oOo balans

Oförutsägbar som en Lynchfilm.......
Skrattar och gråter, surar och gläds, svär gör jag oavsett......
Obalans
är ordet.

Någon dag kanske jag blir den där trygga lugna balanserade människan igen, den som folk ansåg sig kunna luta sig emot.
Eller så har jag aldrig varit någon sådan människa.
Mina måndagssamtal handlar mycket om att våga vara jag, mycket mera jag.
Stackars satar som måste stå ut med ännu mer av mig!
Jag vet inte om jag själv är så jävla sugen.
Men jag har förstått att det är det enda jag kan göra.
Jag har nära på anpassat i hjäl mig.

Det finns dock en balansgång här också. Jag vill absolut inte bli en odräglig egoistisk människa som enbart tänker på sig själv, och inte bryr sig ett dugg om vilka lik hon glatt skuttar över för att få allt som hon vill ha.
Jag vill inte bli en sådan människa som dag in, år ut lever efter devisen "nu ska jag tänka på mig själv för en gångs skull".

Att våga vara mera jag handlar nog mycket om gränser, det där som är så lätt att uttala, endast två stavelser och inga tje-ljud alls, men så förbannat svårt att lära sig.
Jag vet inte hur jag ska begränsa de där som har en förmåga att ta lite för mycket.
De som känner mig vet att jag har balettfötter. Det innebär att jag pointar, dvs jag sträcker min fötter i vinkel nedåt, med tårna i marken. Jag har tydligen alltid gjort så, jag var dessutom ett barn som oftast gick på tå och det har jag fortsatt med i vuxen ålder, i dubbel bemärkelse.
Alltså:
Jag har mycket svårt att sätta ner foten.

Den lilla energi jag har i min stora kropp går till att försörja andra... och så orkar jag inte ha det längre.

Så jag antar att det kan vara bra för mig att vara för mig själv ett tag, bo själv, bestämma själv, ta kontroll över allt.... Jag har gjort det förr och det har varit bra för mig.
Jag försöker tänka så, jag försöker blicka framåt med stark pannlampa på mig, men det är inte alltid lätt att lura sig själv.
Känslan innerst inne är lik förbannat sorg.

Därför tänker jag på mig själv för en gångs skull och bokar in möten med några av de allra bästa och ser fram emot att få vara där jag känner mig älskad och lycklig (och kanske en liten aning salongsberusad!)

Jag kan aldrig tacka nog för att jag har de vänner jag har ♥