Vi har den här veckan fått en ny deltagare på AME. Jag kände direkt att vi kanske inte kommer bli bästisar. En välsminkad, forcerande dam, snart 60, i stort behov av sällskap.
I dag tog vi fikapaus på en bänk ute i solen.
Hon frågade om jag hade kille. "Nej", sa jag. "Jaha, du är singel", sa hon då. "Nej, jag har tjej", förklarade jag snällt.
"Ja det är ju också ett liv" fick jag till svar.
"Kärringjävel". Sa jag. Inte.
Vidare berättade hon att hennes son hade en tjejkompis sen barndomen som plötsligt, ve och fasa, dök upp med sin flickvän. Sonen blev svårt chockad, och den ömma modern hade försökt förklara för sin son att alla har sitt, alla "väljer själva".
Jag meddelade damen i fråga att jag aldrig har valt, det kom ingen ängel ner till jorden och gav mig någon valmöjlighet....
"BOR ni i hop då?" frågade hon och verkade vilja ha till svar att "Nej, vi försöker undvika varandra så mycket det bara går".
"Ja ja, det där är väl ganska vanligt i dag", sa hon sen och jag orkade inte ens kommentera....
Med en sådan mor förstår jag att pojken blev chockad. Det kan inte ha förts vidare många upplysande samtal vid deras middagsbord....
Vid min högra sida, på bänken i solskenet, satt min handledare. Hon gav mig en varm klapp på armen och log mot mig innan hon reste sig och gick in.
Ord överflödiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar