Pusselbitar

1995... Trollvinter. En ny värld jag inte visste någonting om, en värld där jag önskade att det fanns någon mer som jag... och någonstans där ute fanns du. Först kom breven som rörde vid mitt hjärta, riktiga brev med frimärken på, handskrivna, sida upp sida ner. Jag lärde äntligen känna någon som var som jag...

Det tog några år innan jag hörde din röst. Jag blev förvånad över hur glad du lät, hur lätt du hade för att skratta, hur länge vi pratade, hur enkelt allting kändes... och när vi sedan träffades var det inga främlingar som stod inför varandra, trots att vi aldrig tidigare mötts.

15 år senare delar vi så många minnen... Good times, bad times... och inte minst många mycket märkliga saker som vi alltid kommer att kunna skratta väldigt gott åt.... Allt vi varit i genom har förändrat oss. De här dagarna såg jag något som gjorde mig glad... jag såg dig starkare än någonsin, jag såg dig lycklig, stadig, lugn, harmonisk och robust - på det där bra sättet :-) Du har kommit så långt, och du ger mig så mycket hopp.

I mitt livspussel är du en ovärderlig bit...

2010... Trollsommar :-) Ett litet Pyre som inte ens är stilla när hon sover. Soliga dagar i skärgårdsidyll, kärlek i bröstet, solvarma bär i våra magar, en ny liten pusselbit som förgyller bilden :-)

Jag är trött när jag kommer hem, jag somnar raklång på soffan, blir liggande i timmar. D säger att det är okej, att jag har semester, att jag faktiskt får lov att inte göra någonting alls...

På måndag är det dags att börja jobba. Jag känner ingen ångest inför det. Jag är glad för de här dagarna, glad för allt jag hunnit med, glad för en sommar jag kan minnas med glädje...

...och för varje dag som går kommer vi närmare hösten. I går var luften så frisk, så sval, att jag började drömma. Jag vet att det inte är dags än, men när löven faller.... som Carola sjunger så vackert att t.o.m Martina Haag fäller en tår......