lördag 20 november 2010

Nån som vill adoptera John Blund??

"Boven i dramat är tröttheten", sade den för dagen riktigt sympatiske arbetsförmedlaren.
Sant.
Mycket sant.
Sedan jag började arbeta fyra timmar om dagen i stället för tre så har jag inte mycket till liv.
Jag går upp, jobbar, kommer hem.
Äter lunch, enbart av den anledningen att det goda hjärtat D har lagat den till mig.
Sen börjar kampen. Kroppen skriker efter sömn. Min vilja är att vara vaken.
Viljan förlorar.
Jag somnar.

Försöker lyda doktorn och ställer klockan på 30 minuter. Det ska kompensera två timmars förlorad nattsömn. Sägs det.
När klockan ringer är jag förlamad. Min tanke är att jag ska röra på mig, lyfta någon kroppsdel, armen, huvudet, benet, vad som helst. Inget lyder, inget lyssnar. Jag kan inte röra mig.
Efter två timmars slummer kommer jag i bästa fall upp ur sängen. Då är det mörkt ute, det börjar gå mot kväll.
Jag försöker klarna till i skallen för att få lite kvalitetstid med D, men jag kan inte påstå att jag ligger på någon vidare hög konversationsnivå.
TV:n är ungefär vad jag klarar av.
Sen är det snart dags att sova igen.

Jag har inte kommit i väg till gymet en enda gång sen jag gick upp i arbetstid. Det finns så mycket vilja, men så fruktansvärt lite energi...

Det gör mig så förbannat less...

När lördagen kommer är det vila som gäller, i stället för allt jag borde och vill göra. Jag har inga krafter.
Söndagen kan i bästa fall leda till någon form av aktivitet, sen börjar veckan om igen.

Blir det bättre med tiden?
Skulle det bli bättre utan medicin?
Skulle en djupare nattsömn leda till piggare dagar?
Skulle ett liv utan medicin sänka mig i mörker och orkeslöshet av annat slag?

Frustration, ångest, dåligt samvete... för att jag inte orkar vara social och aktiv.
Jag väljer inte. Jag har inget val.

Boven i dramat är tröttheten.

Jag får i alla fall fortsätta på de här fyra timmarna om dagen året ut. Jag var rädd att de skulle tvinga mig att gå upp i arbetstid, men det var det inte tal om den här gången.
Det blev ett bra möte, med mycket snälla ord från min handledare på AME, om mina framsteg både socialt och arbetsmässigt. Hur jag tar mer plats i stället för att bara smälta in, hur jag kommer med idéer och förslag som inspirerar övriga deltagare... och det är gott att höra. Jag känner själv hur jag blivit starkare bara de senaste veckorna, då jag fått så mycket uppmuntran, och det är gott att höra att det också speglas i mitt beteende.





Första docksängen,
dekormålad av undertecknad :-)
Sedan bilden togs har jag även gjort ett litet gyllene mönster på den tomma gavlen, men det blev jag inte särskilt nöjd med!







Det omtalade Fia-spelet. Har även gjort spelpjäser :-)



I går kom jag i alla fall ut på en liten promenad i kylan.
Den här platsen är lika vacker alla årstider....

För nu har jag fått se Vadstena alla årstider. Första gången jag kom hit var det sommar. Andra gången var det vår, tredje gången var det vinter och nu, har jag fått uppleva hösten. Jag kan inte beskriva hur gott det är att få vara här... Önskar bara att jag orkade vara vaken fler av dygnets timmar....





tisdag 16 november 2010

Äntligen!

Ja men det var väl på tiden! Och det var väl precis en sån nyhet som behövdes för att kunna se ljuset i vintertunneln, ljuset bortom detta mörker som envist vill hålla mig kvar i sängen på morgonen. Det blir ett kungligt bröllop även nästa sommar, och det blir ett Brittiskt Kungligt Bröllop!!! :-)
Jag citerar: "Bröllopet väntas bli lika storslaget som när prins Charles gifte sig med prins Williams mamma, Diana Spencer." (Aftonbladet)
















"Underbart!!!" säger Prins Pia.

fredag 12 november 2010

Bara en liten veckorapport

Ledig dag. Jag hade hoppats på att få något gjort, sånt jag inte hunnit/orkat de senaste veckorna. Träna, t ex. Men trots att jag sov till kl 11 i dag har jag inte känt mig särskilt pigg och utvilad. Minnet av flera intensiva drömmar skvallrar om dålig kvalitet på sömnen, och min huvudvärk har kanske något med detta att göra.

Nåja, jag har helgen framför mig, och med denna sömniga lediga bonusdag kanske jag får nya krafter till i morgon.

Mina föräldrar var här i veckan. Dessa guldkorn hjälpte mig och D med att forsla hem en del möbler från såväl Återvinningen i Motala som IKEA i Linköping. Tusen tack för detta! Pappa fick dessutom ge sig ut i snöovädret och byta mina däck, perfekt timing, och när jag skulle åka till jobbet i onsdags morse var han redan ute och befriade min bil från is och snö... Jag har sagt det förr och kan gott säga det igen. Om jag så fick välja bland världens alla mammor och pappor så hade jag valt mina. Det är verkligen ingen självklarhet för alla, det jag välsignats med. Trygghet, ovillkorlig kärlek och denna enorma vilja att hjälpa mig i alla lägen. Man undrar bara hur fasen man ska kunna ge tillbaka något av allt det jag får....

Snön har fallit och snart försvunnit. Trots alla bekymmer som denna nederbörd för med sig kan jag inte låta bli att tycka att det är lite mysigt ändå. Och framför allt otroligt vackert, inte minst i den här stan, som någonstans har beskrivits som en tredimensionell adventskalender... jag kan bara instämma. Jag tror det blir en fin jul, vår första, i Vadstena.
Synd bara att julafton ligger på sämsta tänkbara dag i år! Ingen extra ledighet där inte..... Och trots upprepade försök att få samtliga handledare på AME att ta ledigt samtidigt i mellandagarna så att alla deltagare automatiskt får ledigt ser jag inga resultat.... Det blir nog att knega på.... Jag har inget emot att jobba, men det hör ändå julen till för mig att träffa familjen och få lite vila mellan motionspassen från kylen till TV:n och godiskålarna!

söndag 7 november 2010

Kisse söker hem?


Flera gånger om dagen sitter Gråben och ropar vid vårt köksfönster... Han krafsar på rutan och försöker febrilt fundera ut hur sjutton man gör för att öppna utifrån...


Men vi kan ju inte vänja honom med att vara här inne hos oss!



















Inte heller kan jag klandra honom. Vi var ju själva och tittade på Gråbens nuvarande hem, innan vi fick komma till den här lägenheten och kolla, och vi ville inte heller bo där. För stort, för opersonligt, för mycket affärslokal över det hela för att kännas som ett hem. Jag förstår att han hellre vill vara här :-)

Helgen har rusat förbi, men det gör inte så mycket. Ser fram emot morgondagen då mamma och pappa kommer på besök. Jag tror det är en glad pappa som kommer hit, då hans älskade MFF vann SM-guld i kväll. Det finns fler himmelsblå fanatiker i familjen och de firar nog glatt i småländska skogarna :-)
Jag får vara nöjd med att BK Häcken höll sig kvar i allsvenskan och låååååååångt före GAIS. En åttondeplats är inte fy skam och fina 5-0 i sista matchen förebådar en ny getingsommar.

Det blir en lite kortare arbetsvecka för mig, då AME har stängt på fredag. Det blir väl att fortsätta måla på fiaspelet i morgon, och om jag blir färdig med det så väntar några docksängar på mig och mina spretiga penslar. En fin vecka önskas mig själv och alla andra :-)



torsdag 4 november 2010

Hem till gården

Gråben har kommit hem igen! D har kelat med den lille rymmaren i dag. Han bär numera ett kraftigt orangefärgat halsband som han inte verkar överdrivet förtjust i, men så går det :-)

Jag har den här veckan börjat jobba 8-12, och det går bättre än jag hade vågat tro. I går fick jag visserligen lägga mig och snarka två timmar när jag kom hem, men annars har det funkat bra. Jag har haft lite ork över att pyssla här hemma också, som att måla och greja med hyllorna som snart ska vara på plats.

Jobbet ja... jag har lyckats få i gång en egen liten verksamhet, till jubel och förtvivlan. Vi fick en drös med Ikea lackbord, björk, som AME tänkte skicka till Lettland i befintligt skick.
Jag fick dock en idé om att måla borden, och lyckades på något märkligt sätt få med mig grabbarna i snickeriet. Nu svär de över sina projekt, men arbetar ändå lydigt och jag får äran för alltihop ;-)   En målar schackbräde, en gör ett backgammon och själv har jag satsat på ett klassiskt fia-med-knuff. Dessa kan vi förhoppningsvis sälja i vår lilla butik, så får Lettland lite kosing i stället.
Högsta hönsen kacklar förnöjt, och även om jag har svårt att ta emot beröm, så känner jag mig faktiskt lite stolt över det faktum att mesiga lilla jag har lyckats ta makten i den annars totalt mansdominerade tuffingverkstan!
Jag ska lägga ut bilder på våra kreationer när de är färdiga, om de nu blir det alltså :-)

Måste, även om jag nästan får ont i magen av det, kommentera gårdagens bondeavsnitt....
Ann-Katrin. Hennes välkomnande av de något tafatta brevskrivarna... Inte en kram, knappt ett leende, trots att friarna kom med blommor och presenter... SKÄRPNING!!
Hon bjöd på saft, eftersom det är bra att "dricka mycket när det är så varmt".
Samtalet flöt som frusen sirap, om väder och vind och.... väder.
Lille Jonas kom med comboyhatt, bibel och psalmbok och sina inövade "roliga" historier, och varenda sekund från Ann-Katrins gård gjorde mig så generad att jag knappt kunde titta!
Cred till Tomas, som både klippt sig, handlat nya möbler och inskaffat bubbeldryck till flickorna.
Onaturligt långe Johan är liiiite för tillgjord för att jag ska kunna hålla elaka kommentarer för mig själv när han dyker upp i rutan, medan sympatiske ölänningen Jonas sköter sig exemplariskt och gör att man kan slappna av en stund framför TV:n.
Jag älskar verkligen "Bonde söker fru". Underhållning på hög nivå, skämsfaktor ännu något högre, och ett endaste ynka kort avsnitt i veckan är alldeles alldeles för lite...

måndag 1 november 2010

Gråben saknas

I dag låg en lapp i vår brevlåda. Grannen saknar sin katt, samma katt som sökt ett hem hos oss några gånger. Jag såg den senast i torsdags, när den kissade i blomrabatten här utanför, men sen har han (för det är inte alls en hon) inte synts till.
"Han verkar ju leta efter ett nytt hem" sa D, och det har hon ju rätt i. Kanske har han tröttnat på sin familj, kanske gillar han inte det nya huset...
Jag tror han kommer tillbaka, när han sett sig omkring, eller så har han hittat en ny ägare.
När vi "slängde" ut honom i onsdags kväll satt han länge och jamade ute på trappan, och vi hörde från sovrummet hur han hoppade upp mot handtaget och försökte få upp den låsta ytterdörren.












Gråben


Jag hoppas ändå att han kommer tillbaka snart. Vi saknar honom också....

Helgen som gick var en trötthetens helg... D och jag åkte till Ikea i fredags och lyckades göra av med all energi och nästan alla pengar och dessutom göra några köp som inte blev så bra. Tanken var att åka tillbaka i går, men... energinivån var mycket låg, så det får bli en annan dag. Jag har i alla fall lite hyllprojekt att pyssla med. Det ska bli små sängbord och så ska det upp lite belysning på en vägg i vardagsrummet. Först måste jag dock försöka få till tre små minihyllor av de beståndsdelar som vi krafsade i hop i fredags kväll :-)
Bild kommer vid eventuellt resultat.

Från och med i dag arbetstränar jag fyra timmar om dagen. Det var inte lätt att sätta i gång kl 8 i morse. Jag håller på att skrapa bort färg från några gamla stolar, och i dag hade jag ingen som helst kraft den första timmen. Inte blev det mer upplyftande av att klockan på väggen fått vintertidsspel och stannat på tio i åtta.
Jag förstår inte varför vi håller på och jiddrar med klockan två gånger om året. Whats the point?
Hur som helst. Jag kommer aldrig att tycka att det är okej att kliva upp medan det fortfarande är mörkt ute. Och särskilt inte på måndagar!