lördag 19 februari 2011

Lördagsloj

Sköna lördag. Slappar med någorlunda gott samvete. Strax före kl fyra i morse väcktes jag av en kelsjuk Charlie. Hon kurrade så där sött som bara hon kan, och trampade runt i sängen på jakt efter någon som kunde tänkas klappa henne på magen. Vad gör man?
Ja just det, Charlie får ju inte vara i sovrummet, men helt i stil med det mesta som händer just nu så blir inte allt som jag hade tänkt mig ;-)
Med tanke på att jag kommer att bo i en tvåa, där lillan får nöja sig med mindre än hälten av den härliga yta hon har haft tillgång till här, så har jag redan kapitulerat. Någon gång efter kl halv fem i morse somnade jag således med en mycket långsmal katt längs min sida, med näsan inborrad i hennes lilla nacke. Mappas lilla hjärtefis :-) Ord kan inte beskriva hur glad jag är för att hon finns och för att hon är min och för att jag faktiskt inte är särskilt allergisk alls mot just henne.

Nu är jag inne på andra kaffekoket och på TV:n sänds den ena spännande skidtävlingen efter den andra. Det är nåt med vinter, helger och skidor på TV. Som barn satt jag bänkad, eller ja, låg på mage oftast, framför TV:n, och följde Stenmark, Strand och inte minst min personliga favorit: Bojan "Kolan" Krizaj i slalombackarna. Jag försökte skriva protokoll, precis som pappa gjorde, och det gick bra i första åket. Men mitt högst begränsade matematiska sinne förmådde aldrig reda ut hur startnummer och mellantider skulle skrivas i andra åket, så inget av mina protokoll blev någonsin komplett. I pappas papper fanns nog inte en enda liten decimal på villovägar :-)


Bojan Krizaj, fick smeknamnet "Kolan" av mig, som tyckte att hans hår såg ut som en härlig smörkola. Mitt förhållande till socker har nog alltid varit en smula insane.



***************************************************************************************************

Jo, just det, jag skulle vilja tacka så enormt mycket för all positiv respons jag får här och på facebook över mina blogginlägg. Det värmer och det stärker och det gör mig så innerligt glad! Tack för att ni tar er tid för mig :-)

****************************************************************************************************

I dag är det en vecka sen jag tog min sista Cymbalta. Stötarna som går genom kroppen och som får huvudet att kännas som en discokula är ganska irriterande.
En annan sak som jag måste leva med dessa dagar är det faktum att jag är extremt lättrörd. T ex: D och jag har kollat på "Lyxfällan" nästan varje dag den här veckan, och trots att jag egentligen inte känner någon som helst sympati för dessa bortskämda snorungar som handlar dyra leksaker på kredit och sen blir förvånade över att pengarna plötsligt är slut, så sitter jag ändå och grinar när allt ordnar upp sig på slutet! Jag får tårar i ögonen när någon säger snälla saker, som i "Let´s Dance" t ex, när juryn öser beröm, då brister det totalt för mig. Jag är fullt medveten om hur patetiskt detta är, men skyller på min kemiska obalans. Jag ÄR en människa med jobbig närhet till min känslor, men det här är faktiskt extremt. Jag hoppas att det är snabbt övergående, för det är inte okej att sitta och gråta till TV-reklam (nyfödda bebisar etc).

Nu kan jag inte skriva mer. Måste torka tårarna efter Maria P-H:s andra kanonåk!

1 kommentar:

  1. HI HI Man bestämmer så mycket när det gäller de där katterna men i verkligeten är de helt och hållet de som bestämmer...
    Kika in hos mig och ta en kik på mina nya små vänner..
    Ligger i torsdags....

    SvaraRadera