Den sköldpaddsfärgade katten är borta. Saknad. Hon brukade alltid synas vid folkhögskolan, men när terminen tog slut försvann även katten. Jag kan tänka mig att hon hörde till någon av eleverna... D ser ingen annan förklaring än att katten är död. Borde jag ge henne lite av mina antidepressiva?
Oron för katten förstärktes dock när jag i dag på väg till jobbet såg att Tjötröven (på bilden nedan!) satt inne på den sköldpaddsfärgades revir...
Vägen till jobbet är osannolikt vacker. Mina nya kollegor, infödingarna, hör min lovsång över Vadstena och förstår att de är hemmablinda. Måtte jag aldrig bli det. Tror inte att det är möjligt.... Min handledare sa i går att jag borde bli ambassadör för den här lilla staden :-)
Jobbet ja, det körde i gång på allvar i dag. Gymnasieskolans cafeteria ska målas om, så i dag har jag täckt golv och tvättat väggar. I morgon ska vi börja grundmåla. Det känns bara bra så här långt... Att gå knappa tio minuter längs med stenmurarna vid Vätterns strand, bort till de blommande kolonilotterna och där vika av mot bebyggelsen för att alldeles strax vara framme, det känns som den mest perfekta start jag kan få...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar