Nytt kapitel väntar...

Till D

För fyra år sen öppnades en sagobok. Du min prinsessa, jag din prins. Det var overkligt vackert, och vi har många gånger återberättat vår saga för varandra. Den magiska natten då vi möttes, snön som föll över oss där vi stod på Järntorget och bara visste att det var vi, trots att du inte ens visste mitt namn än.

De här åren har varit underbara men också väldigt kämpiga. Vår kärlek har varit självklar sen dag ett, och hos dig fann jag ett hem.
Det var också där jag föll i hop. Allt som lagrats inom mig men aldrig bearbetats ville plötsligt ut. Jag antar att det beror på att jag kunde lita på dig. Där var det okej för mig att falla.

Du har burit mig, du har verkligen gjort allt för mig, och du har lärt mig det jag inte visste om tillit.
Tillsammans med dig har jag försökt bli en bättre människa. Din godhet är din vackraste egenskap, även om den stjälper dig själv i bland, men jag har sett dig och förhoppningsvis blivit en godare människa även jag. Mina starka försvar, i form av ironi och sarkasm, har du hjälpt mig att bryta ner.
Det är jag tacksam för, precis som allting annat jag fått av dig, och lärt mig av dig.

Du är min familj, du är min bästa vän, du är en människa jag respekterar högt och någon jag alltid varit livrädd att förlora.

Vi har den vackraste sagan bakom oss, men vi lever inte längre i den. Kanske har allt elände kommit emellan oss, kanske kan vi en dag hitta tillbaka.
Men en sak är säker. Vi älskar varandra, och vi kommer alltid att finnas där för varandra. Världen utan varandra är bara skrämmande och tom.

Vi är fortfarande unga och levande, och jag vill att du ska få pröva de där vingarna som sett så vissna ut den sista tiden... Flyg, mitt älskade yrväder, och lev det liv du allra helst vill leva. Jag finns för alltid här, vi vet vad vi har, och vad som alltid kommer att finnas.

Nu har vi lagt våra förlovningsringar i en liten ask. Det var tårfyllt, men utan drama. Vi är överens om att ge varandra fria nu. Vi ska inte hålla i hop för att vi en gång hade det helt perfekt. Vi ska inte bli gamla och bittra tillsammans, och ångra det vi aldrig gjorde. Vi har alltid försökt ge varandra allt, men pga våra egna svagheter inte kunnat utveckla oss själva. Du har alltid satt mig framför dig själv, och därmed suddats ut mer och mer. Det är det sista jag vill ska hända. Du är så levande, du är så vacker, du är så underbar som människa när du får vara du.

Vi satsade verkligen allt när vi flyttade till Vadstena. Det ångrar ingen av oss. Vi behövde bryta de negativa mönster som vi satt fast i. Men det löste inte alla problem, det blev inte som vi innerst inne hade hoppats. Du och jag är vänner, och det är vackert så. Jag är lyckligt lottad som får ha dig i mitt liv, och jag är så glad att vi inte drar ut på det här så vi kommer till en punkt där vi börjar göra varandra illa. Tårarna kommer trilla, det förnekar jag inte, men i bland faller de också av lättnad och glädje. Vi gör det här för att vi älskar varandra. Jag kunde välja att följa med dig dit du far, men jag skulle bara hålla dig tillbaka. Jag vill att du ska satsa helt och fullt på dig själv och förhoppningsvis upptäcka det jag redan vet om dig. Ingen vet vad som händer i framtiden, men jag är helt säker på att jag alltid kommer att älska dig.

För fyra fantastiska år som har varit och för en lång ljus framtid... Salute.