Skräp i långa rader och folk till förbannelse....
Jag hade säkert kunnat minnas marknadskvällen som trevlig om det inte vore för hur den slutade....Vid bilen upptäckte jag att min väska var öppen och... mobilen var borta. Plånboken kvar, tack för det, men mobilen med 8 GB foton och sms, inklusive det allra allra första från D, tre och ett halvt år sen, BORTA för alltid.
Det känns som om någon kapat av min högra hand....
Min mobil var min ständige följeslagare. Där fanns min kalender, min planering, mina anteckningar, mina projekt... Jag raderade aldrig något. Alla som känner mig vet att mobilen aldrig är långt borta. Jag vaknar till den på morgonen och sen håller den liksom ordning på mig hela dan genom påminnelser av olika slag. Nu - tomt - nada. Ett riktigt ilandsproblem, jag VET, men faaaan..... kan inte folk låta andras grejer vara??
Eftersom D inte hade med sig sin mobil till marknaden så kunde vi inte ringa och spärra min förrän vi kom hem. Med lågt saldo på kortet gav hon sig ut i sena kvällen och lyckades faktiskt hitta en öppen affär som kunde hjälpa henne. Här hemma satt jag med världens trögaste internet och försökte komma fram till telia och polisen och.... fastnade överallt.
Telia hade "tekniska problem" och hos polisen var det lång kö. Först två timmar och femton minuter efter själva stölden kunde jag äntligen spärra mitt abonnemang.
Min mobil var fylld av högst personliga saker som absolut inte var till för någon annan än mig. Faan vad äckligt det känns att veta att någon främmande människa just i detta nu kan sitta och glo på mina bilder, mina sms, mina anteckningar....
På telia kan de inte se om någon utnyttjat mitt abonnemang förrän i mitten av månaden, då fakturan skrivs ut.... (FUCK YOU TELIA!!!)
Men allvarligt talat, om telia har fel på sin hemsida OCH sin telefonsupport, ett fel som gör att man inte kan spärra sin mobil, är det då JAG som ska stå för eventuella kostnader?
Skulle inte tro det.
Det sista jag behöver nu är oförutsedda utgifter. Min budget tillåter helt enkelt inte det. Så jag får traggla på med en "reservmobil" och glömma mina golden days med pekskärm och megaminne...
Det kunde naturligtvis ha varit mycket mycket värre.
(men som M så klokt sa i telefonen för en stund sen - det gör inte den här saken bättre!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar