben...

...och det är alltid lika befriande att komma ut ;-)

När vi svängde in på D:s nya gård, stod den alltid lika kontaktsökande finnen A och klunkade på sin förmiddagsöl. Den här mannen, som blir D:s närmaste granne på lite väl många sätt, har jagat samtalsämnen hela dagen, "har ni sett blommorna på baksidan", "det är marknad sista helgen i maj", "jag brukar föra statistik på temperaturen här på vintern", "jag har kört lastbil" etc etc. Vi hade ett fönster öppet och plötsligt hörde vi hur han ropade utanför, och D fick ställa sig och lyssna en bra stund till historien om en närbelägen loppmarknad och billiga påslakanset från densamma. Till och med när vi hade satt oss i bilen för att åka därifrån kom han farande över gräsmattan och var tvungen att säga något om åldersblandningen i huset och hur det var för tretton år sen, då han själv flyttade in.
D behöver nog aldrig känna sig ensam i alla fall :-)

Jag är något känslig (nähä!?) när det kommer till mitt hem och min borg, och skulle förmodligen inte hantera en sådan situation särskilt snyggt. Det finns en anledning till att jag skaffade mig en luftpistol för några år sen. Visserligen handlade det då mest om de satans måsarna som aldrig lät mig sova... men jag kan säkert komma på fler användningsområden.




fredag 22 april 2011

Rolling on

Det blir ljusare, såväl inomhus som utomhus...



















...och utanför mitt köksfönster börjar det grönska:



















Jag hoppades, men vågade kanske inte tro på att jag skulle orka göra någon form av arbetsinsats i dag. I går var jag så trött att jag började grina på jobbet... men till min stora lättnad har jag orkat med att både köra grejer och måla borta på Hispan i dag.
Jag blev nästan färdig med mitt lilla arbetsrum, men eftersom jag var så blixtrande snabb i dag så fick jag bromsa mig och låta färgen torka :-) 
Åkte till Östensons och köpte en glass.
Tip Top, dagen och mig själv till ära.
I morgon åker vi till D:s lilla lya för fixelidon, men på söndag kan jag kanske bli klar med målningen.

Det börjar bli skarpt läge. Nästa helg lämnar vi slottet och beger oss till varsin koja.
Och det ska faktiskt bli ganska skönt...
"Egentid", vad sägs om det?
"Att tiga är guld" - känn på den en stund...
(är inte guld väldigt åtråvärt, eller är det bara jag som tycker det?)

onsdag 20 april 2011

Lill den ende

Lill Lindfors – Jag vill nå dig - längtans Samba

Jag vaknar med min längtan
duschar den i morgonljuset
prövar varligt om den fortfarande bär
klättrar upp i trädets krona
och förenar mig med suset
blir en sång i mig
Du all min längtan är

Min längtan är en svala
bär mig ut på sina vingar
långt från sorgen och från saknaden av Dig
för min längtan gör mig modig
stark som sången när den klingar
fast Du inte hör
så sjunger den i mig

Och jag vill nå Dig
om så än vid världens ände
Jag vill nå Dig
flyga rakt in i Din famn
Jag vill nå Dig
innan tiden har sin ände
Jag vill nå Dig nu
och sjunga högt Ditt namn

All den längtan som Du väckt
här inuti mig ger mig modet
att våga pröva längtan och hur långt den bär
och jag vet att den kan bära
ända fram till Dig, och orden
jag ska sjunga dom
Du all min längtan är
...

Jag älskade den här sången när jag var liten, har ett minne av att jag vid 4-5 års ålder sjöng och dansade i köket till toner som fortfarande - mer än 30 år senare - gör mig lika lycklig.
I dag blev den mitt ledmotiv när jag cyklade till jobbet.
Tre minuter. Kullerstensgatan, svängen ner mot Vätterns strand där ljuset aldrig är samma som i går, sträckan längs med den gamla klostermuren och slutligen Jungfrustigen.

Privilegium

Mitt första inköp till min nya lägenhet var den här magneten, inte helt ologiskt kanske:


För från och med nu är det lyckopiller av den här sorten som gäller för mig.
Och de fungerar :-)


tisdag 19 april 2011

Räddad av ett elbolag?

Jag är trött. Jag har inte tid att vara trött. Verkligen inte.
Överväger allvarligt
en
kopp
knark

Det kryper i mina ben när jag ska sova. Stress, ångest, parasiter?
Jag sover inte. Jag går till jobbet utan att vara vaken.
Insåg i dag att jag inte får någon semester i år. Jag är sjukskriven, visst, men jag jobbar sedan snart ett år tillbaka fem dagar i veckan. Behöver inte jag - precis som alla andra - vara ledig nån vecka?
Tydligen inte.

Jag ger mig själv rätten att sura lite över det.

Det är nu några månader sedan D meddelade en viss förändring i detaljplanen, och ungefär samtidigt började hon packa i hop sina saker. Jag hade ingen lust att bo i ett tomt skal så jag väntade något, men det betyder ändå att vi har bott i ett flyttkaos ganska länge nu.
Det är inte över bara för att vi lämnar den här lägenheten om några veckor.
Så när jag satt i går och jämförde elbolag och fick syn på att "Enkla Elbolaget" just nu erbjuder en herrgårdsweekend när man tecknar avtal (stod det inte till och med "lata dagar på herrgård"?) tvekade jag inte ett ögonblick.
Ja tack.
Ge mig.
Ge mig två dagar i ett rum som helt saknar flyttkartonger, slipdamm, papperkassar, sopsäckar och röra.
Ge mig två dagar i ett rum där allt står i perfekt ordning och harmoni.
Och för att vara helt på den säkra sidan:
ge mig
även
en stor kopp knark.

söndag 17 april 2011

-icke anträffbar-

Jag bryr mig inte om solen utanför. Jag är nog den enda.
Jag tar inte tag i det som måste göras. Jag är hopplös.
Jag har i stället begett mig till Rosengåva och vägrar nu åka hem.
Tänk om någon hade visat mig vägen dit i betydligt yngre år.
Hur hade det blivit då?

Jag hade känt igen mig.
Jag hade förstått att jag inte är den enda av mitt slag.
Jag hade blivit vanvettigt förälskad.
I stället drabbar det mig nu.
Det är aldrig för sent,
sägs det,
men jag önskar ändå att jag hade fått resa dit när jag behövde det som allra bäst...
Eller tänk
om det är
...nu?

lördag 16 april 2011

Loppishallick och lite pyssel på Hispan

Stackars lilla Charlie. I går tvingade vi ut henne på ännu en otäck biltur till läskiga veterinären.... Jag såg att det stack ut trådar ur hennes sår, som dessutom såg en aning fuktigt ut, och ringde direkt och kollade om detta var okej.... och det var det inte alls. Fick åka in direkt med en mycket trött och ynklig liten tjej....
Är det nåt jag har svårt för så är det när barn och djur lider. Maktlösheten över att inte kunna förklara vad som händer, varför man utsätter dem för obehagligheter som sprutor och mediciner och inte minst bilturer... jag känner mig HEMSK!!
Nu ska vi tvinga i henne antibiotika två gånger om dagen och det är inte jättepopulärt. I dag har hon sovit ganska mycket, men när hon är vaken tycker jag ändå att hon är ganska pigg...

Eftersom hon var så pass dålig i går kände jag inte att jag kunde lämna henne ensam i flera timmar i dag, vilket gjorde att dagens loppis i Motala blev något annorlunda. D fick göra allt jobb och jag fick typ alla pengar :-)  Ett nytt upplägg som inte kändes så tokigt, faktiskt. Jag vet inte om det var pga detta, eller kanske något helt annat, men i eftermiddags fick jag något så ovanligt som en energikick, jo det är sant, och begav mig självmant till Hispan med ett lass grejer.
Louise Hoffsten piggade upp ännu mer, och jag måste kanske försöka få in i mitt huvud att jag verkligen befinner mig på markplan där borta, med god insyn... Men va fasen, jag känner mig generös i dag. My treat.

Jag sågade till några extra hyllplan, men insåg att mina muminmuggar ändå inte kommer att få plats. Fyra är kvar här i lägenheten, och fler ska förstås handlas in. Hur stort och praktiskt ett kök än är kommer jag aldrig att få plats med allt jag vill ha där.


Ja, sen byggde jag lite på min vägg... Det kommer att ta tid, det kommer att krävas en del sånt där tålamod, men jag tror att det kan bli bra till slut. Det blir i alla fall på mitt alldeles eget sätt :-)



Jag vägrar sova i det som ska föreställa sovrum. Dels är det för litet och sen är det nåt som låter där inne, ventilationen antar jag, och det har jag haft nog av efter ett år i sovrummet som aldrig sover. Någonting brummar och dånar konstant i det jäkla rummet, och nu har jag blivit så beroende av öronproppar att jag inte kan sova utan. Därför. Om någon undrar alltså. Därför.

torsdag 14 april 2011

Matematik for Dummies

Jag var så trött i går kväll, och gick och la mig ovanligt tidigt, vid tiotiden. Charlie, däremot, hade inga planer alls på att vila. Hon brötade omkring bland flyttkartonger och kassar, precis som vanligt. Mitt i natten var det spindeljakt som gällde, från den höga byrån i sovrummet, dit hon hoppat - smidig som en panter....
Nu, i eftermiddag, verkar hon dock något mer tagen... och har till och med sovit en liten stund uppe på D:s flyttlass.


Nu är hon åter på spaning i fönstret. Får inte missa nåt. För övrigt gjorde hon första rymningsförsöket (efter op) i dag när jag kom hem. Hon hann ut i trapphuset, men jag fick tag på henne innan hon började sin sedvanliga rusning upp mot tredje våningen. Det är nåt särskilt med tredje våningen.
Just nu använder jag helt fräckt Lillan som ursäkt för att slippa göra allt jag egentligen borde göra.
När hon äntligen vilar vill jag inte störa henne, och hon har kontrollbehov av svår art, så om jag inte är blick stilla måste hon kolla vad jag gör. Alltså gör jag så lite som möjligt och intalar mig själv att jag kommer att hinna. Allt ordnar sig. Allt har alltid ordnat sig, eller hur?

Ägnar mig i stället åt lite tankearbete, vilket måste betraktas som minst lika värdefullt, inte minst med hänsyn till vad som faktiskt krävs för att prestera någonting som helst på det området.
Räknar lite.
17 dagar kvar i den här lägenheten. Vi flyttar ut ganska exakt på dagen ett år efter inflyttning.
135 kvadratmeter förvandlar inte en människa till något hon inte kan vara på 40 kvadratmeter.
Men jag sätter mitt hopp till att 62 nya och fräscha kvadrat kan verka som stabil plattform och kanske till och med inspirera en viss prins till något hon hittills inte riktigt förmått att vara.....
Flyttlass nr 20 (om jag inte räknat fel, vilket jag oftast gör) rullar inom kort
d y s k a l k y l i
(jo jag har en liten släng av det också)
och jag grubblar redan över vart 21:an ska landa någonstans.
Jag är född den 21:a. Kan det betyda någonting?
Ska cirkeln slutas
ska jag landa
ska jag äntligen hitta hem?

Det ska jag nog inte räkna med.

Min högst begränsade matematiska förmåga sträcker sig inte längre än till en sak i taget.
Så får det bli.

Jag vill verkligen vara Too-ticki-cool och säga:
"Allt är mycket osäkert just nu och det är just det som lugnar mig".
Tänk att kunna säga det, och mena det.
Men som alla säkert redan räknat ut är jag dessvärre en riktig Snorkfröken...
och en sådan
har en tendens att både oroa sig och drömma sig bort lite för mycket.

"Hon tar illa vid sig om man säger att hon har för stor nos eller för små ögon och hon vill att alla ska tycka att hon är söt"

Och så är hon väldigt rädd om sitt guld ;-)

onsdag 13 april 2011

Nyopererad liten tuffing!



En hungrig liten tjej, nyopererad och tatuerad, som var så tacksam för att få mat att hon började spinna... (och mappa började gråta av lättnad och lycka över att se sin lillprins vid så otroligt gott mod)
Vi hade förberett inne i sovrummet, med plädar på golvet och lilla toaletten med låg kant osv, så att hon inte skulle behöva gå för mycket. Vi har ju bara fått veta att hon skulle vara väldigt trött och medtagen efter operationen, men... Charlie är kanske inte riktigt som alla andra, och nån vila finns det faktiskt inte tid för :-) Går det någon ute i trapphuset så måste man faktiskt kolla vem det är, t ex. Svansföringen är lika glad som vanligt och hon försökte till och med springa emot mig i hallen när jag lockade på henne :-) Dock gjorde sig verkligheten påmind där för en sekund, så hon vinglade till och satte sig på golvet.

Jag vet inte hur man ska få henne att vila, det verkar vara emot hennes natur, så hon får ta det här i sin takt, på sitt sätt... Modiga, urstarka och underbara lilla hjärtat! ♥




Hönsmappa med ångest!

Nej, usch, det här är inte roligt..... Körde lilla Charlie till veterinären i dag, dags för kastrering.... Hon avskyr verkligen att åka bil och i dag var det värre än någonsin. Varje skrik skar i mappahjärtat och jag som har en tendens att se tecken överallt blev inte gladare av att se en likbil utanför veterinären :-(

Min underbara lilla goa knäppkatt, jag vill att du ska få ett så bra liv som det bara går! Om några veckor börjar vårt nya liv, i vårt nya hem, med helt nya möjligheter och nya jaktmarker... Hoppas att du någonstans i ditt söta lilla knashuvud förstår att jag bara vill ditt allra bästa!

Mappas hjärtefis ♥

måndag 11 april 2011

Vår.....


I bland, som just precis nu, är det så vackert att jag, JAG, saknar ord. Eller så är jag bara ovanligt trött i dag. Min vårgalna kattunge tvingade ut mig på gården, och något motvilligt fick jag kapitulera och ge henne en poäng. Det är en oemotståndligt vacker kväll.. Egentligen orkade jag inte, men ljuset från vattnet drog mig dit. Borta vid folkhögskolan träffade jag en gammal bekant jag inte sett på hela vintern. Antagligen för att jag befunnit mig i mitt ide. (Det är säkert inte farligt att väcka den björn som sover, det kan till och med vara så att det är nödvändigt.)


Sedan satt jag på bryggan en stund, för längst ut fanns några plankor som inte var täckta av fågelbajs. En av flera insikter som drabbar mig just där och då är att det ingår i AME:s åtaganden att rengöra dessa nerbajsade bryggor.... om jag inte minns fel.... vilket jag väldigt sällan gör...
...och det är sällan Vättern ligger spegelblank:

 
Någon sa en gång att när sorgen stillar sig efter ett uppbrott så kan insikterna falla över en som ett mjukt sommarregn.

"Let it rain"

säger jag.

onsdag 6 april 2011

På andra sidan vattnet ligger Finland



Med skämskudden i beredskap begav jag mig till YouTube för att se vad moderkakans hemland skulle bjuda på i årets ESC. Blev lite förvånad över att finna en deprimerad Prins Harry i ett växthus, och något förskräckt över tanken på vad han har odlat och framför allt vad han har rökt från denna anrättning.....
Men okej, jag tar mig genom låten. Vad jag förstår så vill man inte att världen ska låta sig luras av de glada gröna färgerna och det på gränsen till euforiska trallandet (ja, med finska mått mätt alltså), så för tydlighetens skull placerar man ut några mycket allvarliga och svårmodiga finnar runt om i växthuset och understryker därmed att Finland alltid är Finland.
Så.... Purjo-Eric eller Pot-Harry...?
Växthuseffekten,
jag menar allvar nu,
vi får inte blunda för hotet.

söndag 3 april 2011

De stora frågorna...

En av helgens knäckfrågor:
Vad finns mellan "bra" och "anus"?
Naveln, gissar jag, men jag är långt i från säker.

Mycket reda oreda fix trix och snurr just nu. Tre lägenheter som ska vara någorlunda redo om knappt en månad. Sen ska två hyfsat vuxna och en liten tonårskatt vara redo också. Vissa delar är svårare än andra. Om mina tankar hade makt över mina hårsäckar skulle jag ha afro.

I dag faller regnet oupphörligen från en jämngrå himmel.
Det innebär att dagens flyttlass, papperkassar och kartonger, står kvar här i hallen.
Är det bra eller anus?
Jag har motivering för båda svaren.

En annan av de stora frågorna för stunden:
Silvergrått hår.
Är det bra eller...?
Jag kan inte förneka det längre. Det går inte att dölja utan kemikalier. Det är inte guld som glimmar i skallen. D hävdar att jag är en sån person som passar i grått hår, medan hon själv kommer se ut som en skogshäxa om samma sak drabbar henne.
Det kan jag i och för sig hålla med om ;-)
Men jag är liksom inte redo!
Silvergrå afro.
Är det...
Nej...

Mitt i regnet glimmar solen till i bland, likt de förargliga silverstänken i mitt hår....
Mina kära som inte är så nära geografiskt gör sig påminda och värmer mitt inre.
Hon vars andra namn inte är Etna, t ex, och den ovärderliga pusselbiten som får mig att skratta så hårt att jag måste leta upp min inhalator mitt i natten... Min mobil är min respirator :-)

Och om nu mumintrollets förfader bor bakom kakelugnen så får väl lillprinsen ta en annan plats.
Var tronar man bättre än på toppen?