torsdag 19 augusti 2010

Dream on.....

Cymbaltan blåser mig på djupsömnen och ger mig i stället nätter fyllda av osannolika drömmar och mardrömmar, action på hög nivå. Natten till i går sköt jag i hjäl en tvåbarnsmamma i ett bankrån. Jag var rånaren, desperat efter pengar, och hon stod i kassan och det var faktiskt hon som sköt mot mig först. Dö eller döda, jag sköt henne rakt i hjärtat och hon dog på fläcken.
Jag åkte fast för mordet, och löpsedlarna visade mitt ansikte i stort format och texten löd "LEENDET innan hon mördar 2-barnsmor". Tydligen hade jag sett mycket lugn och nöjd ut inför övervakningskameran när jag gick in på banken.
Jag vet att jag tänkte på hur mina föräldrar skulle må när de fick se tidningarna där jag framställdes som psykopat....

I natt drömde jag om Pyrets lillasyster, som kom till världen i måndags. M&M hade bestämt sig för att döpa henne till Sigmunk. Inte Sigmund, för det är ju ett killnamn, utan den kända feminina formen med "k" på slutet.
Detta besked kom från en bedrövad D i drömmen, som hade försökt få M&M på andra tankar, men de var jättenöjda med sitt val. Ett gammaldags namn, precis som de ville ha :-)

På lördag åker jag till Göteborg för att inspektera den lilla munken. Har fått ett par mms som avslöjar vad vi redan visste - att ännu en liten skönhet har tagit plats i familjen! Ser fram emot att få träffa henne och se om hon liknar Pyret (utöver de underbara indiska färgerna) och se hur storasyster Pyret trivs i sin nya roll.

Jag ser också fram emot en fikadate på måndag med någon jag inte sett på väldigt länge. En mycket saknad och viktig person i mitt liv, på flera sätt. Tänk bara, om hon inte varit kissnödig den där januarikvällen 2007, då hade jag kanske aldrig träffat D...  Och den tanken är mer skrämmande än den att jag sitter som leende psykopatmördare på alla löpsedlar.

Drömmar...
I vaket tillstånd drömmer jag om en grön cykel.
Den som är bekant med uttrycket "Skomakarens barn" eller kanske "Bagarens barn" förstår vad jag menar. Min pappa förser samhällets invånare med fungerande cyklar och erbjöd sig för många år sen att fixa till min härliga rosthög till något användbart. Jag fick välja en ny fin färg till ramen, och valde militärgrön.
När jag frågar (tjatar) om den där gamla kärringcykeln, som är den bästa cykel jag haft, så byter mina föräldrar samtalsämne. Jag har frågat rakt ut om den är såld, men jag får inget svar på det heller.




















I väntan på den gröna cykeln (det är väl sisådär 6-7 år) har jag nu fått låna en högst obekväm cykel från min arbetsplats. Trots att sadeln har gett mig rumpvärk så är det i alla fall en härlig känsla att ta sig fram i lite högre hastighet än vad mina taxben bjuder i vanliga fall.
Och sen är det så att jag lärde mig cykla på landet, utan några som helst regler eller svårigheter, så jag kanske inte är så bra på det här med gångbanor och gågator, men i morgon kan jag säkert ta mig till och från jobbet utan att begå jättemånga lagbrott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar