onsdag 26 maj 2010

Nyspolad och lätt solbränd

"Hoppas det löser sig", sa D, innan jag gick till vårdcentralen. Och det gjorde det. Två snabba spolningar i örat, sen var det över. Så underbart skönt att höra igen! Jag fick själv se vad som hade orsakat det hela och det var ganska äckligt :-)


Blev omkörd av dumdumtåget på väg till öronspolningen. Tur jag hade hörsel kvar på andra örat, annars kanske jag hade blivit överkörd.

På vägen hem värmde solen så där lagom, så jag hämtade D, en liten chokladbit och två muggar kaffe och gick ner till vattnet. Andra människor kanske skulle bli nervösa av hur lugnt och skönt det är här, och jag vet att en och annan ifrågasätter vårt val av stad, men människor är olika. Jag behöver inte utbudet i storstan längre. Jag behöver det här. Min själ behöver det här. Jag älskar att vara här...



Vi gick promenaden bort mot stranden och mötte den sköldpaddsfärgade katten som D förälskade sig i redan i vintras när hon var här. De två blir verkligen lyckliga när de får syn på varandra! Katten känner igen D:s röst och kommer glatt till mötes när hon hör henne :-)



Grym jägare. Grymt söt.

Det råder förstås skilda meningar i den här saken, men som kattälskare stormtrivs jag här. I går kväll tog jag en promenad i duggregnet, och träffade på en vit liten katt som satt på gatan och frös. Jag satte mig ner och hälsade på henne (tror det var en liten tjej) och hon var väldigt kelig och mysig. När jag reste mig för att gå så hoppade hon upp och satte sig som en ryggsäck på mig... Hade jag bara kunnat så hade jag väl tagit med mig alla katter hem och sett till att de slapp vara hungriga, frusna och blöta. Men....ödets ironi gjorde mig till pälsdjursallergiker....


Ett djur jag tål. Tror jag. Årets första nyckelpiga.


Och strax intill, den andra.

D och jag diskuterade monarkins varande eller icke varande i dag. Vi är helt överens, annars hade vi kanske inte kunnat leva tillsammans, om att vi behöver vårt kungahus. De gör ett fantastiskt arbete över världen och jag beundrar ju Kronprinsessan enormt. "Jämför henne som representant för Sverige med jättebabyn Reinfeldt, vem fan vill se honom?" sa D i dag. Jag kan bara hålla med.
Victoria är en klok, genuin och varm människa, som har en sån sund inställning till sin uppgift. Hennes engegemang, hennes ödmjukhet och hennes trygga självförtroende gör mig till en mycket stolt rojalist med stor tillförsikt. En dag är hon vår drottning. Jag kommer förhoppningsvis att få uppleva den eran, och det känns bättre än grumme för framtiden. Såg förresten TV 4-dokumentären, del tre, om just Kronprinsessan i dag. I en sekvens får vi se hur hon kokar te, och häller en skvätt mjölk i sin kungliga kopp. När kylskåpsdörren öppnas syns ett par flaskor ketchup och tre Norrlands guld. Så ser det ut på slottet. Dock inte i Prins Pias slott. Här finns ketchup, men aldrig, om jag får bestämma, någon öl.


Snygg är hon. Också.

2 kommentarer:

  1. Ja det verkar onekligen som ni hittat hem :) Härligt med en liten kisse som har "adopterat" din sambo hi hi. Jag gillar också kungahuset, tycker INTE om detta snack om att det inte ska finnas kvar eller att man ska "välja" kung, jo men visst väldigt demokratiskt det skulle bli då.... ska man välja från Stureplan då eller?? De är Sveriges ansikte utåt bra mycket mer och mycket bättre än någon från regeringen någonsin skulle kunna bli! Så jag håller med dig på alla punkter. Bra att det "löste" sig i örat... kram

    SvaraRadera
  2. Härligt med rojalister på besök! :-) Världen skulle bli så grå och trist utan kungligheter, kostymdrama och choklad. Va fasen, lite lyx flärd och ögonfröjd har väl aldrig skadat ;-)
    Ska sagorna i framtiden handla om Presidenten som satt i sin betonglåda och funderade på vilka länder han skulle rikta sina kärnvapen mot? Nä fy fan. Fler söta prinsar och prinsessor åt folket!
    Kram på dig!

    SvaraRadera