lördag 29 maj 2010

Vilda Västern Via Vida Vättern

Känner ingen sorg för Göteborg


Jag tror det är ömsesidigt


This used to be my playground

Men jag plockar russinen ur kakan (varför russin, varför inte choklad???)
En dagens på Aldardo så klart
En glo-runda i Haga
och inte minst (fast ändå på sätt o vis) det underbara lilla monsterpyret.
På en månad har nya tänder kommit på plats, håret blivit både längre och tjockare och nya ord och läten hittats på :-)
Jag hävdar att hon har prins-frisyr.
Det verkar inte uppskattas av den ömma modern.
Den ömma modern är inte rojalist.
Den ömma modern är inget fan av Carola.
I bland är hon väldigt lik min mamma. I dag frågade jag rakt hur sjutton vi kan umgås med varandra. Hon svarade att det var just därför. För att hon är så lik min mamma.


Jag måste verkligen sova.

torsdag 27 maj 2010

...en känsla och jag litar på den...


Och sen den dagen älskar jag Carola.
Och kyckling.
Och att försöka vara hetero sen då...... det var ju fullständigt omöjligt :-)

Om vi nu ska vara med i den där jävla tävlingen - se då till att skicka Carola.
I evighet.

Amen och Godnatt

White´n`Black

Blev vän med "gårdskatten" i dag, den som kissar i tulpanrabatten bakom brevlådorna. Jag har sett den ett par gånger, men då har den bara verkat skrämd. I dag kom den äntligen fram till mig och visade sig vara en riktig kelgris.


Jag vet inte om restaurangen vi delar innergård med uppskattar katter. Jag är i alla fall glad att den är här.


Efter en hel dags slit och släp i köket (D har slitit och släpat, inte jag) så syns köksbordet! D har även sått en massa frön som nu ligger och gottar i diverse olika krukor och byttor. Mina händer har inte minsta nyans av grönt någonstans, så jag förstår ingenting, men det blir säkert fint. Och gott. Och nyttigt.



I morgon åker D och jag till Göteborg. D för att jobba, jag för att få en laserdos i ryggen och sen en massa mys med mitt yngsta lilla gudbarn, eller fadderbarn, för kyrkan är inte på något sätt inblandad, även om jag jobbar på att få in henne på klostret här innan livet gör henne illa på nåt sätt. Lilla Pyret är drygt ett år gammal och blir snart storasyster. Spännande värre! Hon är ett av de absolut roligaste barn jag träffat, så oemotståndligt charmig, härlig och mysig att umgås med. Blev jag garanterad ett sånt barn så skulle inte tveka :-) Eller???

Storstadsluft är inget jag längtar efter.

Det bor en mycket flitig spindel i vår bil.

Om det står att man ska använda bakplåtspapper så bör man också göra det.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har behövt vantar i maj.
Mig gör det inget.

onsdag 26 maj 2010

Nyspolad och lätt solbränd

"Hoppas det löser sig", sa D, innan jag gick till vårdcentralen. Och det gjorde det. Två snabba spolningar i örat, sen var det över. Så underbart skönt att höra igen! Jag fick själv se vad som hade orsakat det hela och det var ganska äckligt :-)


Blev omkörd av dumdumtåget på väg till öronspolningen. Tur jag hade hörsel kvar på andra örat, annars kanske jag hade blivit överkörd.

På vägen hem värmde solen så där lagom, så jag hämtade D, en liten chokladbit och två muggar kaffe och gick ner till vattnet. Andra människor kanske skulle bli nervösa av hur lugnt och skönt det är här, och jag vet att en och annan ifrågasätter vårt val av stad, men människor är olika. Jag behöver inte utbudet i storstan längre. Jag behöver det här. Min själ behöver det här. Jag älskar att vara här...



Vi gick promenaden bort mot stranden och mötte den sköldpaddsfärgade katten som D förälskade sig i redan i vintras när hon var här. De två blir verkligen lyckliga när de får syn på varandra! Katten känner igen D:s röst och kommer glatt till mötes när hon hör henne :-)



Grym jägare. Grymt söt.

Det råder förstås skilda meningar i den här saken, men som kattälskare stormtrivs jag här. I går kväll tog jag en promenad i duggregnet, och träffade på en vit liten katt som satt på gatan och frös. Jag satte mig ner och hälsade på henne (tror det var en liten tjej) och hon var väldigt kelig och mysig. När jag reste mig för att gå så hoppade hon upp och satte sig som en ryggsäck på mig... Hade jag bara kunnat så hade jag väl tagit med mig alla katter hem och sett till att de slapp vara hungriga, frusna och blöta. Men....ödets ironi gjorde mig till pälsdjursallergiker....


Ett djur jag tål. Tror jag. Årets första nyckelpiga.


Och strax intill, den andra.

D och jag diskuterade monarkins varande eller icke varande i dag. Vi är helt överens, annars hade vi kanske inte kunnat leva tillsammans, om att vi behöver vårt kungahus. De gör ett fantastiskt arbete över världen och jag beundrar ju Kronprinsessan enormt. "Jämför henne som representant för Sverige med jättebabyn Reinfeldt, vem fan vill se honom?" sa D i dag. Jag kan bara hålla med.
Victoria är en klok, genuin och varm människa, som har en sån sund inställning till sin uppgift. Hennes engegemang, hennes ödmjukhet och hennes trygga självförtroende gör mig till en mycket stolt rojalist med stor tillförsikt. En dag är hon vår drottning. Jag kommer förhoppningsvis att få uppleva den eran, och det känns bättre än grumme för framtiden. Såg förresten TV 4-dokumentären, del tre, om just Kronprinsessan i dag. I en sekvens får vi se hur hon kokar te, och häller en skvätt mjölk i sin kungliga kopp. När kylskåpsdörren öppnas syns ett par flaskor ketchup och tre Norrlands guld. Så ser det ut på slottet. Dock inte i Prins Pias slott. Här finns ketchup, men aldrig, om jag får bestämma, någon öl.


Snygg är hon. Också.

tisdag 25 maj 2010

Det har inte gått en propp....


... eller vilken vask måste man skita i för att det ska lösa sig???

måndag 24 maj 2010

Vaxpropp och vad ska det bli av mig???

Jag har för länge sedan kommit fram till en slutsats som jag denna dag har fått starkt bekräftad.
Om jag skulle tvingas välja, vilket jag antagligen och förhoppningsvis aldrig kommer att behöva göra, men OM. Säg att jag bara får behålla ett enda sinne. Jag skulle välja min hörsel. Mest för det faktum att utan musik är ingenting riktigt någonting värt.

I dag vaknade jag och var nästan döv på högra örat. Det är ganska läskigt faktiskt. Som om det påverkar balans och allt möjligt. För att inte tala om hur jävla irriterad jag blir på att jag inte hör! Om D pratar med mig och inget annat ljud finns i rummet så kanske jag hör, men om det samtidigt åker förbi en bil utanför eller om vattenkranen spolar, så hör jag ingenting.

Jag gick och köpte revaxör, för jag är ganska säker på att jag har en vaxpropp. Mina små trånga hörselgångar har pluggats igen förr...
Det är väldigt lyhört i det här gamla huset, så för att alls kunna sova här behövs det öronproppar. Jag har förmodligen tryckt i hop en riktig fin liten vaxkaka (urrk!) nånstans där jag inte når den! Högst irriterande...
Jag låg en timme med revaxörjoxet i örat men inte fan hjälpte det. Efter noggrann eftersköljning var jag totalt döv. Jag hör verkligen inte ett smack på höger öra. Så jag behöver bara sova med en öronpropp i natt :-)
Ska hälla revaxör i andra örat förstås, och sova med det och hoppas på att vad det än är som samlats i min hörselgång kan lösa upp sig till i morgon.

I dag kom några brev som jag har väntat på. Ett från arbetsförmedlingen, ett från försäkringskassan. Jag har inte vetat om mitt ärende flyttats över hit, och jag har inte velat jaga efter några svar heller.
Men om två veckor ska jag på möte, angående min närmaste framtid. Jag ska antagligen få göra någon form av arbetsträning. Vi ska klargöra förutsättningarna, heter det.
Det har jag försökt med ganska länge. Min arbetspsykolog i Göteborg, denne tålmodige och godhjärtade man, försökte hjälpa mig med att just klargöra mina förutsättningar. Vid vårt första möte frågade jag honom vad som händer om man inte kommer fram till någonting alls. Det kunde han inte svara på. Och vid vårt tredje möte föreslog han att jag skulle bli psykolog, eftersom jag vred och vände på allt till han själv blev svarslös.

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte och jag har aldrig vetat.

Någon gång på högstadiet blev vi kallade till syokonsulenten för att få hjälp med våra val till gymnasiet. Jag hade inte någon större lust att fortsätta gå i skolan och vitsen med gymnasiet hade jag inte alls förstått. Syokonsulenten sa kanske något klokt, men just den där dagen hade jag väldigt svårt att höra något alls. Jag hade fått någon konstig form av förkylning som satt sig på öronen och gjort mig ganska döv. Det vågade jag inte säga till honom, utan jag satt snällt och nickade och sa ja och försökte se ut som att jag fattade och höll med om allt. Munnen mitt i det skäggiga ansiktet rörde sig, men jag har än i dag ingen aning om vad han sa, vad han hade för idéer om vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag hoppas verkligen att vad det än är som har täppt igen min högra hörselgång löser upp sig till nästa framtidsmöte.

söndag 23 maj 2010

Lugna dagar....


Och helg blev det verkligen. Sent på fredagkvällen, då jag slumrade i soffan, började D släpa in vår säng till sovrummet. Jag vaknade till och hjälpte henne sista biten, sen fick vi äntligen sova där det är meningen att vi ska sova. Det ska fortfarande fixas en del där inne, gardiner, lite tavlor, en byrå och så en sängstomme eller en gavel eller nåt sånt när vi hittar rätt. En stor fördel med detta rum är i alla fall att det är två steg till toaletten :-)






Det underbara duschdraperiet från Marimekko, som D hittade i Göteborg

Halv åtta vaknade jag på lördagen och då var D förstås uppe och hade ätit frukost för länge sen. Jag försökte verkligen bli mänsklig, men efter intagande av kaffe och yoghurt sa D till mig att gå och sova några timmar till. En titt i spegeln bekräftade min känsla av zombietillstånd.... jag somnade om och sov till halv ett (!). Sen tog jag, liksom hoberna, en andra frukost :-)


Solen värmde verkligen, och årets första sommardag väntade utanför. Vi tog en promenad längs Vättern och såg folk som badade lite här och var. När vi kom fram till den "riktiga" badstranden tog vi årets första tådopp. Det var kallt, men inte så där som alla olyckskorpar har kraxat om! Det kan nog bli bad för den här krukan också när solen fått värma lite till. En häst kom förbi och svalkade sig, det såg helt underbart ut! En lycklig golden retriver fick simma några vändor också.



Vi vandrade sen hemåt, och vek in på gågatan för att handla lite till den hembakade pizzan som vi sedan åt oss proppmätta på. Det blev en liten kvällspromenad också, ner till fyren, där tre andfamiljer var ute och vallade sina söta ungar. Vi satt en stund på en bänk och beundrade grönskan, det stilla vattnet, stenmurarna...

Gång på gång när vi är ute och går stannar vi upp och påminner varandra och oss själva om att "vi bor här". Det är så sagolikt vackert här, det går liksom inte att ta in. Jag går här som en turist, stannar upp, betraktar, beundrar, knäpper bilder med mobilen. Jag har inte fattat att jag bor här. Att jag får stanna här. Att jag inte måste åka härifrån.
I bland är verkligheten vackrare än dikten.






Fönstret intill mitt skrivbord... och det vackra huset mittemot

fredag 21 maj 2010

H-E-L-G!

Det här med veckodagar har blivit en aning diffust. Jag har oftast ingen aning om vad det är för dag i veckan. Och därför blir det sällan helg. Kanske borde jag tillåta mig själv att vila två dagar, så som jag tror att det är tänkt från början, om vi pratar om helg alltså.
Eftersom jag i stort sett aldrig jobbat inom något annat än handels så har helgerna för mig betytt extra betalt, ingen vila. Min sambo jobbar också helger. Så när folk för ett tag sen började gapa och skrika om fredagsmyyyyyys, och tyckte att de var oerhört fyndiga och nyskapande i sina facebookstatusar, då satt jag oftast ensam och kände inte någon större helglycka.

I dag är det fredag. Jag har inte tagit någon längre rast sen vi kom hit i början av månaden. Min trötthet avslöjar mig i bland. I går kväll höll jag på att döda den nya duschstången när den inte ville göra exakt så som jag gav order om. Mitt tålamod har flyttat hemifrån och jag saknar det.

Det sägs att jag måste lära mig sätta gränser. Nu är det så mycket jag vill, så mycket som behövs fixas och ordnas, och jag vet att det inte är så bråttom men jag vill ju, jag vill jag vill.
D har nytt schema och är ledig, hemma.
Jag har tittat i almanackan.
Det är fredag och nu ska jag fanimig ha helg!

torsdag 20 maj 2010

Hyllorna Bernadotte

Ja men nu börjar det likna nåt :-)

tisdag 18 maj 2010

Er Emit

Snart slut på gräsänkeriet för den här gången. D kommer hem i dag, äntligen! I går kväll summerade jag dagens sociala upplevelser till följande: Jag sa "Hej" till en igelkott som jag mötte på kvällens strandpromenad, och jag sa "Hej", "Det behövs inte" och "Hejdå" till killen i Konsumkassan. När D ringde från sitt jobb kände jag mig ganska uttråkad. Ändå är det inte lappsjuka jag riskerar att drabbas av, där man längtar så mycket efter sociala sammanhang att man blir galen... nej, jag har min egen dokumenterade problematik. Jag blir snarare ännu mer folkskygg. Jag har aldrig haft några problem med att vara ensam, tvärtom. Men det är inte alltid en bra sak...

Jag har dessutom ett tekniskt problem. Tele2 funkar som det vill här i Vadstena, och oftast inte alls. Det där bekväma sättet att vara social på, facebooka t ex, är högst begränsat. Å andra sidan blir jag då inte sittande lika mycket vid datorn, vilket kan vara en bra sak :-)

I helgen har jag jobbat på så mycket jag bara orkat. Sovrummet är färdigmålat, och jag fick ägna en halv dag åt att skrapa bort färgfläckar från golvet. Det var dock inte MINA lämningar, utan detta var minnen från flera gamla makeovers. Tiden då rummet var illrött med svarta dörrar t ex. Familjen Drakula hade tyvärr inte den goda smaken att täcka golvet eller att torka upp sin spillning.... Det fanns även ett hundratal pyttesmå vita prickar efter någon annan glad målare, tillsammans med den där härliga gammelrosa färgen, så försedd med skrubbsvamp, jif och min lilla fickkniv gick jag över golvet, decimeter för decimeter, och nu är det så gott som nytt :-)

Jag har knappt suttit ner de här dagarna, för jag ville verkligen att det skulle vara stor skillnad när D kom tillbaka från Göteborg. Det märks knappt när man blickar ut över röran. Men, det finns en dold agenda här, jag lovar :-)



Ingen av oss är särskilt mycket för den här typen av skåp, men nu finns det där, så varför inte göra det bästa möjliga av det ;-)

lördag 15 maj 2010

Mot al(l)a vindar

I går åkte jag till Motala för att uträtta några ärenden. Bl.a behövde jag sätta in lite pengar på mitt konto, för en trist räkning som ska vara betald på måndag. Jag gick till min bank. Så dumt av mig! Kostymkillen med hästsvans tittade förvirrat på mig när jag klev in, och jag förstod genast att jag hade tänkt fel. Man gör inte sånt på banken. Fråga mig inte vad man gör på banken, men det kanske är ungefär samma sak som man gör på posten? Dvs ingenting som har med det hela att göra egentligen.
Jag frågade var närmaste insättningsmöjlighet fanns, och det undrade han också. "Örebro" fick jag som förslag. Nja... lite väl långt för att chansa på att eventuellt få sätta in den där hundralappen som saknas! Vad göra!? Eftersom D skulle jobba helg i Göteborg frågade jag om hon möjligtvis skulle hinna förbi insättningsautomaten i Nordstan. Inga problem. Trodde vi. Det visade sig dock att sedan jag sist använde mig av en insättningsmaskin för ganska många år sen, så har systemet ändrats. Numera måste man ha sitt bankkort med sig! GAAAH!!! Hur svårt ska det vara att sätta in pengar på sitt eget konto?!?
Enda lösningen nu var för D att föra över pengar från sitt konto, tack vare trevligt folk på hennes bank. Så något för sent, med straffavgift som grädde på gött mos, ska min räkning kunna betalas på måndag.
Hoppas jag.

I går kväll började jag röja lite i det som ska bli mitt arbetsrum. Min lilla skrivarlya. Två timmar senare hade jag fått fram lite golvyta :-)





Här någonstans är det alltså tänkt att jag ska finna lite arbetsro!

I dag ska jag fortsätta måla här hemma. Sa jag förresten att JAG hade bestämt färg till sovrummet? Hahaha! Jag skojade förstås. I mångt och mycket är jag min fars dotter ;-)
Första strykningen är klar. Tycker det ser lite farligt rosa ut fortfarande, kanske en blandning av att det som sagt bara är första strykningen, och en smula skräck.



Gammelrosa funkar inte för mig. Men det kunde ha varit värre. Det HAR varit värre!



Här kan den observante lägga märke till att min lilla balettfot inte förnekar sig i några som helst sammanhang. Jag vill dock understryka att den är högst omedveten och alldeles ofrivillig.

Jag är alltså gräsänka för första gången här i Vadstena. Innan vi flyttade hit funderade vi på hur det skulle kännas när man blev ensam i den stora lägenheten, eftersom vi båda har anlag för mörkerrädsla. Men jag har känt mig alldeles lugn och trygg sen jag kom hit. D känner samma sak. Det är ett snällt hus. Jag har bott på så många ställen att jag tappat räkningen, men jag har bott i snälla hus och jag har bott i mindre snälla hus. Det är bara så att för mig är känslan kring mitt hem otroligt viktig. I vårt förra hem fanns det ingenting som gav energi... men heller ingen riktig ro eller vila. Här är det annorlunda. Här känner jag inte av den där geggiga passiviteten som jag levt i under flera år. Även om jag känner mig sliten så har jag orkat mer här under en vecka än jag orkade under ett halvår i Göteborg. Här strålar ljuset in, här finns en positiv energi, här finns ett lugn som inte tynger. Jag känner att jag har en vilja att få saker gjorda. Jag mår bra här hemma. Till och med när jag är ensam här. Första gången vi kom hit fick jag en känsla direkt när jag klev in i hallen. Den känslan håller i sig. Jag är välkommen.


Hemma!

tisdag 11 maj 2010

En liten shoppingrunda

Alla som någon gång har genomfört en flytt vet att man inte blir direkt pigg av att packa, planera, se-till-att-man-inte-glömmer-att-komma-ihåg, städa, kånka, bära, packa upp (och i vissa fall städa som fan en gång till). Även om både jag och D är hur nöjda och glada som helst över att vara här så är vi inte direkt några energiknippen just nu.

I dag trodde jag att vi skulle göra en ganska snabb koll på IKEA, men det blev ett heldagsprojekt och nu är jag fullkomligt slut! Höll på att somna med huvudet mot en byrå på fyndavdelningen. D funderade på om den (byrån) möjligen skulle kunna stuvas in i Helga (vår bil) och jag orkade inte ens öpnna munnen för att svara på den funderingen.
Det blev ingen byrå i dag. Det blev sex paket möbeltassar :-) Och för all del några kuddfodral, två små bord och en soptunna till D:s ateljé (hon har inget stort självförtroende) och så fick jag en fintvål till min kungliga toalett.


Absolut nödvändigt intag av socker!




Jag bad D att agera TV, för att se om denna bänk möjligen kunde vara ett lämpligt inköp.

På vägen hem hittade vi ett köpcentrum som innehöll den gigantiska butiken Citygross, så vi passade på att trötta ut oss lite till. Vi hann inte till lokala färghandeln innan den stängde för dagen, så mitt projekt att måla om sovrummet får vänta ännu en dag. Jag tror i alla fall att vi (läs "jag") har bestämt vilken färg vi ska ha!



Jag bara VET att jag kan göra det bättre än så här! Den gammelrosa färgen i sovrummet måste bort. Pronto.

I skrivande stund låter det som skottlossning på gatan utanför. Med tanke på att en viss barnflicka springer omkring här i trakten så känns det inte alldeles tryggt. Kanske hoppar över kvällspromenaden i dag! Jag är ändå, som sagt, inget knippe av energi.




Dagens kungliga inköp: fintvål till min kommande kungliga toalett och expressen med bilaga, i dag om vår Drottning Silvia.

Till sist upplyser jag alla rojalister som eventuellt skulle ha missat det, att frimärke av Daniel och Victoria finns att köpa från och med torsdag. Bytes mot sex st små knugar ;-)

söndag 9 maj 2010

Så börjar det... äntligen

Jag har flyttat från koja till slott, från stressig storstad till lugn idyll.
Jag drömde aldrig om att vara prinsessa, men möjligen om att bli en prins...

Det här är min logg
Prins Pias Blogg

Om jag någon gång ska börja
så är det nu.
Den som vill får följa med :-)

En vecka har gått. Fem sändningar av möbler, kartonger, påsar och annat har landat utanför porten. För första gången på många år är jag samlad. Allt jag äger finns nu under ett och samma tak. Kanske kan detta få mig att känna mig något mindre splittrad.

Allt är annorlunda här. Folk pratar annorlunda. Luften är renare. Dörrar står olåsta. Småfåglar hörs. Ingen verkar särskilt stressad. Affärer och restauranger ligger bokstavligen runt hörnet. Vida vatten syns om jag bara öppnar dörren och tar några steg ut på gatan. Fastighetsskötaren är glad och trevlig. Utanför våra stora fönster går turister förbi i bland och fotograferar. Nunnor vandrar omkring. Gatorna lockar till promenad.

Den största förändringen är kanske ändå den från vår lilla koja i Göteborg, på ca 40 kvadrat, till vårt slott i Vadstena, på 135 kvadrat. Det här är ett hem. Ett riktigt hem. Vårt hem.
I dag kände jag lycka över att ha en köksfläkt. Här om dagen log jag åt våra garderober. Vi har riktiga garderober! Allt är annorlunda här. Det var vad jag hoppades på, vad vi båda hoppades på.

En vecka har gått och det finns inga som helst tvivel inom mig.
Vi gjorde helt rätt.



Första morgonen, vaknade till denna vy i vårt blivande gästrum