Lugna dagar....

Och helg blev det verkligen. Sent på fredagkvällen, då jag slumrade i soffan, började D släpa in vår säng till sovrummet. Jag vaknade till och hjälpte henne sista biten, sen fick vi äntligen sova där det är meningen att vi ska sova. Det ska fortfarande fixas en del där inne, gardiner, lite tavlor, en byrå och så en sängstomme eller en gavel eller nåt sånt när vi hittar rätt. En stor fördel med detta rum är i alla fall att det är två steg till toaletten :-)






Det underbara duschdraperiet från Marimekko, som D hittade i Göteborg

Halv åtta vaknade jag på lördagen och då var D förstås uppe och hade ätit frukost för länge sen. Jag försökte verkligen bli mänsklig, men efter intagande av kaffe och yoghurt sa D till mig att gå och sova några timmar till. En titt i spegeln bekräftade min känsla av zombietillstånd.... jag somnade om och sov till halv ett (!). Sen tog jag, liksom hoberna, en andra frukost :-)


Solen värmde verkligen, och årets första sommardag väntade utanför. Vi tog en promenad längs Vättern och såg folk som badade lite här och var. När vi kom fram till den "riktiga" badstranden tog vi årets första tådopp. Det var kallt, men inte så där som alla olyckskorpar har kraxat om! Det kan nog bli bad för den här krukan också när solen fått värma lite till. En häst kom förbi och svalkade sig, det såg helt underbart ut! En lycklig golden retriver fick simma några vändor också.



Vi vandrade sen hemåt, och vek in på gågatan för att handla lite till den hembakade pizzan som vi sedan åt oss proppmätta på. Det blev en liten kvällspromenad också, ner till fyren, där tre andfamiljer var ute och vallade sina söta ungar. Vi satt en stund på en bänk och beundrade grönskan, det stilla vattnet, stenmurarna...

Gång på gång när vi är ute och går stannar vi upp och påminner varandra och oss själva om att "vi bor här". Det är så sagolikt vackert här, det går liksom inte att ta in. Jag går här som en turist, stannar upp, betraktar, beundrar, knäpper bilder med mobilen. Jag har inte fattat att jag bor här. Att jag får stanna här. Att jag inte måste åka härifrån.
I bland är verkligheten vackrare än dikten.






Fönstret intill mitt skrivbord... och det vackra huset mittemot