måndag 28 juni 2010

Prins Piga??

Blogger krånglar med mig i kväll.... alla bilder jag ville lägga upp kommer förhoppningsvis på plats i morgon!!



Kommuntanten berättade aldrig att det finns en verkstad i huset, där man gör i ordning möbler och annat för försäljning. Hon nämnde som sagt butiiiiken och så visade hon strykbrädorna där högvis med textilier tornade upp sig. Hon berättade om vävstolarna som ska tas i bruk inom kort och hon frågade om jag kunde sy. Jag ska väl för fan inte arbetsträna till hemmafru!?!?

Jag åkte från Landet Landet strax efter kl sju i morse. Jag märkte snart att det hade behövts en kvart till för att hinna fram, så jag gasade på så mycket jag kunde mellan fartkamerorna. Sen kom jag till vägarbetena på 50-lappen och där raserades mina redan ganska små chanser totalt! Jag rullade in i Vadstena exakt kl 10, då jag i själva verket skulle ha varit på plats, och jag svor över alla som för ovanlighetens skull höll 40 km/h genom byn. Men även om jag skrek lite bakom ratten så kunde jag tänka den där viktiga tanken: "Detta är ingen katastrof".

För ett drygt halvår sen hade det varit katastrof. Jag är bra på att tänka ut de allra värsta tänkbara scenarion. Så bra att en god vän tipsade mig om att bli riskanalytiker :-) Men cymbaltan fungerar bra på det sättet, jag hinner tänka, jag hinner stoppa paniken, till skillnad från tidigare då känslan tog över allting. Till skillnad från tidigare så kan jag tänka mig ur problem som uppstår, och i stället för att hamna i paniktillstånd så surar jag en stund, som en "normal" människa och sen försöker jag komma på vad jag ska göra för att lösa situationen.
Oftast hjälper det att äta. Oftast är det just det som jag har glömt bort!

Jag var kanske sju minuter sen, men blev vänligt ursäktad. Min handledare verkar vara en klok kvinna, och hon såg inte alls förvånad ut när jag önskade att få göra min arbetsprövning i verkstaden alternativt industriavdelningen - när det finns något att göra där.

Så... I morgon börjar jag jobba, vilket jag inte har gjort sedan september 2008.
Mina dagar kommer att se väldigt annorlunda ut nu, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner någon som helst oro. Förändring är ofta av godo, men det kan ta lite tid att anpassa sig förstås, och se saken från ett annat håll... Ändå, min känsla är att det här kommer att bli bra. Och jag säger som Carola: "En känsla och jag litar på den".

Midsommarhelgen gick för snabbt. Underbart är i bland kort. Soliga härliga dagar med fina människor, underbara miljöer, god mat och allt som behövs för att man ska må gott. Kändes inte så roligt att behöva åka därifrån i dag, men jag är glad att D kan stanna hela veckan hos Granarna och ladda batterierna.

Den här veckan kommer nog att gå fort. Jag kommer att vara på ame (arbetsmarknadsenheten) två timmar om dagen till att börja med, och vi kom överens om att jag ska börja kl 9.30, då det är fika. Viktig social bit, som jag känner mig mest nervös inför, men det är en tröst att veta att jag nog inte är ensam om att känna så. Jag kan tänka mig att det är många som kommit dit med stor nervositet och ångest inför att möta massa nya människor.
Ett hus fullt av förståelse, vill jag tro...

Snart helg igen och då kommer mina söta föräldrar hit, tillsammans med en god vän till familjen, och det ser jag mycket fram emot! :-) Då är det dessutom marknad här ute på gator och torg. Synd bara att D är tvungen att jobba. Vi har 1-års dag, vår första förlovningsdag, på lördag. Men å andra sidan firar vi mest hela tiden ;-)

Jag fick nyss ett mail från Pyrets mamma. Lilla Pyret har lärt sig säga "nej". Hon är ett och ett halvt år gammal. Kanske kan hon lära mig? Snart 36 år, men fortfarande med visst hopp!

3 kommentarer:

  1. Åh Pia!
    Det kommer gå så bra imorgon,

    Du är en av de bästa kollegorna jag någonsin haft!

    Lycka till!

    Kram Anna (DUKA Ö-hamngatan)

    SvaraRadera
  2. Det kommer att gå så bra Pia! Du verkar ha tillförsikt så det kommer att lösa sig fint :) Grattis i förskott då till ettårig förlovningsdag!
    kram

    SvaraRadera
  3. Anna, vad söt du är! Vi var ju ett jäkligt bra gäng där ett tag. Sen gick det utför ;-)

    Madde - tack för support och gratulation! Känns så himla gott med allt stöd jag får :-)

    Kram på er!!

    SvaraRadera