onsdag 30 juni 2010

Sommarplåga...

Det går rykten om att det ska bli varmt till helgen. Väldigt varmt. Jag tittade på väderprognosen nu, och hon, den norska ni vet, bekräftade det jag fasar för... Det blir över 30 grader varmt i helgen. Och den temperaturen kan komma att gälla även i början av nästa vecka...

Jag avskyr värme. Jag hatar att svettas. Jag mår illa av högtryck, hetta, värme. Usch. USCH.

Jag vet att människor har längtat efter det här, jag vet att obegripligt många människor älskar att leka reklamfilm på stranden, dina färger var blå, tugga Nisses tuggummi eller grilla en korvjävel - jag vet.

Det är inte populärt att klaga på värmen. Men jag klagar inte på kylan. Jag klagar inte när det blir höst, vinter eller vår. Så jag ger mig själv rätten att klaga på den enda årstid jag inte tycker om - årstiden som kväver mig och smälter min hjärna.

Över 30 grader. Det är sjukt. Det är feber. Var finns Iprenmannen när man behöver honom?

Var är hon?















Den sköldpaddsfärgade katten är borta. Saknad. Hon brukade alltid synas vid folkhögskolan, men när terminen tog slut försvann även katten. Jag kan tänka mig att hon hörde till någon av eleverna... D ser ingen annan förklaring än att katten är död. Borde jag ge henne lite av mina antidepressiva?

Oron för katten förstärktes dock när jag i dag på väg till jobbet såg att Tjötröven (på bilden nedan!) satt inne på den sköldpaddsfärgades revir...















Vägen till jobbet är osannolikt vacker. Mina nya kollegor, infödingarna, hör min lovsång över Vadstena och förstår att de är hemmablinda. Måtte jag aldrig bli det. Tror inte att det är möjligt.... Min handledare sa i går att jag borde bli ambassadör för den här lilla staden :-)



















Jobbet ja, det körde i gång på allvar i dag. Gymnasieskolans cafeteria ska målas om, så i dag har jag täckt golv och tvättat väggar. I morgon ska vi börja grundmåla. Det känns bara bra så här långt... Att gå knappa tio minuter längs med stenmurarna vid Vätterns strand, bort till de blommande kolonilotterna och där vika av mot bebyggelsen för att alldeles strax vara framme,  det känns som den mest perfekta start jag kan få...

tisdag 29 juni 2010

Bildbevisen


Lite midsommarbilder :-)















Hönsen firade vilt!

Pinnen spikade!

Bra jobbat! :-)

Som traditionen bjuder - det stora orosmolnet! Extra spännande då denna altan saknar tak ;-)

Dramatiskt, men 1-0 till solen!

Söta värdinnor - fruarna Gran

Midsommardagen åkte vi på medeltidsmarknad, vid Läckö slott...

...där man kunde köpa delikatesser som draksnorskola :-)

Hemma blev det Monster-mys!

med hunden som jag inte alls tycker särskilt mycket om...

... och som inte är det minsta knäpp!

Storebror är bara cool och snygg!

Och D är finast i hela världen :-)





måndag 28 juni 2010

Prins Piga??

Blogger krånglar med mig i kväll.... alla bilder jag ville lägga upp kommer förhoppningsvis på plats i morgon!!



Kommuntanten berättade aldrig att det finns en verkstad i huset, där man gör i ordning möbler och annat för försäljning. Hon nämnde som sagt butiiiiken och så visade hon strykbrädorna där högvis med textilier tornade upp sig. Hon berättade om vävstolarna som ska tas i bruk inom kort och hon frågade om jag kunde sy. Jag ska väl för fan inte arbetsträna till hemmafru!?!?

Jag åkte från Landet Landet strax efter kl sju i morse. Jag märkte snart att det hade behövts en kvart till för att hinna fram, så jag gasade på så mycket jag kunde mellan fartkamerorna. Sen kom jag till vägarbetena på 50-lappen och där raserades mina redan ganska små chanser totalt! Jag rullade in i Vadstena exakt kl 10, då jag i själva verket skulle ha varit på plats, och jag svor över alla som för ovanlighetens skull höll 40 km/h genom byn. Men även om jag skrek lite bakom ratten så kunde jag tänka den där viktiga tanken: "Detta är ingen katastrof".

För ett drygt halvår sen hade det varit katastrof. Jag är bra på att tänka ut de allra värsta tänkbara scenarion. Så bra att en god vän tipsade mig om att bli riskanalytiker :-) Men cymbaltan fungerar bra på det sättet, jag hinner tänka, jag hinner stoppa paniken, till skillnad från tidigare då känslan tog över allting. Till skillnad från tidigare så kan jag tänka mig ur problem som uppstår, och i stället för att hamna i paniktillstånd så surar jag en stund, som en "normal" människa och sen försöker jag komma på vad jag ska göra för att lösa situationen.
Oftast hjälper det att äta. Oftast är det just det som jag har glömt bort!

Jag var kanske sju minuter sen, men blev vänligt ursäktad. Min handledare verkar vara en klok kvinna, och hon såg inte alls förvånad ut när jag önskade att få göra min arbetsprövning i verkstaden alternativt industriavdelningen - när det finns något att göra där.

Så... I morgon börjar jag jobba, vilket jag inte har gjort sedan september 2008.
Mina dagar kommer att se väldigt annorlunda ut nu, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner någon som helst oro. Förändring är ofta av godo, men det kan ta lite tid att anpassa sig förstås, och se saken från ett annat håll... Ändå, min känsla är att det här kommer att bli bra. Och jag säger som Carola: "En känsla och jag litar på den".

Midsommarhelgen gick för snabbt. Underbart är i bland kort. Soliga härliga dagar med fina människor, underbara miljöer, god mat och allt som behövs för att man ska må gott. Kändes inte så roligt att behöva åka därifrån i dag, men jag är glad att D kan stanna hela veckan hos Granarna och ladda batterierna.

Den här veckan kommer nog att gå fort. Jag kommer att vara på ame (arbetsmarknadsenheten) två timmar om dagen till att börja med, och vi kom överens om att jag ska börja kl 9.30, då det är fika. Viktig social bit, som jag känner mig mest nervös inför, men det är en tröst att veta att jag nog inte är ensam om att känna så. Jag kan tänka mig att det är många som kommit dit med stor nervositet och ångest inför att möta massa nya människor.
Ett hus fullt av förståelse, vill jag tro...

Snart helg igen och då kommer mina söta föräldrar hit, tillsammans med en god vän till familjen, och det ser jag mycket fram emot! :-) Då är det dessutom marknad här ute på gator och torg. Synd bara att D är tvungen att jobba. Vi har 1-års dag, vår första förlovningsdag, på lördag. Men å andra sidan firar vi mest hela tiden ;-)

Jag fick nyss ett mail från Pyrets mamma. Lilla Pyret har lärt sig säga "nej". Hon är ett och ett halvt år gammal. Kanske kan hon lära mig? Snart 36 år, men fortfarande med visst hopp!

torsdag 24 juni 2010

Ja men nu...

...känns det lite bättre! Är hos fruarna Gran, denna underbara oas som räddat sans och förstånd på mig och D många gånger. Landet Landet, finaste vännerna, knäppaste Monster-hunden och coolaste katten. Ett rum fullt av kraxande kråkor i alla möjliga nyanser och ett hönshus med en förvirrad halvtupp, men de delarna av Landet Landet kan jag lyckligtvis undvika!

Mötet i går gick som väntat, jag ska infinna mig på måndag och bestämma arbetstider. Det verkar vara ett bra ställe, en plats där alla möjliga människor får pröva sig tillbaka till arbetslivet med något vettigt att göra, där alla intäkter går till välgörenhet. De frågade mig när jag ville börja, och det är kanske en dum fråga till någon som lider av undanflyktsbeteende, men jag frågade om jag fick önska. Det fick jag. Och sen bestämde de ändå som de ville, och därför börjar jag alltså nästa vecka.

En annan rolig sak är jag förklarade för kommuntanten att jag absolut inte ska jobba med något som har med handels att göra. Det är ju liksom handelsbranschen som kört slut på mig. Det första hon föreslår då är deras egen lilla butik, med second hand, för "där är det ju inte så många kunder".
Vi gick till min blivande arbetsplats och kollade runt på de olika avdelningarna och där fortsatte hon tjata om just butiken, och hur enkelt det är där, för att "allt är prismärkt". Okej, är det hon eller jag som behöver hjälp?

Nå ja, jag är glad för att det finns en sån här enhet i Vadstena, att jag kan promenera dit, att jag får ta allt i min takt, att ingen kommer ställa några krav på mig, att det finns förståelse. Jag tror det blir bra.

Nu är vi i alla fall på plats för traditionsenligt midsommarfirande med Granarna, även om D just nu sitter på tåget till Göteborg. Hon kommer tillbaka i morgon, hon slipper inte undan midsommarvalsen :-)


Pinnen med sina älsklingsblommor :-)




Årets första bilder på fölen.... det kommer garanterat att bli fler!

onsdag 23 juni 2010

Blä

INTE direkt Little miss Sunshine i dag.... Vaknade ur en lång mardröm där i stor sett hela min familj hade omkommit, en dröm med "Sjätte Sinnet"-twist, där det visade sig att även jag var död, och den enda som överlevt allting var min far, som stod i vårt kök och lagade mat åt sin döda familj och grät... Vi såg honom, men han såg inte oss.

Så Godmorgon Sverige och välkommen till en underbar dag, där första punkten på programmet är möte med Arbetsförmedlingen och Kommunhuset, där närmaste framtiden kanske avgörs just precis i dag. Kanske börjar jag jobba i morgon? Är jag redo? Ser jag ut som en Orup-låt?
Usch.
Jag säger usch.

Jag har aldrig någonsin känt igen mig i Fröken-Sverige-Brudarna som bara ääääääääälskar att träffa massa nya människor och bara äääääääääääälskar nya utmaningar....
Jag bara hatar allt som har med ovanstående att göra.

Ännu ett möte med en ny människa som ska sättas in i min historia. Jag vet inte hur många gånger jag berättat, hur många gånger det har brustit för mig inför nya ansikten och hur många fler gånger jag ska behöva upprepa samma sak igen.

En timme till drabbning.
Jag återkommer..........

måndag 21 juni 2010

Efter bröllopet....


Ja vad kan man säga? Allt är nog redan sagt.
Om kärleken, om lyckan, om tårarna. Denna historiska dag som jag alltid kommer att minnas med ett leende...

Men det finns något som måste sägas. Vår Konung hade sin chans att dementera ryktena om hur han ogillar Daniel och om hur han aldrig kommit över att C-P Bernadotte förlorade kronan till den förstfödde i familjen.
Den chansen tog han inte.
Han höll ett stelt, oengagerat, okänsligt, fattigt och opersonligt tal om vad grundlagen tvingade honom till... och kunde inte benämna Daniel som något finare än en "ambitiös entrepenör". Ingenting om kärlek, ingenting om den lycka som hans äldsta dotter funnit, ingenting om det som alla andra talar om och berörs av...
Och tittar man på bilderna från vigseln syns det tydligt på bild efter bild hur just vår Konung sitter vänd med blicken bort från brudparet. I de känsligaste ögonblicken, då alla andra tittar mot altaret, då sitter han och läser program eller stirrar demonstrativt åt ett annat håll.
Skämmes, ta mig faan!

När Olle Westling ställde sig upp för att hålla sitt tal satt E och jag på helspänn, beredda att gömma våra rodnande kinder i de kungliga kaffeservetterna. Men så fel vi hade... Denne man gjorde det som Kungen inte klarade... han talade varmt, ömt och personligt om sin son och sin svärdotter, och som han växte i våra ögon! SÅ ska ett tal hållas, ropade vi och skålade i soffan, och visste inte vad som väntade :-) Prins Daniels redan klassiska tal till sin hustru... Utan manus, utan tvekan, och helt fulländat! Vilken karl hon har haffat! Jag förstår att hon inte släpper honom ens för ett ögonblick :-) Där fick alla trista tvivlare så de teg. Verkligen. Dagen efter, när vi bläddrade i alla dagstidningar, hade jag svårt att läsa just Daniels tal utan att börja gråta igen! "Jag är så stolt över det vi har"... *snyft*
Heder åt honom, heder åt hela familjen Westling som förde sig så oklanderligt genom hela tillställningen.

Till sist - klänningen - absolut perfekt, buketten - alldeles för vit, diademet - trist och oglittrigt (det gjorde sig bättre på Drottningens huvud) och det stundtals obegripliga talet från ärkebiskopen om självförakt och misslyckanden.... va fan var det??? (Hörde att han hade kortat ner talet.... det märktes inte!)

Nu har jag sagt det jag måste säga.

För övrigt var det en helt underbar bröllopsdag, som vi följde från morgonen och fram till valsen, där TV-kameran till slut slocknade. E hade ordnat champagne, härlig lunch och lyxig middag, vin, ost, kex, godis, allt man kan önska sig och mer därtill :-) Att få uppleva bröllopet tillsammans med någon som förstår och känner som jag inför det hela var fint i sig!

Vi kom tidigt överens om att det inte var värt att trängas på stan och köa i timmar för att få en glimt av en hand, en häst eller en joggande säpogubbe, utan att närbilder och ord var värt mycket mer.
Jag har sett kungafamiljen som små prickar förr, alla utom Prins Daniel, men jag tror att det blir tillfällen till det också framöver.
Skön soffa, storbild på väggen och närhet till toan var perfekt!

På söndagen drabbades vi av seperationsångest när vi med vemod insåg att alla sändningar nu är över.... men en liten tröst ändå med alla tidningar som vi kan frossa i efteråt! Hoppas innerligt att Bröllopet även kommer som dvd framöver!

Mina egna bilder från Dagen :-)


Självklar värdinnegåva


Alla var laddade! Rasmus o Greggan blev som bröder den här helgen!


Lite bubbel i solen, i min royal blue pyjamas!


Glittrade mer än Victoria


Stan var rustad, allt var planerat in i minsta detalj. Utedass för nödställda på söder







Hoppas verkligen att ingen luskar ut vart Kronprinsessparet tagit vägen nu, utan att de får vara i fred ett tag... Jag och Rasse har i alla fall åkt hem till Vadstena, där det underbara lugnet råder. Nöjda och lyckliga och med hyfsat svår sittvärk i rumpan!

torsdag 17 juni 2010

Bröllop!!!


Dags att packa ner min viftvänliga flagga och finpyjamasen. I morgon åker jag till kungliga hufvudstaden för ett bröllop som jag tror kommer att bli alldeles sagolikt. Tyvärr kommer inte prinsessan D med mig, jobb jobb och åter jobb för henne... Men jag får till min stora glädje återse min goda vän E, som är min allra mest rojalistiska vän och därför mitt självklara sällskap denna historiska dag! Vi har inte setts på evigheter (minst fem år räknade jag ut med viss fasa) så det ska bli jätteroligt i sig.

Det är SÅ mycket jag är nyfiken på inför lördag och vi ska inte missa en sekund :-)
Kommer Robe... f´låt, Daniel ha glasögonen på sig? Hur obekymrad kommer Madde att kunna se ut? Och klänningen, herregud, K-L-Ä-N-N-I-N-G-E-N!!! Jag vet, ni tror inte att jag menar allvar, men det gör jag. Jag skulle inte ha på mig klänning eller kjol om jag så fick betalt (möjligtvis om vi talar femsiffriga belopp eller uppåt) men jag kommer att hålla andan när Victoria anländer till storkyrkan! På näthinnan kan jag lätt spela upp hela scenen från 1981, då Diana kliver ur bilen framför S:t Pauls och Klänningen äntligen står att skåda....


Ha en underbar helg alla ni där ute, oavsett om ni tänker följa bröllopet på plats, framför TV:n eller om ni helt enkelt ger fullständigt f-n i alltihop! Njut av dagarna, det ska jag göra :-)

onsdag 16 juni 2010

Efter regnet...

...kom D hem :-) Och sen dess har det varit sol...
Klarade av mötet med AF först, och det gick ganska bra. Min handläggare verkar förstå mig, och han kommer att hjälpa mig med de svåraste bitarna, att kontakta företag t ex. Kanske kan det bli arbetsprövning här i Vadstena och det hade varit helt perfekt. Nästa möte blir om nån vecka, kanske då tillsammans med kommunen. Vi får se...

Ja, sen kom äntligen D tillbaka från sitt maratonpass i Götet, och det känns nästan overkligt bra att ha henne hemma igen :-) Firade med årets första jordgubbar och vispad grädde :-)


Fick en jättefin present av D, en snorkfröken-handduk :-) Ja, det finns vissa likheter.... haha! Snusmumriken köpte hon till sig själv, och den passar henne på många sätt.


Fick även denna, Too-Ticki, och det är ju henne jag egentligen vill vara mest lik. Så där stark, självständig och händig....

När vi kom hem gick vi en runda i lägenheten och kollade lite vad som hänt medan hon varit borta. När vi kom till ateljérummet var dörrarna stängda, högst medvetet, och jag sa att hon kunde öppna och gå in.

Saken är den, att när vi kollade på lägenheten i februari, så var det vår glade granne, tillika fastighetsskötare, som visade oss runt. Han sa att vi kunde måla och greja som vi ville här, "inga problem", varpå vi började planera efter det förstås. Det givna målarrummet till D, hörnrummet med massa härliga fönster och ljus, skulle självklart bli vitt, tänkte vi. De gamla gröna tapeterna skulle aldrig funka i en ateljé, de skulle störa alldeles för mycket, så det hela var en solklar plan.


Trodde vi. Till vi förstod att vår glade granne lovat lite för mycket.
Ägaren till huset är oerhört rädd om sina gamla tapeter, då det i regel är pensionärer som hyr av henne, och de älskar tydligen hysteriska väggar... (Hallen är värst, den kommer vi till senare!) Så hon satte tyvärr stopp för våra planer, vänligt men bestämt...

D tappade all sin entusiasm för ateljén när hon förstod att vi aldrig skulle få måla om därinne. Vi har försökt komma fram till olika lösningar, men det har känts som ett ganska knepigt projekt... Men i förra veckan hittade jag en rulle mjölkpapp (aldrig hört talas om tidigare) och med denna ganska tjocka papp har jag nu tapetserat över de fula väggarna (med hammare o spik!) och förvandlat rummet till den ljusa arbetsplats som det var tänkt att bli. D hade ingen aning, och hade så sent som på tåget hem suttit och deppat över hela grejen, så hon blev faktist gråtfärdig av lycka när hon klev in i sitt "nya" rum och såg att det var klart! Jag har sparat de gröna väggarna på varsida om kakelugnen, för där hade vi ändå tänkt skärma av och göra en liten gång framöver. Jag skulle inte säga att arbetet är något mästerverk, men jag har gjort så gott jag kunnat, de gamla tapeterna sitter kvar, och D är överlycklig, det är det absolut viktigaste!




Härligt väder hela dagen, det blev en kvällspromenad i solen och två nya bekantskaper:



Den första hade jag lätt kunnat ta med mig hem, en riktig pannbuffare som kurrade på samma sätt som min lilla Gosan gjorde (frid över hennes minne). Nästa katt kom besämt springande mot oss och ropade från långt håll, nåt som skulle kunna betyda "SE MIG!!" och hon gav inte upp så lätt. Följde efter oss och tjatade en bra stund, och jag är som ni kanske förstått inte så där jättesvår när det kommer till att charmas av katter ;-)


Vi smet in på kyrkogården och lyckades skaka av oss det envisa lilla följet ;-)


Är man svag för gamla murar och kelsjuka katter är detta staden man ska bo i!

Slutligen måste jag säga något om Målet. Målet man inte kan göra. Målet som mannen ändå gjorde. Maicon... Jag tror inte på det hur många gånger jag än ser det! Nordkoreas målvakt applåderade. Jag kan gott förstå varför.

måndag 14 juni 2010

Läkare utan gränser

Nä... jag är inte det minsta dansk. Självmål, fläsksvål, jag är mycket mycket svensk.

Tog på mig gul handske och hällde blå wc-anka i toalettstolarna i dag. Har städat nästan alla kvadrat och förberett för återkomsten av min älskade sambo!

Hon ringde och berättade att hon var trött på att vara i Göteborg. Jag svarade att jag också är trött på att hon är i Göteborg. Dock hade hon lånat lilla Pyret på sin lediga dag och tagit med henne till favoritfiket i Haga. Lillan fick med sig både nya kläder och lite leksaker från shoppingstråket, och jag tror att D är ungefär lika förälskad i den där lilla tjejen som jag är! Om en månad får vi låna henne, bil med barnstol och en sommarstuga i Hamburgsund en helg. M&M ska på bröllop och undrade om de kunde muta oss tillräckligt för att ta Pyret över den helgen. Den ungen är all muta man behöver!

I morgon ska jag på möte med min handläggare på AF. Vi ska fortsätta planeringen av min framtid. Vi kom ju inte så där värst långt sist, men förhoppningsvis kan jag prata lite mer i morgon. Var så jäkla ångestfylld när jag gick in i det där rummet förra veckan att jag inte fick fram så mycket. Känns inte lika jobbigt den här gången, nu vet jag ju lite mer om vad han är för typ, och han verkar vara utrustad med ett fungerande hjärta, tack o lov.

Jag har haft turen att möta några sådana personer på vägen. Min läkare K i Göteborg, t ex. Hur många läkare lämnar sitt mobilnummer och säger att man kan ringa när som helst, dygnet runt? Hur många läkare kollar upp buss och spårvagnslinjer åt en, och kommer ut till hållplatsen och möter, för att man ska slippa irra runt och leta? Och hur många läkare kommer i jeans och t-shirt, med cigarettpaketet i högsta hugg, och låser upp avdelningen som egentligen är stängd för dagen för att jag ska få komma in och prata? Han är, så klart, inte ett dugg svensk :-)

Mitt sjukintyg går ut i morgon, och i fredags började jag få lite panik över att min senaste läkarkontakt i Göteborg inte svarade på mail eller telefon, och min remiss till Motala har jag noll koll på, om den ens är skickad... Medicinen var nästan slut och FK meddelade att om jag inte har något nytt sjukintyg så måste jag anmäla mig som helt vanlig arbetssökande på tisdag (i morgon) med allt vad det innebär.

Sista gången jag träffade K, det var väl i slutet av mars, så sa han att jag kunde höra av mig om jag behövde hjälp med någonting. Så jag skickade sms med hela långa förklaringen och möjligen en liten touch av desperation, och inom en timme hade jag svaret "Hej Pia, jag kan hjälpa dig", och så fick jag mitt recept, mitt intyg och lite sinnesro... Den läkaren har varit mer än guld värd för mig! Tänk om alla var så engagerade och uppriktigt hjälpsamma...

Ära dem som äras bör. Vännerna som finns där - ni vet vilka ni är - och självklart min underbara familj. Utan er, ingen Prins Pia :-) Utan er vore jag nog en Gollum i ett stinkande träsk någonstans.

söndag 13 juni 2010

VM i klosterstaden


Eftersom mina idiotsäkra tips inte direkt gjort mig förmögen den här helgen så gav jag helt enkelt fan i att spela på kvällens kassaskåp, Tyskland-Australien... och naturligtvis gick Tyskland in och fullständigt ägde... total utklassning! Jag är verkligen inget fan av Tyskland, kan nästan känna en liten antydan till hat när det kommer till tyska damlandslaget (för att de är så otäckt oslagbara) men i kväll var jag imponerad. Vilken fotboll, vilka anfall, vilka mål!

I morgon är det dags för Danmark, och det är väl inte utan att man måste kalla sig skandinav och heja lite ;-) Men något oddsande blir det icke!


D ringde tidigare och undrade då på fullt allvar om "den där fotbollsgrejen" var slut till på tisdag, då hon kommer hem. Jag hade inte hjärta att säga hur länge VM håller på :-)

Klosterstaden har präglat mig den här veckan. Som om jag hade avlagt tysthetslöfte... Går helt knäpptyst på dagarna och tänker inte ens på hur tyst jag faktiskt är. Inte förrän telefonen ringer på kvällen, och det slår mig att jag inte har använt rösten på hela dan. Jag hade kanske passat bra som nunna ändå. Vad hade jag saknat? TV, antagligen. D hade så klart delat klostercell med mig ;-)


En dag kvar av tystnad och saknad. Det räcker nu! Kom hem! :-)

lördag 12 juni 2010

Fotbolls-VM

Fotbolls-VM i ett gigantiskt bålgetingbo. Jäklar vad det surrar.... och vad jobbigt det måste vara för alla som inte är intresserade av fotbolls-VM att lyssna på, när andra i hushållet sitter och kollar.
D slipper, hon är fortfarande i Götet...
Sverige är som bekant inte med, och fördelen med det är förstås att man slipper våndas och oroa sig så infernaliskt inför deras matcher!

Jag har i dag avslutat mitt hemliga projekt, som jag inte vågar nämna här, om D mot all förmodan skulle kika in här innan hon kommer hem. Hon är inte särskilt road av datorer, men man vet ju aldrig :-)
Hur som helst, när jag var klar så kändes det som om jag hade hittat en sån där riktigt bra julklapp och bara längtade efter att få ge bort den! Jag hoppas och tror att hon blir glad... Återkommer med detaljer när hon är hemma, tisdag kväll.

Men FAAAN vilken jävla målvaktstavla!!! Ursäkta språket, men det var det jävligaste..... Sitter och hejar på England förstås, USA har ju inte ens ett kungahus, och på nåt sätt så känns England närmare, inte bara geografiskt. Dessutom är det fotbollens hemland, och jag trodde faktiskt att engelsmännen skulle gå in och mosa jänkarna........... och så kastar målvakten in bollen i eget mål..... nej nej nej NEJ!!! T...t....t....t...tappejoel, tänker jag. Osökt.
Dessutom har jag oddsat på England! Hade även Argentina med på spelet, som klarade sin uppgift fint tidigare i dag. Tycker förresten att Don Diego ser riktigt fräsch ut nu för tiden. Kul att se hans vilda coaching från sidlinjen :-)

Andra halvlek nu, kom igen för Drottning och fosterland England!!!