måndag 27 december 2010

Charlies första jul

Vi fasade för att det skulle bli så här:




Men i själva verket har det mest sett ut så här:
















Den lugnaste, skönaste jul någonsin. D säger samma sak. Vi upplevde ingen panik, ingen hysteri, ingen stress. Vi tog det bara lugnt, lovade varandra att inte köpa dyra julklappar eftersom vi verkligen inte har råd med det i år, och det var i alla fall något som jag höll fast vid :-)


Vi bakade lite pepparkakor, för de vi bakade häromdan var plötsligt slut...
Vi slog in julklapparna som inhandlats dagen innan...
Vi åt älgstek i stället för skinka, helt perfekt...
En mycket gullig tomtenissa - min nyfunna vän B-B, kom förbi och lämnade en burk hembakade kakor, mums...
Vi låg i soffan och kollade på TV och tog det väldigt väldigt lugnt...

Framåt kvällen öppnade vi julklappar och Charlie lekte lyckligt med alla nya saker.
Det är nåt speciellt med julen och de yngsta i familjen :-)

Juldagen och annandagen är två av årets absolut bästa dagar enligt mig. Allt är liksom klart, det är bara att luta sig tillbaka, bläddra på TV:n, i böcker, i tidningar... och äta så mycket man bara orkar.

Jag tycker allvarligt synd om alla som tvingas upp och jobba tidigt på juldagen... Framför allt när det är så många arbetsplatser som hade kunnat hålla stängt och respektera de röda dagarna... Men icke. Jag har själv varit anställd inom handels i många år och upplevt helvetesveckorna före jul då det inte finns något slut på köerna, varubergen eller övertidstimmarna.... när julafton kommer får man gå hem kl 14, och försöka varva ner, fira lugn och fin jul, för att sen tänka på.... rean. Vem möblerar om i butikerna? Vem ser till att julen plötsligt är borta och mellandagsrean skriker i hyllorna? Vem står och servar kunderna på juldagsmorgonen? Inte är det tomten och hans sjuhundra nissar...
Jag blir så trött på det. Det är fan inte nödvändigt att hålla alla köpcentran öppna jämt. Låt folk som jobbat häcken av sig före jul få vila ett par dagar då så många andra är lediga.

D säger att jag är skadad för livet efter mina år inom handels.
Det ligger något i det.
Jag har blivit en smula folkilsk och aggressiv!

Nu är jag lyckligt lottad som slipper stressa runt, som slipper jobba häcken av mig, som får lov att bara ta det lugnt med min lilla mysiga familj och det är jag så tacksam över. Lider med människor som motvilligt hasar runt till släktingar och bonusfamiljemedlemmar av olika slag och firar fem julaftnar som alla måste bli lika trevliga och som inte hinner andas ut förrän nästa skinkbit ska mosas ner i strupen.
Jag önskar att alla som ville skulle få göra precis som jag...

I morse var jag tillbaka på jobbet igen. Kände mig inte alls färdig med julmyset och slappandet, men jag fick inte vara ledig. Försäkringskassan ger mig inga lediga dagar så länge jag arbetstränar... Så om jag arbetstränar ett år, får jag inte en enda semesterdag då? Tydligen inte.
Nu vet jag inte hur det blir efter februari, om jag får stanna på AME eller om jag måste göra något annat.
Försöker att inte oroa mig för det.

Ett steg i taget.

Efter nyår ska jag börja trappa ner på medicinen.
Doktorn var inte nöjd, men jag är en aning envis till min läggning och fick därför i genom min vilja.
Han ville att jag skulle börja nedtrappningen till våren.
Glöm det.
Mina cymbalta är snart slut och jag tänker inte betala några femtonhundra för en ny låda.
Icke.
Efter nyår ska jag gå på halva dosen ett tag, sen hoppas jag på att slippa medicinen helt.
Fruktar det värsta
Hoppas på det bästa
Något annat kan jag inte just nu.

torsdag 16 december 2010

Yoghurt och dess ansikten

Bönderna har gjort sina val.
Jag tror inte vi kommer höra några klockor ringa någonstans.

En annan sak...
Ni har säkert hört om turken på burken som inte är turk utan grek och nu får 1,7 miljoner av mejeriet för att dra tillbaka sin stämningsansökan.
Om ni inte har hört så är det som så att greken inte hade en aning om att han var ansiktet utåt på den turkiska yoghurten från Lindahls mejeri i si så där åtta år, och blev smått förolämpad när han blev medveten om detta.





Nu undrar jag hur det är med den lilla tanten på den grekiska burken.
Är hon grek?
Är hon medveten om att hon figurerar på yoghurthinkarna i Sverige?
Kan det vara så att hon också är berättigad till ett stort skadestånd?
Kommer jag någonsin att få veta?













Dagarna går och julen närmar sig som bekant och aldrig någonsin har jag känt mig så lugn inför högtiden som alldeles för många stressar i hjäl sig över...
Det finns inga pengar att handla för, så någon hysteri á la köpcentrum blir det inte, tack o lov.
Har vi tur finns det granar kvar när pengarna kommer, den 23:e!
Julklappar blir små pyttegrejer i år, vi räknar vår underbara lilla Charlie som årets julklapp till oss själva och hon är liksom ovärderlig :-)

Ovärderliga är också de människor som ger energi, som får en att skratta, som gör vardagen lite gyllene.
Därför är jag förbaskat ledsen över att en av de som ger energi och får mig att skratta måste lämna AME i morgon... Du vet vem du är och att jag är högst missnöjd med det här beslutet. Hoppas ändå på att det inte är The End för oss.

Har sett på Facebook att flera av mina bekanta suttit fast i snön i dag... För fasen - var rädda om er där ute! Lova!

Beder vänligen eder
Prins P

torsdag 9 december 2010

Lite bondekackel

Det var länge sen någon kallade mig Birdie... så det känns riktigt trevligt ;-)
Undrar dock hur länge jag ska fortsätta kraxa kråka...
Sabla förkylning
Be gone...

Det var stor dramatik i gårdagens avsnitt av "Bonde söker fru"...
Jag har så mycket jag vill säga men ska försöka fatta mig kort.

Ann-Katrin borde få lite hjälp från TV-teamet, om inte annat för stackars Per-Johans skull.... Han hade gjort sig så fin för deras slottsdate, och Hon dyker upp i.... ja, det hon dök upp i. Hon kollade antagligen inte så noga i spegeln innan.... Det roliga är att hon i förra veckan efter taggatreudsvisan sade sig möjligen ha för höga förväntningar på grabbarna. Men om man vänder på det? Ska hon verkligen inte bjuda på mer än lite blandsaft på sin gård??

Thomas sitter ensam på en sten och gråter för att en otäck knäckehäxa från Karlskrona har snackat ner honom så grymt att ingen längre vill ha honom... Och nu sitter Hon och vill stanna kvar!?!? Be gone, witch!Nu hoppas jag bara att det finns ett gäng tjejer som sätter sig och skriver några fina rader till Thomas, så att han får en ny chans att hitta den kärlek han kämpar så för att finna....

Långbonden hånglar runt och testar så många haaarliga tjajör han bara kan på kortast möjliga tid. Han borde bli lämnad ensam kvar om någon... Vad vi inte fick se på TV var att han efter Amanda-daten gick ut och  hånglade med Sofie för att sedan återvända till Amanda och hennes sovrum.
Det lär finnas många suuuuperharrrrliga tjajjör kvar på jorden som han vill testa efter det här programmet, så stackars den flicka som skulle välja att stanna kvar där!

På Öland blev det äntligen lite action, och med helt rätt kandidat om någon frågar mig. Tråk-Sara kommer ingenstans med sitt "en-man-ska-vara-si-och-en-kvinna-vara-så"-snack. Go Susanne!

Äntligen fredag i morgon. Känner mig trött och sliten och väldigt less på den här sega jävla förkylningen... Orkar ju knappt promenaden till jobbet, börjar flåsa efter ett par hundra meter!
När jag kom hem i dag somnade jag på soffan med Charlie i famnen. Den lilla hjärtefisen kryper nästan ur sitt skinn i bland när hon blir kelsjuk :-) Och ägaren sa att hon inte var den keligaste i kullen... Right!
Allergin gör sig påmind då och då, men jag har köpt ett naturläkemedel som verkar fungera ganska bra - nasaleze. Huruvida jag har någon astmatisk reaktion eller inte är omöjligt att säga just nu, för luftrören är så fulla av skit att jag ändå inte kan andas ordentligt!
Det ska verkligen bli skönt med helg....







Mina suuuuperhaarrrrliga tjajjjöörrr!

tisdag 7 december 2010

Guds son/söner













Jo, alltså, det är det här med Carola. Som alla vet är det jul snart och Carola är som allra bäst så här i adventstider. Men... det är en sak jag inte förstår och som jag hoppas att någon mer bevandrad och upplyst person kan hjälpa mig att reda ut.
I "Joy to the world" sjunger ovan nämnda fantastiska sångerska om Guds son. Det är inget konstigt med det, inte alls, och särskilt inte i dessa tider. Men, när hon sjunger "Guds son Emanuel" blir jag en smula förvirrad.
Jag är inte konfirmerad eller särskilt insatt i det här med Gud, men jag har absolut för mig att Guds son heter Jesus.
Vem är i så fall Emanuel?
Jag är tacksam för svar.

söndag 5 december 2010

Lillprins...essan?

Jag är tillbaka.
Sen sist har det varit kallt. Mycket kallt.
Det har kommit snö. Mycket snö.
Norpan, Pyret och Miss M var här.
En förkylning flög på mig.
Och sen kom Charlie.

Egentligen är det Gråbens fel. Lite i alla fall. När han besökte oss för första gången och promenerade omkring här i lägenheten kändes det så självklart med en katt här.
Och jag vill inte leva utan husdjur.
D och jag har förstås pratat om katt, men tänkt att det får vänta till vi har det där huset på landet.
Men när har vi det där huset på landet??

Min allergi har hindrat mig.
Storstan har hindrat mig.
Men nu, med en lagom dos Cymbalta i kroppen, tänker jag positivt.
Vi bor stort, vi bor en liten stad där katter kan vistas utomhus, jag verkar klara bondkatter bättre än raskatter....

Det kan gå.
Det ska gå.

Vi drömde om en grå, stabil, robust kattkille som skulle bli gatornas kung.
Sen föll vi för en svart-vit, assymetrisk, tanig och helvild liten prins...
...som mest troligen är en liten prinsessa.

Vad bra att "Charlie" funkar på en tjej också :-)

Så nu rusar detta yrväder runt i lägenheten, högt och lågt, och får oss att undra vad fasen vi har gett oss in på!
Hon pratar mycket med oss, ropar när hon inte ser oss, skuttar upp i knät och ger i från sig sitt "nu-är-det-dags-att-gosa"-pip. Om både D och jag befinner oss i soffan delar hon rättvist upp keltiden mellan oss och byter knä efter halva tiden.
Hon följer oss som en liten hundvalp, hon har svansen högt och är otroligt nyfiken, social och glad.
Och när detta lilla monster kurar i hop sig till en trasslig, spinnande liten boll i ens famn, så smälter mappornas hjärtan totalt :-)

Hon var inte vad vi hade tänkt oss.
Men jag undrar om hon inte var meningen.....

Ett hem utan katt är bara ett hus.
Víta tassar är inte så vita efter en tupplur i kakelugnen.